Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Flygets historia

De tidigaste drömmarna om att kunna flyga gick i kras när stenåldersmänniskan smällde i marken efter ett misslyckat flygförsök vid närmaste stup. Långt senare trodde man att man kunde lyfta från marken om man bara kunde tygla ett moln. Till sist kom vi upp i luften med ballonger, flygplan och segelflyg. Vägen dit var lång...

Transkription77 repliker · 7:17

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Det här med flygets utveckling, det är ju en intressant historia.
Det här med bröderna Wright har man ju hört talas om, men hur började det egentligen Håkan?
Ja, det började förmodligen med någon dum liten stenåldersman som bestämde sig för att han kunde hoppa från en klippa och flyga.
Detta misslyckades ju säkerligen, men den egentliga början tog sig i och med bröderna Montgauffier, som experimenterade på 1700-talet med varmluftsballonger.
De gjorde en massa galna experiment tills de upptäckte att det inte var moln som kunde lyfta, utan det var snarare varmluften som gjorde att saker och ting steg uppåt.
Och de lyckades lyfta allt större och större och större varmluftsballonger ända tills någon gång de hade en massa kändisar på besök i sin by.
Hur gjorde de då?
Ja, då körde de iväg den hittills största.
Och ja, de besökande potentaterna såg ju det där och sen blev det en fluga massivt med varmlufts- och ballongexperiment och så vidare.
Hur kom man fram till det här med varmluften, att den ska lyfta?
Nej, det var inte riktigt så. De trodde ju att det var moln. Moln flyger ju. Så vi ska skapa ett moln som ska lyfta.
Det enda problemet var att de gjorde ju alla de här ballongerna i papper.
Och molnet blev ju ofta vått när de lyftade så då blev det bara någon slags pappersmådd kvar.
Till slut så lyckades de genom att bränna en sällsynt illa luktande lösning med bland annat bomull och lite andra grejer få fram torr ånga.
Eller så att säga någon torr rök.
Och då lyfte det utan större problem för då hade de ju fått fram varmluften utan så att säga vätskan som vägde ner varmluftsballongerna.
Det kan vara bra när det är pappersballonger.
Men det här med glidflygning då?
Ja.
Det förekommer att folk kastar sig ut för klippor och försöker glida iväg och så.
Ja, precis.
Ja, det inspirerade jordnäckligt väldigt mycket.
Och det första man tänkte så då att vi ska väl inventera så som det ser ut när fåglarna flyger.
Jag har kanske sett de här filmsekvenserna från sent 1800-tal med folk som cyklar på en cykel försedd med vingar som flaxar och sedan neper ett stup.
Men det fanns faktiskt en hel del framgångsrika glidflygningsexperiment bland annat en tysk namn Lilienthal.
Han gjorde cirka 2000 framgångsrika flygningar i sitt glidflygban.
Det slutade visserligen i en krasch när han dog men ändå.
Det verkade väldigt...
Det låter lovande.
Det verkade som en väldigt stor inspiration för Brönna Wright som skulle komma och sätta upp det första flygplanet.
Ja, när gick det till egentligen?
Ja, det gjorde de på den 17 december 1903.
Så fick de igång den första flygturen som varade i en 53 sekunder eller något eller vad det nu var.
Men i och med det så hade vi fått flygplan.
Deras hemlighet var att de satte på en motor på planet.
Och i och med det så kunde man äntligen få tillräckligt mycket kraft.
Och när människan på cykeln med ringarna som flaxade, han skulle ha behövt flaxa nästan tusen gånger för mycket som hans ben klarade av.
Om man skulle ha fått till det där att lyfta.
Var det krigen som drev på dem?
Ja, i mångt och mycket. Under första världskriget så upptäckte man ju att de var väldigt effektiva för bland annat flygspaning.
Man hade ju inte kunnat lägga på en massa pansar eller något annat eller särskilt mycket vapen.
Eftersom man behövde fortfarande göra planen så lätta som möjligt.
Men för spaning funkade de väldigt bra.
I och med andra världskriget så lyckades man förenkla den här mer tyngre luftkonstruktionen och till och med göra plan i metall.
Fast trä var fortfarande det överlägset bästa byggmaterialet.
Spaning räckas ut på ögon som kamera och hjärna som minne.
Ja, precis. Men om du flyger 2000 meter över ett slagfält så kan du faktiskt se.
Du har ett mycket bättre perspektiv än någon som står på marken.
Helt klart.
I och med att vi fick pålitliga radioapparater och så vidare så de två utbildningarna gick väldigt mycket hand i hand.
Men den kanske största utvecklingen som vi fick från den militära flygsidan var jetmotorn mot slutet av andra världskriget.
Just det.
Där du hade en förbränningskammar och heta gaser som kom ut bak till och drev det framåt.
Men en annan sak är just den här kommersialiseringen.
Vi hade ju posttransporter ända från 20-talet och framåt.
För det var väl de första statliga postbolagen och så som har rika nog att skaffa sitt någorlunda pålitel flygplan.
Och sen då vid 50-talet, tidigt 50-talet så kom de första passagerartrafiklinjerna igång.
Tidigare hade man ju fått förlita sig till tåg eller båt i mångt och mycket.
Ja, och på senare år då, på 60-talet så kom det första överljudsplanet som tog passagerare civilt.
Militärt hade man ju redan kunnat flyga i flera gånger ljudhastigheten.
Och det är väl militären som har drivit på ganska mycket av utvecklingen kan jag tänka mig.
Ja, fast just det här med komfort och möjligheten att ta flera passagerare och så.
Där är ju just den civila luftfarten ledande.
Och en av de senaste utvecklingarna är just det här med ställplan och så vidare.
Som inte ens syns på militärradar.
Och det är de här som speglar bort alla...
Ja, precis. Det byggt på principen att de enbart har plana ytor.
Och sen blir de ju aerodynamiskt minst sagt svåra att flyga också.
Eftersom luftflödet påverkar sig att det bara åker rätt mot en plan yta.
Men det gör ju radarvågorna också.
Så att de bara studsar bort i andra riktningar och kommer inte tillbaka till radarstationen.
Och så flyget har ju haft en ganska lång historia ändå.
Ja, från storhetsvansinniga grottmänniskor till något mindre vansinniga fransmän.
Ända fram till bröderna Wright som faktiskt lyckades med det.
Ja, och så ända fram till ställtplanen på senare ett år.
Och nu håller man med att bygga en enorm Airbus med ett antal, många passagerare.
Ja, utvecklingen går framåt.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Erdörs tal

Ska vi leka en lek? Ge dig själv talet 0 och dina vänner talet 1. Ge deras vänner talet 2 och öka talet för varje lager av vännernas vänner. Vilket tal kommer då statsministern ha? Erdörs tal är en lek med matematiken, men har ett seriöst användningsområde inom felsökning av saker.

