Medvetande
Ditt medvetande är nästan obegripligt. Om du rör din hand, har du då tänkt ut att du ska röra den eller gör den det själv? Är verkligen helt säker på att det är DU som styr dig själv?
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Medvetande
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription116 repliker · 8:19
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Anders, jag har hört att man bara kan tänka på sju saker samtidigt.
Ja, vårt arbetsminne kan hantera sju plus minus två saker på en gång.
Men hur går det ihop med allt man märker av och känner av i omgivningen?
Ja, det verkar ju lite konstigt när man tänker efter.
Trots allt, det är ju jättemycket information bara i den bild man ser framför sig.
För att inte tala om alla känselceller, smakupplevelser, dofter och hörsel.
Och det där är ju väldigt intressant.
Om man summerar antalet känselceller och hur ofta de skickar signaler upp till hjärnan
så får man ju en siffra på att det kanske är några miljoner bitar information per sekund.
Vad menar du med en bitar information per sekund?
Jo, man mäter ju information i bitar. En bit är den information man får om man får ett svar på en ja-nej-fråga.
Okej.
Och några miljoner bitar per sekund, det är ganska mycket.
Det motsvarar en ordentlig internetuppkoppling eller en ordentlig videobild.
Men det är ju konstigt då att vi inte tänker på så mycket.
Vad beror det på?
Ja, till att börja med att det vi har i arbetsminnet, det är vad man kallar chunks.
Alltså ett konglomerat av fakta, information och sånt.
Det är ju lätt att tänka till exempel på en viss soffa.
Men soffan i sig är ju ett väldigt komplext begrepp.
Vi vet en massa om vad man använder soffor till, hur den känns, var den står, vem som äger den.
Hur den ser ut, hur den låter, alltihopa.
Men man behandlar den ändå som en enhet.
Vad som händer är ju det att när vi får in sinnesintryck i hjärnan så börjar de då i vad man kallar primära sensoriska barken.
Och det är då den enklaste ordningens områden.
Den gör lite enkel bildbehandling om det är en synintryck, lite ljudbehandling om det är hörselintryck och sånt.
Sen vandrar man vidare uppåt till de högre ordningarna där man separerar ut viktig information.
Till exempel när det gäller synsystemet, vad är det jag ser?
Och var finns det? Rör det på sig? Vad är det för färg?
Och med tiden då kommer signalerna till de mest avancerade delarna av hjärnan.
Och vi får sådana komplexa begrepp som soffor, demokrati, våra vänner.
Men de kan vi ju då behandla som enheter i vårt arbetsminne.
Även om de orsakas av väldig mängd delelement.
Och på samma sätt, om jag bestämmer mig för att jag ska gå och dricka vatten.
Det kanske jag tänker på som en sjunk.
Men sen delar man ju upp till en massa delmoment.
Att resa sig, att ta rätt på vad finns närmaste vatten.
Att gå dit bort, att hälla upp ett glas och så vidare.
Så att vi har en ganska effektiv kompression så att säga utav data i vårt tänkande.
Men förlorar man inte en hel del på kompressionen?
Oja, en enorm massa information måste ju slängas bort.
Eller så måste man då ta och lägga undan det så att det inte når de medvetna nivåerna.
Till exempel så kan man ju tänka på om man ser ett papper i olika vinklar.
Det ser ju ungefär likadant ut.
Men belysningen är ju väldigt olika.
Men det ser ju fortfarande vitt ut oavsett vilket ljus man ser det i.
Men fastän då den verkliga färgen, den som når våra ögon, varierar ganska mycket.
Så ta vår hjärna och slänga bort sån information för vi tänker ett papper.
Och det är vitt.
Ja.
Men allt det här tar ju en viss tid också att göra.
Kan man märka av det mer exakt på något sätt?
Ja, det enklaste är ju reaktionstid förstås.
Man gör då så att någonting händer och så ser man hur lång tid det tar innan en person reagerar på det.
Eller så ser man åt en person att när det här händer, ja, iaktta det.
Och så mäter man då med elektroder vad som händer i hjärnan.
