Fobier
Fobier - rädslor - är ett intressant ämne. Det är bra att vara rädd för något som kan hota ditt liv, men kan vara ett stort handikapp att vara rädd för saker som är ofarliga.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Fobier
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription98 repliker · 5:56
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Alla är väl rädda för någonting. Men somliga är mer rädda än andra.
Fobi är en sorts rädsla. En irrationell rädsla. Men vad är det för något?
Det är ju ganska bra att bli rädd för en arg, modisk hund som försöker attackera en.
Det har man stor nytta av. Det vore väldigt dumt om man inte blev rädd.
Men en duva, den är inte farlig.
Om man blir livrädd för att man bara ser en duva, hur fredlig den må vara,
då kan man tala om en irrationell rädsla.
Det är en rädsla som inte hjälper oss, som inte är kopplad till att det finns ett verkligt hot.
Så är man ju rätt så onödig?
Ja, det kan man säga. Trots att rädslan fyller en viktig funktion.
Det finns människor som på grund av vissa hjärnskador inte kan känna rädsla.
De får ju allvarliga problem med att de gör just dumma saker utan att tänka sig för.
Det är som att hoppa ut från höghus eller?
Nej, men till exempel kan inte bedöma om en annan människa är farlig.
Eller reagerar inte speciellt snabbt till en farlig situation.
Men fobier, det går åt andra hållet.
Man blir rädd för någonting som egentligen är ofarligt.
Som duvor.
Ja, som duvor. Även om duvor är ett ganska ovanligt fall.
De vanligaste fobierna det är ju då spindlar och ormar.
Ja, ni känner igen.
Och det är ju intressant då att fundera på varför man är rädd för just det.
Kan det inte vara något instruktivt?
Ja.
Typ att spindlar och ormar var farliga?
Jo, trots allt.
Om man lever i tropikerna så ska man ju se upp för ormar och väldigt många spindelarter är ju giftiga.
Så det är ju en bra säkerhetsåtgärder.
Och de djur som har åtminstone en viss respekt för spindlarna.
De kommer ju att få fler ungar.
Så att evolutionen skulle nog gynna något sånt.
Men det är ju en sak att ha en respekt för spindlarna.
Det är en annan sak att knappt kunna gå ut i naturen för att vara rädd för att det finns spindlar där ute.
Att bli helt paralyserad av skräck när man ser ett sprickmönster i en tallrik som påminner om spindlar.
För det är ju det som inträffar i fobierna.
Så jag skulle nog tro att det här nedärvda förklarar varför vissa fobier är vanligare än andra.
Finns det inga andra fall?
Ja, en möjlighet är ju inlärning.
Trots att det lilla barnet som leker med den här lustiga masken ute i trädgården.
Och sen kommer mamma och skriker högt, orm!
Orm! Se upp, se upp, se upp!
Och skrämmer det stackars barnet och bär bort och bannar det för att lekte med den livsfarliga ormen.
Det barnet kommer ju att bli livrädd för ormar.
Men som sagt, orm- och spindelfobi, det är ju bara några av de vanligaste.
Det finns fobier mot det mesta.
Som?
Ja, till exempel en rädsla för smärtan och att sticka sig.
Vi har ju sprutskräcken som är vidareutbredd.
Vi har rädsla då för olika företeelser.
Allt ifrån snö då till trånga rum.
Jo, claustrofobien heter det.
Mm.
Det finns ju många namn på fobierna, men de slutar då med fobi.
Det kommer ifrån grekiskans phobosrädsla.
För övrigt samma namn som döpte en av planetens marsmånar.
Men utvikningar och sidor så finns det ju också en annan grupp fobier som är intressanta.
Och det är de där man inte är rädd för en viss sak, utan snarast för en typ av situation.
Man kallar dem sociala fobier.
Ja, okej.
Som att bli denna demsam, eller?
Mm, det är en sån.
Och en annan väldigt vanlig, det är agorafobi.
Torgskräck.
Och vad är det?
Man skulle ju vänta sig att det är en rädsla för att vara ute på öppna platser, och det är så den oftast visas.
Men egentligen handlar det om en rädsla att andra människor ska stirra på en.
Att man ska göra bort sett, stå där ensam mitt på torget, och alla ska stirra och skratta på en.
Där hänger det ofta i samman, även om det kan blandas ihop också, med panikångest.
Panikångest?
Ja, det är en störning som en del människor får.
De får plötsliga panikattacker.
Och de känner att de tappar kontrollen, att något hemskt kommer att hända.
De blir mer och mer uppjakade, hjärtat bultar.
Det blir bara värre och värre, de tror att de kommer att dö.
Det gör de inte, men de blir förskräckta av upplevelsen.
Och många blir så hämmade av det här, för de är ju rädda att de ska bryta ihop ute bland människor, så att de håller sig hemma.
Här kan det ju bli ett samspel mellan fobier och ångesten.
Finns det inget man kan göra för att motverka fobier då?
Ja, lyckligtvis är fobier hyfsat hanterbara i många fall.
Om man verkligen vill bli av med en fobi så kan man oftast lindra den.
Det är nämligen så att när man är rädd för en viss sak så går det ju att upptäcka att det är en irrationell rädsla.
Det är ju inte farligt med duvor egentligen.
Som att man vet till exempel att spindlar är ofarliga men jag är jätterädd för dem ändå.
Ja, men det gäller ju att lära sig det här på ett känslomässigt plan.
Så att många former av terapi består i att man avvänjer rädslan.
Man kan börja med att visa den fobiska personen till exempel en bild på en spindel.
Det är kanske kusligt, men de vet att läkaren kommer att kunna plocka bort bilden när de säger till.
Så nästa gång är det inte lika farligt.
Då kan man titta på bilden längre.
Och nästa gång så kanske läkaren kan hålla upp en plastspindel.
Och sakta sakta arbetar man sig framåt.
Det känns mer och mer att man har kontroll över situationen.
Och till sist har man vant sig av med att bli rädd instinktivt så fort man ser något spindelliknande.
Och kanske till och med kan leka med en liten spindel.
Ja, okej.
Men det är skönt att veta att man inte behöver gå rädd jämt.
Winston Churchill sa ju att det enda vi har att frukta det är fruktan själv.
Men vi kanske inte behöver frukta fruktan längre.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.