Transkription42 repliker · 4:30

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

När matematiker inte ägnar sig åt att omvandla kaffe till matematiska teoren, vad kan de tänkas roa sig med då?
Ja, en del ägnar sig åt att försöka ta reda på sitt eget erdörstal.
Vad är det för något?
Det konstrueras utifrån den ungerska matematikern Erders, som är speciell i och med att han publicerat lite över tusen artiklar och samarbetat med över 500 matematiker.
Hur räknar jag ut mitt erdörstal?
Man börjar hos Erders själv och han har talet 0.
Varje person som har publicerat en artikel med honom har talet 1.
Och på så sätt så får man, när man publicerar tillsammans med någon som har ett erdörstal, ett eget erdörstal som är 1 högre.
Jaha, det är lite som den här leken man ägnar sig åt i Amerika.
Four degrees of separation from Kevin Bacon.
Där man tittar då på filmstjärnor och ser hur många steg man kan göra genom filmer till skådespelaren Kevin Bacon.
Ja, precis. Och på samma sätt som matematikerna kliver runt genom artiklar som de publicerar tillsammans så kliver skådespelarna runt med filmer de spelar tillsammans.
Och vi skulle kunna hitta på Radiounga forskartal då?
Ja, om vi börjar med vår producent Erik Salitis och ger honom 0 så får vi som sitter här och pratar i samma radioprogram, talet 1.
Och de som vi är med i radioprogram hos talet 2 och så vidare.
Ja, precis.
Men hur är det nu med erdörstalen? De flesta matematiker måste väl ha oerhört höga erdörstal?
Egentligen inte. I och med att erdörs själv publicerar med väldigt många.
Och att de som publicerar med erdörs i sin tur är väldigt flitiga samarbetare så får nästan alla de matematiker som publiceras i den amerikanska statusstidsskriften Mathematical Review plats på erdörstal som mest 15.
Oj då. Och medelmatematiken då?
Ligger på mellan 3 och 4.
Intressant. Och när det gäller filmstjärnorna så är det ju samma sak där. Det är relativt få filmstjärnor som är mer än fyra steg från Kevin Bacon.
Det här verkar ju vara en ganska återkommande fenomen när det gäller sociala nätverk.
Man känner visserligen sina vänners vänner ganska ofta, men man har ett par kontakter längre bort.
Och det gör att de här kontaktnäten sprider snabbt ut sig.
Och knyter sig ihop med varandra via att någon råkar känna någon i en annan.
Mm. Det intressanta med de här nätverken är att de påminner mycket om ett fält som har fått mycket uppmärksamhet de senaste åren, nämligen småvärdarnätverk.
Vad är det för något?
Jo, idén är att om man har en massa punkter som man förbinder med linjer och det är en slumpmässigt kopplat så är det inte så konstigt att två punkter, man kan nästan alltid hitta någon väg mellan dem som inte är speciellt lång.
Om det däremot vore så att alla punkter bara har kopplingar till sina närmsta grannar så skulle det vara ganska lång väg mellan två punkter som är på varsin sida av ritningen.
Men det visar sig att det räcker med att man bara lägger till ett fåtal långa kopplingar slumpmässigt så kommer det gå att hitta allt en kort väg.
Och det man har gjort är att man har upptäckt det här hos genetiska nätverk, alltså vilka gener som aktiverar varandra och kraftledningssystem och även hur nervsystemet är kopplat.
Mm. Borde inte det här också passa in på hur internet är uppbyggt?
Det verkar så. Också där finns det då ett antal långa kopplingar och de flesta datorer kopplar till sina närmsta grannar.
Och det här har ju intressanta effekter. Om man tänker till exempel på sjukdomar sprids.
Mm.
De sprids ju oftast med de man träffar. Så kan man ju genom det här göra matematiska modeller av hur epidemier skulle kunna stoppas.
Man går helt enkelt in och åtgärdar de långa kopplingarna som finns så att man isolerar det till en grupp och sedan kan man behandla den.
Just det. Å andra sidan kan motsvarande problem för internet vara att om en dator kraschar eller blir förstörd så kan den koppla loss stora delar av nätverket från andra.
Så där vill man ha ökad spretighet.
Till skillnad från när man försöker bekämpa sjukdomar.
Exakt. Så det verkar som Paolo Erdős, han var inne på något väldigt intressant här.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Framtidens sport

I framtiden kommer du troligen dricka en öl till matchen på TV eller Internet. Frågan är bara vilken sport du är intresserad av. Kvanfotboll? Eller varför inte biljard i tyngdlöst tillstånd? Solsegeltävlingar? Framtida olympiska spel kan bli mycket annorlunda.