Jag antar att man har gjort liknande experiment.
Vad har man kommit fram till?
Ja, det visar sig ju då att det finns ju fördröjningar överallt.
När två nervceller, där de kopplat till varandra, en synaps, där tar det ungefär en millisekund.
Alltså en tusendel sekund för signalerna att hoppa över.
Och sen går de ju inte sådär otroligt snabbt.
De rör sig ju alltså med mellan en till hundra meter per sekund.
Så att det kan ju bli ganska mycket fördröjningar.
Framförallt i mer komplicerade system.
Så att när man ser någonting eller blir överraskande något så kan man mäta att det går alltså typ 300 millisekunder innan hela hjärnan har fått reda på det här.
Men man upplever ju fortfarande att jag märker det så fort.
Praktiskt sagt med detsamma.
Det där är väldigt spännande.
För trots allt, om du ser någonting överraskande, först får ditt synsystem veta det.
Och sen efter ett ganska bra tag når meddelandet fram till pannloberna där våra beslutsmekanismer finns.
Men det känns som man ögonblickligen reagerar på något konstigt.
Vad kan det beror på?
Ja, en möjlighet är ju att det medvetna ljuger lite grann.
Det tar åt sig äran för att ha upptäckt saker som egentligen andra system tar reda på.
Man har gjort experiment där man ger ett synintryck och ett känslintryck och ber försökspersonen tala om.
Är det här samtidigt eller kommer det ena före det andra?
Och nu kan man ju då arrangera det här så att det tar olika lång tid för signalen att nå.
Trots allt, det går ganska snabbt att skicka en signal från ögat till hjärnan.
Medan från stortån så är det flera meter.
Och då visar det sig att hjärnan är ganska flexibel.
Man kan inbilla sig att två stimuli inträffar samtidigt även när de inte gör det.
Hur långt är det här kan de vara?
Det kan alltså vara ganska många millisekunder. Vi talar om tiotals millisekunder här.
Och man har gjort andra experiment som är ännu mer märkliga.
Som tyder på att även vår vilja inte heller riktigt fungerar tidsmässigt.
Utan?
Jo, vad man har gjort är att man har bett försökspersonen av sin egen fria vilja göra en rörelse.
Till exempel lyfta ett finger.
Nu är det så att när man sätter igång en rörelse så kan man märka i pannloben en viss aktivitet.
Den kallas för readiness potential.
Och den inträffar 300 millisekunder innan man rör fingret.
Men nu har man gjort mätningar.
Där man har låtit personen då sitta framför en liten visare.
Och så ska de efteråt tala om, när bestämde du dig för att lyfta fingret?
Det måste väl vara innan den här readiness potential bygger upp, eller?
Man kunde vänta sig det.
Men det visar sig att det är tvärtom efter.
Det inträffar 100-200 millisekunder efter att hjärnan börjat göra den verkliga förberedelsen för rörelsen.
Så min hjärna påbörjar rörelsen innan jag ger klartecken?
Det är väl ett sätt att se det.
Ett annat sätt att se det är att vi medvetet tar åt oss äran för att nu bestämde jag mig för att lyfta fingret.
Men det gjorde vi så att säga efter att vi verkligen hade börjat på grund av en enorm massa omedvetna beräkningar.
Lite grann som att man plötsligt märker, nu har jag lyft fingret.
Ja men jag vill det då.
Och det här har man observerat när man stimulerat hjärnan på personer under vissa operationer.
Då har de lyft på armen.
Och när de frågade varför det?
Så svarade personen att jag ville det.
Och varje gång de stimulerar den här delen av hjärnan så förklarade de att jag ville lyfta armen.
Vi är väldigt bra på att bortförklara vad vi gör med att det var ett så jag ville.
Det här inträffades samtidigt och så vidare.
Men egentligen så är det alltså att medveten binder ihop många väldigt disparata saker.
Det är ju rätt spännande att inse att vår hjärna består av många delar.
Och det gör kanske också vårt medvetande.
Vi är inte så enkla som det ibland känns när man går upp på måndag morgonen.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.