Transkription58 repliker · 5:14

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Det finns många spel och sporter idag, men det intressanta är kanske att fundera över framtidens sporter.
Vad finns det för möjligheter längre fram för nya form av idrott och spel?
I och med att man kommer ut i rymden så får man ju helt andra miljöer.
Det är ny gravitation, så man kan till exempel spela en viktlöst biljard när man låter ett rum bli biljardbordet och står inuti och kastar kulorna.
Aha, kulorna hänger då i luften och så får man röra sig runt och stöta till dem i kön.
Det blir naturligtvis lite lurigt där med luftströmmar och sånt, det får man nog ta hänsyn till med i reglerna.
Men man har ju också ganska ofta i science fiction diskuterat olika bollspel i låg gravitation som på månen eller i tyngdlöshet.
Det där blir ju strategiskt intressanta problem.
Ja, till exempel kunna lära sig hur man slåss när man inte längre har gravitationen.
För då finns det ingenting som säger att man stannar kvar på samma plan utan man kan helt plötsligt skjuta upp åt ett helt oväntat håll och skjuta på folk uppifrån.
Ja, vad jag tänkte mest på, om vi tänker oss en tyngdlös fotbollsplan, en stor rum, så är det det att dels när man är fritt i luften så är det svårt att ändra riktning.
Man måste ta avstamp från en vägg så att folk kommer att studsa mellan väggen och blir någon drivandes bara i mitten så kommer han inte komma någon vart förrän någon stöter till honom.
Men det är ju också det att i två dimensioner på en fotbollsplan är lätt att omringa någon annan.
Men i tre dimensioner så behöver man väldigt mycket fler människor för att bilda en...
Mycket otrunt av personerna, ja.
Så att det blir mycket mer attackspel än försvarsspel.
Eftersom försvaret är så mycket dyrare och så mycket svårare att ägna sig åt.
Sen kan man ju börja fundera på att flytta över andra saker till högre dimension.
Man har ju diskuterat tredimensionellt schack då för lite mer stilsam ändemål.
Eller luffarschack som är ganska lätt att generalisera upp i flera dimensioner.
Mm, bortsett från att det är väldigt svårt att hålla rätt på hur det ser ut.
Men innan vi lämnar helt det här området att välja intressanta platser så har man ju en gammal klassiker i science fiction.
Och det är ju då kappsegling med hjälp av solsegel.
Man spänner helt enkelt ut aluminiumfolie och drar nytta av solens strålar för att ta sig fram.
Och försöker hinna föra alla andra som seglar på samma sätt.
Mm, där får man ju också andra intressanta effekter av till exempel planeters gravitation som böjer av banorna.
Det finns ju en del uppkonstruerade datorspel där man simulerar att spela biljard.
Fast med gravitationsfält på biljardbordet.
Mm, och det kan ju bli rätt intressanta saker.
Ett annat spel som förekommer i Stephen Baxters roman med Timeships är ju kvantbiliard.
Biljardbollen uppförs inte som en vanlig biljardboll utan som en kvantmekansk vågfunktion.
Så när man stöter till den sprider den ut sig diffust och reflekteras som en våg mot kanter.
Mm, det där påminner om någonting jag läste i en annan novell.
Förtbollen som Greg Egan hittade på.
Ja, det är ju ett intressant spel.
Istället för att ha en fotboll så har man så att säga en våg av sannolikhet.
Och målet är att få in den här vågen till 50% i motståndarlagets mål.
Och för att göra det så har man alltså ett lag som springer omkring och genom sina rörelser påverkar den här vågen.
Gungar den upp och ner och ger den fart på olika platser som gör att den ändrar skepnad och får höjder och stillastående punkter lite varstans.
Onekligen ganska svårt att föreställa sig.
I datorsimulationer så märker man ju då att, ja, rör man sig snabbt så ökar frekvensen och blir många små lokala maxima.
Men om alla rör sig synkron så kan man få en stor diffus våg att röra sig ställ.
Det är lite av en utmaning att få fungera.
Sen kan man ju tänka sig naturligtvis att bygga på med reglerna.
Det finns ju ett spel som ursprungligen skapades en statsvetare som ville lära sina elever hur USAs lagar fungerade.
Det heter Namek.
Man börjar med en liten uppsättning regler som definierar hur man ändrar på regler.
Man ska vara helt eniga om det i omröstningar som förrättas på vissa sätt och man utser en rösträknare.
Lite grann som politik då.
Och sedan går spelet ut på att man ska ändra på spelets egna regler.
Så varje gång någon omröstning har gått igenom så får man in en ny regel eller ändrar på någon som finns.
Och i och med det så kan man förändra sättet hela spelet ser ut på ganska snabbt.
Jag misstänker att en del partier blir synnerligen byråkratiska och märkliga när man håller på med det här.
Det finns ett av de mest långlivade som pågår på nätet har blivit mer ett samhälle än ett spel.
Där det skapats spel inuti spelet.
En filosof vid namn Cars sa ju en gång att det finns ändliga och oändliga spel.
Ändliga spel spelar man för att vinna och oändliga spel spelar man för att fortsätta spela.
Det här verkar vara ett sådant oändligt spel.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Raketmotorer och rymdfart

En modern rymdfarkost består av 90% bränsle för att kunna lämna jorden. Detta är en av de största problemen för att kunna flytta stora massor. Men lösningar finns.

Transkription72 repliker · 5:05

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Star Wars är all ära, men modern rymdfart är ändå en vetenskap.
Hur går det egentligen vetenskapligt sett till när en rymdraket tar sig någonstans?
Ja, det är egentligen en praktisk tillämpning av Newtons lagar.
Varje kraft har en motkraft och en kropp som man sätter i rörelse och som inte påverkas några andra krafter fortsätter åt samma håll.
En raket fungerar genom att den sprutar ut någonting, reaktionsmassa, vanligtvis då avgaser, med en hög hastighet bakåt.
Och det här gör att man får en kraft framåt. Raketen rör sig då framme länges.
Hur började det egentligen med raketer?
Ja, det är ju klassiskt att ta upp kineserna då som startade med fyrverkeripjäser med tidig tillämpning av krutet.
Men det fick ju sin verkliga fart just med idén att man ska ta sig ut i rymden med raketer med ryssen Tsiolkovsky i slutet av 1800-talet som då spekulerade om mänsklighetens framtid i rymden.
Sen gick det ju vidare då till exempel med tyskarna och Werner von Braun känd både för sin V2-raket och sin senare arbete då hos amerikaner.
Utvecklade den första raket som då hade vätska som bränsle som började komma så pass högt upp som man kunde nå omloppsbanan.
Kemiska raketer alltså.
Ja, för problemet är ju att man måste ju på något sätt skicka iväg de här avgaserna eller reaktionsmassan med höghastighet.
Ett enkelt sätt är att få något som utvidgar sig och därmed sprutar bakåt.
Till exempel krut som brinner eller att man låter syre och väte reagera.
Rymdskytten fungerar ju i princip på samma sätt.
Den har hjälpmotorer som innehåller ett fast bränsle, inte krut utan mer avancerade blandningar.
Och huvudmotorerna använder flytande bränsle, i det här fallet flytande syre och flytande väte.
Men varför är då raketer så stora?
Ja, en raket måste ju lyfta inte bara då sin besättning och eventuella satelliter utan också det bränsle som behövs på en högre höjd.
Vilket gör då att för att komma någon vart så måste man ha mer bränsle.
Detta väger mer så man behöver extra bränsle för att lyfta även det här.
Men är då den kemibaserade raketen den mesta typen? Eller finns det mer effektiva typer?
Ja, man kan ju försöka göra mer energirika kemiska reaktioner.
Men det är svårt. Syre och väte är bland de mest reaktiva ämnen man kan blanda.
Man kan försöka med flår, men det är så svårt att hantera.
Därför har man tittat på möjlighet att använda kärnreaktioner för att få energi i raketer.
Jaha, men är inte det väldigt kontroversiellt?
Ja, i dagens läge är det väl lite kontroversiellt.
Men man har ju alltså studerat olika metoder.
Och i princip för bruk ute i själva rymden så är det ju ingen miljöfara.
Problemet är att använda min atmosfär.
Men där är de kanske inte ens speciellt lämpade.
Men hur går det då till?
Ja, en enkel variant.
Det är baserat på att man låter till exempel flytande väte strömma genom en reaktor här.
Där man har helt enkelt stavar av uran, täckta av grafit och iridium,
som hettar upp det till några tusen grader.
Detta gör att det strömmar bakåt med hög hastighet.
Och hur mycket mer effektivt än den mest effektiva kemiraketen är detta?
Man kan säga att det är väl ungefär 5-6 gånger effektivare.
Problemet är att man skulle kunna få det ännu effektivt om man kunde göra en hetare reaktor.
Men en hetare reaktor, då börjar uranet smälta.
Jaha, en del forskare menar att man skulle kunna använda det ändå.
Det har skissats en del ganska vilda idéer med reaktorer för rymdbruk,
där man utnyttjar tyngdlösheten för att faktiskt ha en reaktor av smält eller rent av förgasat uran.
Men är då en kärnreaktor den absolut bästa, eller finns det fler teorier?
Jo, man kan ju till exempel tänka sig att utnyttja antimateria.
Man har ju tillverkat små mängder antimateria idag.
En antimateria reaktion omvandlar materia till energi med hög effektivitet.
Men det är så svårt att sluta in i det.
Sen har man studerat jonmotorer.
Där använder man elektriska fält för att skicka iväg elektriskt laddade partiklar med enormt hög hastighet.
Och effektiviteten ökade mycket.
Men det finns ett litet problem.
Problemet är ju nämligen att det blir ganska lite kraft.
Så att man får hålla på att accelerera väldigt länge.
De är bränslesnåla, man kan accelerera under lång tid och nå höga hastigheter.
Men det tar lång tid att komma upp i hastigheten.
Solsegel då?
Ja, där kommer vi fram till faktiskt den teoretiskt bästa tänkbara raketen.
För om någonting sprutar ut baktill med ljusets hastighet, nämligen ljus.
Snabbare än så går det inte.
Att reflektera solens ljus eller en laser man har till exempel på marken är den effektivaste tänkbara formen.
Det är svårt att få en riktigt stor kraft.
Det tar lång tid att komma upp till max hastigheten.
Men det kommer förmodligen att vara en billig och effektiv metod i framtiden.
Vart ligger forskningen på solsegel idag?
Ja, man börjar ju skicka upp prototyper.
Man vet i princip hur det kan göras.
Utmaningen gör att tunna material som reflekterar bra.
Men framtiden ser ljus ut.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kryddor

Kan någon skicka saltet? Kryddor har stått på bordet sedan urminnes tider. Förutom att det förbättrade matens smak, var kryddorna ett sätt att överleva i gamla tider.

Transkription74 repliker · 5:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kryddor och vetenskap. Vad är egentligen en krydda?
Ja, normalt brukar man säga att det är något man tillsätter till maten som ger en förbättring av smaken och kanske inte direkt näringsämne i sig.
Ja, om det ger en förbättring av smaken så har vi kanske ett svar på den första frågan. Varför kryddar vi vår mat?
Ja, det är ju inte delvis så enkelt för kryddor kan ju ha andra funktioner också och det är inte helt självklart vad som är god smak heller.
Vitlök till exempel. Alla människor uppskattar inte det.
Nej, men varför är det så då?
Ja, delvis verkar det finnas en del människor har genetiskt olika smakuppfattningar och då kan man mycket väl tänka sig att olika smaker tilltar dem olika mycket.
Men det finns ju också kulturella faktorer här. Hur många smaker måste man lära sig att uppskatta?
Ja, kan nog inte krydda vara även en sätt att dölja dåliga smaker?
Ja, det är en ganska vanlig teori om varför man började krydda.
Tanken är då att lite skämd smak döljer man med mycket peppar.
Men den har ju ett problem och det är ju det att det vore ju snart bra att märka om maten var skämd.
Om man har möjlighet att välja mellan olika mat så borde man kunna upptäcka den som är skadlig.
Okej, så detta leder då fram till?
Ja, antingen var det så att våra förfäder inte hade en chans att välja mellan bra och dålig mat.
Vilket naturligtvis under vissa omständigheter verkar ganska troligt.
Eller så borde man hitta en annan förklaring till varför man skulle vilja krydda.
Till exempel att det fyller någon funktion.
Som att den kanske dödar bakterier?
Ja, det är en tanke.
Det är nämligen så att växterna, varför utvecklar de starka smaker?
Ja, huvudsakligen för att försvara sig.
De har ju inte ett immunförsvar på samma sätt som djuren.
Men istället måste de försvara sig kemiskt mot insekter och svampar och mikrober.
Och då tillverkar de olika former av gifter.
Ja, en människas immunförsvar, det dör ju med den.
Men en växt är ju mycket mer beståndskraftig.
Ja, det kan man säga.
För man vill ju till exempel ofta skydda fröna mer än resten av växten.
Det kan till exempel vara viktigt för en senapsplanta att inte fröna blir uppätna.
Så då bildar man olika former av gifter med stark smak så att djur förhoppningsvis inte ska äta det.
Men det här kan också ha intressanta effekter om man tillsätter i mat.
Vilka då?
Ja, många av de här gifterna är ju inte avsedda för att döda människor.
Utan däremot döda bakterier och svampar.
Vilket är ju precis vad som vore bra för oss människor.
Men om du äter tillräckligt mycket muskron så kommer du ju själv att dö.
Naturligtvis. Det finns ju alltid gränser.
Men den här teorin säger att vi kryddar mat därför att vi dödar bakterier med den.
Och då kan man ju fråga sig varför skulle det då smaka bra med kryddor?
Ja, om man ser på det ur ett evolutionärt perspektiv så kanske man får någon förklaring.
Ja, jag skulle tro det. Därför att de förfäder som tyckte, usch, kryddor.
De kryddade inte gärna sin mat.
Och sen så åt de också skämde fisk och dog en matförgiftning.
Medan de som tyckte att, jo men naturligtvis så ska vi ju krydda våran sill.
Och hällde på rikligt med kryddor.
Så utvecklingen har alltså gått mot att vi har kryddat vår mat mer.
Ja, man skulle ju kunna anta att det beror också på hur mycket bakterier vi har.
I områden där man kan vänta sig att bakterier snabbt frodas, som tropiker, så borde det här vara starkare krav än om man är i närheten av Polcirkeln.
Men vad innebär det här för framtiden?
Ja, till att börja med så kanske man ska tänka på att de nationella kök vi har sett är ju också det.
Att vi har, via ekvatorn så använder man kraftiga mängder kryddor som dödar av bakterier effektivt.
Medan längre norrut, de kulturerna, har inte behövt lika mycket.
Även om det fortfarande förekommer.
Men nu har vi tekniska hjälpmedel.
Ja, till exempel förbättrad hälso- och sjukvård i tropiska länder.
Ja, och kylskåpet.
Ja, för att inte tala om det.
Men vilka trender kan man egentligen se? Blir det mer av kryddning eller mindre av kryddning?
Ja, det intressanta är ju att vi behöver egentligen mindre kryddor.
Håller man bara väldigt rent när man lagar till maten så skulle man ju kunna använda råvarnas naturliga aromer helt och hållet.
Men samtidigt har vi våra kulturer som har byggt upp komplicerade smaksystem och nyfikenheten inför andra kulturer.
Så vårt intresse för intressanta smaker finns kvar.
Men det fyller kanske inte riktigt samma funktion som det gjorde tidigare.
Så det är svårt att säga om vi kommer krydda mer eller mindre.
Det är snarare att vi behöver kanske mindre kryddor.
Men vi kanske kommer krydda mer för att det ger oss nu trevliga upplevelser.
Blir inte bakterierna förr eller senare resistenta mot kryddor?
Ja, växterna löser ju det helt enkelt genom att de evolverar.
De växter som, ja vars kryddor inte kan stå mot bakterier kommer dö av.
Och varianter som då står emot bakterier kommer fram.
Så man har ju så att säga en kapplöpning där växterna är våra allierade.
Kryddor.
En hel vetenskap egentligen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

High Altitude Electro-Magnetic Pulse - Faran från skyn

EMP är en kraftig elektromagnetisk puls som inträffar när man bränner av en atombomb. Rätt inställd skulle en sådan puls kunna förstöra större delen av all högteknologi på en hel kontinent.

Transkription61 repliker · 5:12

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Tänk dig ett Sverige utan el.
Ingenting fungerar. Inga lampor, inga element.
Inte din dator, din miniräknare, inte din ugn.
Det verkar som en mardröm kanske, men det kan vara verklighet.
Ja, det finns en effekt som kallas för HMP-effekten.
Det är en effekt som skapas när kärnvapen exploderar på hög höjd.
Det är alltså en form av kärnvapenattack mot ett annat land, eller en annan kontinent i och med att de har räckvidder som kan vara i storleksordningen i hela Europa.
Vid en HMP-smäll skapas en skal av gamma-strålning från atombomben som rör sig utåt.
Eftersom man smäller av kärnvapnet på väldigt hög höjd så kommer det att nå atmosfären efter en viss tid.
När det når atmosfären så kommer den här gamma-strålningen att skapa ett regn av elektroner som slås loss från atmosfären.
Vilka i sin tur med hjälp av det jordmagnetiska fältet genererar en kraftig HMP-stött som fortsätter radiellt nedåt inom allting som egentligen är i synhåll från explosionen av kärnvapnet.
Hur upptäckte man egentligen den här effekten?
Effekten upptäcktes när man började med luftprov av kärnvapen.
Det gjorde man ju redan på 40-talet när USA började testa sitt Manhattan Project.
Men under 50- och 60-talet så började man lite mer seriöst titta på vad man fick för effekter av kärnvapen.
Och visserligen använde man väldigt primitiv elektronik då så den skadades inte.
Men man såg ändå att man fick väldigt lustiga strömspikar.
Engelsmännen när de gjorde ett av sina kärnvapentests bestämdes för att mäta på de här strömspikarna.
Och ägnade då ett antal månaders hårt arbete med att försöka räkna ut hur starkt det skulle bli och avpassa sin utrustning.
Sen så monterade de upp alltihopa och brände av kärnvapnet.
Med resultatet att teknikerna såg en prick på sin skärm.
Den försvann någonstans rakt uppåt och sen brann utrustningen upp.
Oj.
Ja, engelsmännen var ganska missnöjda över detta misslyckande.
Men det visade ju också kraften som kunde skapas av den här nya explosionsformen.
Konsekvenserna är alltså att all elektronik bränns sönder.
Ja, en EMP-puls när den når vilken metallförmål som helst så genererar den ström i det.
Ifall det bara är en massiv metallbit så är det inte särskilt farligt därför att strömmen utjämnar ju faktiskt sig själv.
Och man får en ganska liten mängd värme.
Men om det istället är elektronik så kommer strömmen att vara tvungna att strömma igenom de elektroniska komponenterna.
Och då kan antingen om det bara är vanliga elektroniska komponenter kan de bränna sönder.
Eller också i form av exempelvis datorer eller i all styrelektronik i olika saker så finns det väldigt, väldigt små ledare.
Och de har blivit helt enkelt för varma. De brinner av.
Effekten blir som om du kopplade in dubbla strömstyrkan i all elektrisk utrustning.
Så även lös elektronik som till exempel om jag har en soldriven miniräknare, även den påverkas.
Det behöver inte vara anslutet till något elnät eller så.
Visserligen så slås antagligen elnätet ut.
Men även lös elektronik och batteridrivna saker förstörs.
När vi hade det här strömavbrottet i Kista för ett litet tag sedan så slogs ju bara det vanliga elnätet ut.
Och folk klarades fortfarande med hjälp av ficklampor och liknande.
Om man tänker på den effekten i hela Sverige.
Men när vi inte har tillgång till någon lös elektronik heller eller lös utrustning så blir det ganska skrämmande.
Inga bilar, inga flygplan, ingenting.
Men finns det då inget sätt att skydda sig mot det här?
Jo, som sagt så genereras ju faktiskt den här strömmen i all elektronik.
Och det inkluderar ju då även övriga metallföremål.
Och man kan helt enkelt få strömmen att istället generera sitt metallföremål istället för elektroniken som du har skyddat med av metallföremålet.
Det kallas för en faradagsbur när du innesluter elektronik i en bur av metall.
Och alltså den här buren skulle då skyddas genom att ta upp värmestrålning eller ta upp EMP-strålning av omvandlaren till värme?
Jo, det är det den gör.
Och om man då har den väldigt tät och har flera sådana burar inuti varandra så kan man med varje bur minska strålningsdosen till en viss mängd.
Problemet är ju det att du måste skydda även alla sätt för strålningen att komma in.
Så det går ju inte att ha en skärmlöst som är kopplad till datorn.
Utan du är egentligen tvungen att kapsla in hela datorn och använda den.
Och sen ska du fråga dig hur du ska få in el till den.
Du är tvungen att kapsla in hela ditt elnät också.
Och då är det ganska lätt att inse att det är nästan omöjligt att skydda sig mot det.
För det finns väl även internationella telefonsystem och elförbindelser.
Så det är verkligen ett komplicerat problem.
Någon gång får vi kanske återkomma till det.
Tack så mycket.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Mode och kläder

Varför har människor kläder? För att inte frysa? Jo, det är en möjlighet. Men har du tänkt på hur mycket kläder egentligen säger om den som bär dem?

Transkription88 repliker · 6:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kläder är någonting som alltid har fascinerat mig.
Det finns en rätt intressant historia bakom varför människan i huvud taget började använda kläder.
Ja, de är ju väldigt bra för att vi får vårt eget mikroklimat som gör att vi kan klara oss vart som helst på jorden.
Det är egentligen en uppenbar anledning, men sen finns det ju mycket symbolik i kläder också.
Ja, de är ju ofta någonting som visar var man står i samhället, vem man är, ens religiösa tillhörighet och liknande.
Det började ju med päls, liknande. Päls, skinn, sånt man kunde få från djur.
Som man då måste bearbeta på många olika sätt dessutom.
Det går ju inte bara att ta en päls, den måste garvas, den måste behandlas.
Vilket förmodligen var grunden för mycket av den kemiska industrin den gången i tiden.
Men så småningom så började man ju komma underfund med att det fanns andra material.
Man lärde sig att ta hand om djurens päls, alltså göra ull, liknande.
Bomull började väva.
Och det här blev ju ganska komplicerade saker för att utvinna den cellulosa som finns i bomullen kräver ju då.
Ja, lin som det var tidigare på medeltiden kräver att man inte bara tar och skördar linet utan det också bearbetas.
För att få loss fiberna i lin måste man till exempel röta den då med bakterier så att de frigörs.
Och sen behandlar man det mycket efteråt.
Och sen har vi då naturligtvis asiatiska silket.
Som är ju ännu mer komplicerat eftersom det är små larver som producerar.
Så man måste dels hålla larverna glada så de kan bygga sina puppor.
Och sen på ett ganska komplicerat sätt utvinna då råsilket från det här och bearbeta.
Vilket kräver mycket arbete.
Men sen började det komma nya material lite längre fram.
Mm, nylon är väl det som man oftast talar om.
Och det var egentligen tänkt som ett sorts substitut för silke.
Det är ju så att silke är ju ett protein som då cirkesfjärrelsens larver producerar.
Och nylon är baserad på ungefär samma ryggradstruktur i molekylen.
Så att det är egentligen en polymer, alltså en sorts plastliknande material.
Det är alltså inget naturligt material utan det är någonting som människan uppfann helt själv.
Ja, det är därför man brukar säga att det var ett vägskäl när man uppfann nylonet.
Mm.
Och som alltid är det ju så att klädesindustrin och det som krävs för att skapa kläder, det är en ganska stor del av ekonomin.
Det finns mycket pengar det här som många har kastat sig in och hittat på nya former av konstfibrer.
Mm. Men då börjar ju komma fibrer som är väldigt, väldigt slitstarka idag.
Då måste man ju börja försöka tjäna pengar på något annat sätt än att folk behöver nya kläder.
För kläderna håller ju.
Mm. Och då börjar ju mode bli intressant.
Tidigare var det ju så att mode var viktigare än viktigt när kläderna var statussymboler och sånt.
Men idag så kan man visa sin status på många olika sätt.
Där har ju till exempel sportkläderna fått en förvånansvärt stort inflyten på hur vi klärar oss till vardagen.
Mm. Det är egentligen i sportkläder när vi kan hitta de mest fascinerande material.
Oh ja. Det var ju så att tidigare var ju sportkläder vilka kläder som helst men de var helt separata från det man bar på fritiden.
Men nu börjar de gå samman mer och mer. Genom att flera och fler människor sportar och har fritidsaktiviteter så börjar också material och listiga lösningar från sportkläderna användas.
Mm. Framförallt är det det att sportkläder alltid har varit väldigt praktiska.
För de är ju till för att du ska kunna röra dig i dem.
De är till för att de ska vara bekväma. De ska andas.
När du tränar om du svettar så ska du inte... Ja, som sagt hur den ska kunna andas.
Och det här har ju varit ett problem. Ull är ju väldigt användbart i ett blött och regnigt väder genom att det stöter bort väta.
Och det är ju precis vad det är till för på fåren.
Hålla ett varmblodigt djur. Ja, det är ett trevligt mikroklimat då. När det står på en skotsk hel dimma och oväder.
Det är därför vi människor använder det. Men nu kan man med konstmaterial börja uppnå liknande effekter.
Jag måste säga fortfarande att en mantel av ull är obehandlad ull. Den slår det mesta faktiskt.
Det kan jag tänka mig. Men det hindrar ju inte olika företag för att försöka.
Till exempel Gore-Tex. Det är baserat på att man har mycket fina porer i tyget.
Så små porer att en vattendroppe inte kan komma igenom.
Medan däremot en behandling då som gör att fett inte heller tränger igenom.
Gör då att vinden inte kommer ut.
Och det här gör att vattenånga från kroppen när man blir varm.
Kan tränga ut genom porerna utan problem.
Men när det regnar eller stänker så påverkar det inte.
Det är väldigt praktiskt.
Men man kan ju undra litegrann. Hur kommer våra material att se ut längre fram egentligen?
Ja förmodligen så är väl nästa steg smartare kläder.
Helt enkelt plastbaserad elektronik. Det är någonting som man håller på att arbeta mycket för närvarande.
Och skälet är väl kanske inte att man idag behöver sådana kläder.
Men att det kommer finnas möjligheterna att göra det. Vilket kommer nog att intressera modedesigners.
Jag kan tänka mig en sak också. Biotekniken borde man kunna använda en hel del sedan.
Ja det finns ju rent uppenbara saker som till exempel genmodifierad bomull som har bättre elastiska egenskaper, bättre slitstyrka och sånt.
Men man kan ju också tänka sig till exempel bakteriedödande kläder.
Då har man alltså lagt in små kapslar som innehåller bakteriedödande ämnen.
Det finns väl idag också.
Oh ja. Liksom då även kläder som tar och absorberar dålig doft.
Men nästa steg skulle kunna vara att man till exempel utnyttjade bakterier istället för växter för att producera de fibrer man behöver för att göra kläderna.
Det skulle vara mycket intressant.
Jag kan tänka mig en sak. Den absolut mest fascinerande utvecklingen inom kläder och material tror jag nog är sportskor.
Oh ja. Där har man ju verkligen använt avancerade ingenjörsmetoder som tidigare användes för att konstruera skepp och rymdfarkoster.
För att nu är det signat och spor som passar perfekt till idrottsmänns fötter.
Och sen överförs det här med en sorts biomekanik.
Man börjar nästan se dem mer som maskiner kanske än som bara tygföremål.
Frågan är hur lång tid det kommer att ta innan skor börjar förbjudas i löpning för...
Ja det har ju redan nu blivit en del diskussion om till exempel de här hajskinnsdräkterna i simning.
Där man utnyttjade det och att en speciell typ av ytstruktur som liknar hajens.
Som gör att man får mindre friktion mot vatten.
Gör att man kan simma något snabbare.
Ja men det kommer jag ihåg att det var väldigt mycket rabalder om det.
Och det här kan man mycket väl tänka sig andra kläder.
Men inte bara i sport utan även i vardagen.
Så frågan är ju hur ska man göra på en tentamen om folk har smarta kläder som kan börja ge dem hjälp.
Ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Reklam

Är det reklamavbrott på favoritfilmen igen? Byt inte kanal, utan titta på reklamen och fundera på hur den egentligen fungerar, och varför den även fungerar om du tycker den är töntig. Är reklam så påverkande som de flesta tror? Fungerar subliminal reklam överhuvudtaget?

Transkription121 repliker · 6:30

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jag brukar bli lite småirriterad när man tittar på en film på tv och man får reklamavbrott efter reklamavbrott efter reklamavbrott.
Men ändå så, även om jag blir så irriterad över reklam så går jag och köper grejerna ibland ändå.
Hur är det? Funkar reklam verkligen?
Man kan säga att både ja och nej. Reklam fungerar, annars skulle man inte göra det.
Men den fungerar kanske inte så bra som den allmänna myten säger.
Det är nämligen så här att om man är en reklamfirma så är det de kunder man har, det är företag som vill göra reklam.
Och då är det väldigt bra att övertyga dem att man är en trollkar som kan få folk att rusa ut och köpa vad de vill sälja.
Och där har framförallt reklammotståndarna gått på väldigt mycket.
Så att man har den allmänna myten och det är nog den bästa reklamkampanjen någonsin att reklam är jätteeffektivt.
Reklamkampanj för reklamföretagen.
Man skulle nästan kunna säga det.
Samtidigt är det ju så att, jo visst fungerar reklam.
Men den fungerar kanske inte på det sätt man tror.
Någonting som jag brukar irriteras på.
Varför går man och köper en produkt trots att man tycker att reklamen är fruktansvärt dålig och irriterande?
Jo, det handlar ju om hur gör vi när vi bestämmer oss för att köpa någonting.
Oftast är det så att vi har ett behov, till exempel vi är hungriga.
Och sen gör vi en mentala lista.
Man börjar, okej ska jag ha en sallad?
Nej jag vill ha något matigare.
Kanske en pizza?
Nej.
En hamburgare?
Ja det ska jag ha.
Så man börjar med ett alternativ.
Och så är det bra nog så handlar man med det.
Och det här betyder att om jag gör reklam så vill jag att folk ska få upp mitt alternativ.
Det jag säljer.
Om det är en hamburgerkedja eller pärlor eller bilar eller någonting sånt.
Så tidigt som möjligt.
Och få en bra association så de väljer det.
Det kan ju också vara så att när man står i affären och så väger man mellan de olika schamposorterna.
Så kan en liten association från en reklamfilm.
Även om man tyckte den var fånig då.
Vara så att säga en fjäder som lägger sig på vågen och gör att man väljer den ena eller andra.
Fast ibland kan det faktiskt ha motsatt reaktion.
Jag har stött på reklamer som jag tycker är så dåliga att jag boykottar produkten bara av princip.
Oh ja. Det är ju väldigt svår konst att göra reklam som alla uppskattar.
Därför talar man ofta om segmentering.
Man gör reklam som fungerar bra för vissa grupper som man räknar ska vara bra kunder.
Okej. Men hur är det med subliminal reklam?
Alltså någonting som bara flimrar förbi bakgrunden eller liknande.
Funkar den verkligen?
Nej den fungerar faktiskt inte alls.
Det här är nog en av de största myterna.
Ståren går någonting i stil med att på 50-talet så provar någon biografägare att flimra förbi.
Ät popcorn, drick Coca-Cola alldeles för snabbt för man skulle kunna se det.
Och det sålde jättebra.
Och det här gjorde folk så upprördes som han förbjöd i många länder.
Sanningen är att det fungerar inte alls.
Han är ju bara ljög om hela ståren.
Men sen har man då upprepat den här historien.
Tanken om att vi kan påverkas under medvetet.
Så mycket så att det är en annan populär myt.
Vad som egentligen inträffar är ju det att mycket reklam påverkar oss utan att vi är riktigt medvetna om det.
Men det inte sker på det subliminala sättet som det allmänna kunskapsinhämtandet vi har.
Nej för det blir ju så.
När man står i affären och tittar på, precis som du sa, olika schampo-sorter.
Så blir det ju så att reklamen kommer upp i huvudet när man ser den.
När man ser produkten.
Det beror lite på.
Det kan också vara det att man har skapat en ganska diffus koppling.
Ta till exempel Coca-Colas reklam med isbjörnarna som sitter och dricker cola medan de tittar på norrskenet.
Och den har jag aldrig riktigt förstått.
Nej för på ett medvetet plan så säger den isbjörnarna dricker Coca-Cola.
Men jag är ingen isbjörn.
Jag känner inget större behov av att dricka cola av detta skäl.
Det är ingen spännande grupp jag vill tillhöra.
Men den andra budskapet är Coca-Cola kyla.
Så när det är varmt så kommer jag få kanske en association att Coca-Cola är kallt.
Och det gör att jag har mycket större chans att välja framför till exempel någon annan reklam.
Till exempel Pepsi som då går på att ja Pepsi dricks av framgångsrika människor i någon hippie innegrupp.
Om jag inte känner att jag hör till den här innegruppen eller inte vill höra till den så får jag inte samma dragning efter pepsin.
Nej det stämmer.
Sprite har gjort en liten omvänd variant av den tycker jag.
Med sin reklam att ja du blir inte bättre på någonting av att dricka Sprite.
Här kan man komma väldigt långt genom att vara ärlig.
Många reklam går ut på att vi är nummer ett.
Tanken är liksom att ja om så här många köper den här produkten så måste den vara jättebra.
Så den kan inte vara dålig.
Men bilutgivningsfirman Avis hade för några år sedan reklam som var vi är nummer två.
Därför försöker vi hårdare.
Och det här är en väldigt lurig reklam.
Dels visar de sig ärliga genom att avslöja att vi är faktiskt inte nummer ett.
Och så antyder de att därför är vi hårdarbetande.
Plus att de dessutom antyder att den som är nummer ett kanske inte är lika bra ändå.
Där kommer vi faktiskt över till en annan sak.
Hur mår i reklamen?
Hur pass bra fungerar det?
Det är väldigt viktigt.
Över huvud taget en reklam som bara säger att köp vår produkt.
Det här är bra.
Inte lika slagkraftig som någon som man måste tänka igenom.
För vi kommer ihåg saker vi tänker på mycket bättre än sånt vi bara upplever.
Vi måste få någon sorts emotionell respons på reklamen.
Det kan vara att vi måste tänka.
Hur mår det bra?
Genom att det dels lockar.
Dessutom är det oftast att det kräver ett litet tag innan man kommer på vitsen.
Innan man upptäcker den lilla detaljen i hörnet.
Typiskt exempel i gevaliga reklamen.
Där man ofta får stå en stund och titta och räkna ut vad har inträffat.
Och då har man byggt upp ett mentalt scenario.
Sen har jag sett reklamer som alltså börjar.
De börjar en reklamkampanj med en m-skylt som egentligen inte säger någonting.
Och sen kommer en fortsättning på historien och en fortsättning.
Och det står ingenting om vad det är reklam för.
Vad det är för produkt eller någonting.
Utan det är först efter att de har kört kampanjen ett par dagar som.
Den snutten av reklamen dyker upp som verkligen säger vad det är för företag som.
Vill få ut en produkt eller.
Och det här behövs ju mer och mer.
Genom att folk är medievana.
Reklamen måste ju alltid vara olik.
Alla annan reklam.
Man bygger upp istället då en sorts tankeprocess.
Och till sist då befrielsen när man kommer på vad det är.
Men slutsatsen av det här är väl att reklam funkar.
Ja det lönar sig.
Däremot är det inte så kraftfullt som man tror.
Vilket förmodligen är tur.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Tid och tidsmätning

Förr i tiden behövde man bara en grov upskattning vad klockan var, men idag bråkar chefen om du kommer en kvart för sent. Vårt behov av exakt tid idag är stort. Från solklockor, timglas, vattenklockor, mekaniska vikter och fjäderdrivna klockor fram till atomuren... Tiden står inte still!

Transkription64 repliker · 6:05

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

En stor del av grunden för vårt samhälle är att vi ska kunna mäta tid och ange exakta tider.
Men vårt system för att ange tider är faktiskt inte helt logiskt.
Vi har valt att ha 30, 31 eller 28 dagar i månaden och 12 månader om året.
Hur kommer det här sig egentligen?
Det beror på att systemet har vuxit fram gradvis.
Så tidigt som för 2-3 tusen år före Kristus så höll ju summerarna på att observera stjärnor som ett led i deras religion.
Och andra saker främst för att förutse skörden.
Och genom detta så konstruerade de ju det år i stort sett som vi har kommit att anpassa oss till idag.
De instiftade bland annat månader som var 30 dagar och ett år som var 360 dagar.
Deras dag hade 12 timmar, två av våra timmar.
Och detta vägledde de ju för att de visste när de skulle sova, de visste när de skulle skörda.
De höll helt enkelt reda på tiden.
Detta ser man också i Egypten och även bland Astekerna som ju var en aktiv högkultur så sent som in på 1500-talet.
Men den viktigaste framväxten är nog just utvecklingen av klockor.
Vad är egentligen en klocka då?
Ja, en klocka den bör uppfylla två krav.
För det första måste den ju ha en vettig funktion för tidsmätning.
Den måste ju uppfylla så att säga så att tid ska förändras genom den.
Och för andra så måste den kunna visa de här resultaten.
Den tidigaste formen av just klockor, det var ju de tidiga solluren hos Egypt-serierna och senare också grekerna.
Det här fanns även väldigt mycket under medeltiden eftersom det var ett lätt och billigt sätt att mäta tiden.
Och du kunde även ta med dig.
Det fanns ju portabla sollur.
Men det dög ju inte när det var molnigt eller på natten till exempelvis.
Vad använde man då istället?
Ja, vattenklockor var ett svar.
Och så tidigt som på tusentalet, eller rättare sagt 1500 före Kristus har man hittat i en fara och grav en fullt fungerande vattenklocka.
Grekerna höll också på mycket med det här och byggde bland annat ett klockton i Aten på hundratalet före Kristus som hade en rätt stor precision.
Men ja, det var ju inte så precis eftersom det beror ju mycket på om du har ett kar fyllt med vatten och i botten så har du ett hål där vatten droppar ut.
Så gör det ju det i en någorlunda regelbunden takt.
Fast det beror ju också på hur mycket vatten har du i och så vidare.
Så det hela leder till ett precisionsproblem.
Vilket man försökte lösa under renaissance med framväxten av mekaniska klockor.
De grundade sig ofta på vikt och motvikt.
Till en början så var de mycket stora konstruktioner.
Var det egentligen så sporrad utveckling av de här annat än precisionsproblemet?
Ja, det var ju mångt och mycket precisionsproblemet.
Och samt just renaissansens idéer om vetenskap och forskning.
Att det gick att få fram bättre lösningar.
Hade de någon praktisk användning för dem?
För man måste väl ha klarat sig ganska bra med att veta att klockan är ungefär tolv.
Ja, bland annat så var det till stor hjälp i navigationen.
Eftersom om du vet vad klockan är, då vet du hur stjärnorna bör se ut.
Och vad du bör vara placerad enligt astrologiska kalendrar.
Du kan bestämma din position mycket effektivt.
Och det hjälpte ju sjöfarten åt oerhört.
Men efter en rad gradvisa förbättringar av de mekaniska klockorna och där felmarginalen krymptes.
En sak som kan nämnas här är år 1721.
Då George Graham just gjorde det här som kunde bestämma ett fartygs longitud väldigt väl.
Ja, det är en konometern är det.
Ja, exakt.
Men just det mekaniska ersattes sedan av fjäderdriften och pendeluret.
Detta var kvar i mångt och mycket till 1921 då kvartsuret kom i bruk.
Den grundar sig på att man har en kvartskristall som när den utsätts för ett elektriskt fält så har den vissa regelbundna svängningar.
Det enda problemet här var ju då, nu talar vi verkligen om tusendels sekunder här, men det enda problemet var att kristallen är ju olika.
Så det leder till olika svängningar.
Och det här löstes till slut på 1949 då det första atomuret konstruerades i USA.
Tidigare så hade radar och radioutveckling möjliggjort att vi kunde få atomer, eller ända ner på atom- och molekylnivå att reagera på vissa sätt.
Att se deras resonans.
Och detta var mycket regelbundet.
Långt bättre än kvartsuren.
Men kvartsur har vi ju kvar än idag eftersom, ja, jag bryr mig i alla fall inte om en klocka jag har drar sig en sekund per dag.
Tåmuren däremot är ju en väldigt stor förbättring.
Okej, tack så mycket.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Gruvdrift på asteroider

Det är dyrt att skicka upp rymdfarkoster, eftersom 99% av vikten består av bränsle. Kanske ligger framtiden i att låta rymdfarkosterna hitta material i rymden, istället.

Transkription83 repliker · 5:40

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Människan håller på att kolonisera rymden. Vi skjuter upp flertalet satelliter varje år.
Hundratal som inte mer. Och det blir bara mer eftersom åren går och vårt kommunikationsbehov och forskningsbehov ökar.
Men kommer vi någon dag att bedriva gruvdrift i rymden?
Vad säger du Anders?
Jag skulle nog säga att ja, det lär nog behövas. Just som du säger, att sända upp en satellit idag är oerhört dyrt.
Därför att förutom satelliten så behöver man en massa bränsle i raketen som ska ta upp den.
Och för att lyfta det bränsle som behövs i den övre delen av atmosfären så måste man ha bränsle som lyfter både satelliten och det.
Så att det blir väldigt mycket bränsle som går åt i en raket.
Det är ju nämligen så att upp till 99% av raketens vikt är bara bränsle.
Och det här innebär att det blir väldigt dyrt att transportera ett enda kilo material upp till rymden.
Så det är priset alltså som kommer att vara den största motivatorn för att få igång gruvdrift ut i rymden.
Men hur kommer man få igång den där gruvdrift?
Ja, till att börja med så priset är ju väldigt viktigt därför att många entusiaster för rymdkolonisation talar om att vi behöver åka ut dit.
Det är ideologiskt rätt eller att för mänsklighets överlevnad.
Men man måste just få det lönsamt.
Och i praktiken så är det ju det att vi behöver framförallt bränsle upp i rymden för att satelliter ska kunna hålla sig i banor.
Och metaller att bygga dem av.
Och för det behövs en industri.
Men då måste man ta det någonstans ifrån.
Återigen, det är dyrt att lyfta upp saker från planetytor.
Att lyfta saker från jorden kostar mycket energi.
Detsamma gäller månen.
Men då finns det asteroider som man ska kunna använda sig av.
Och vad kan man använda som bränsle egentligen?
Man lär ju knappast hitta några fossila bränslen där uppe.
Nej, förmodligen inte.
Men däremot så finns det ett utmärkt bränsle, nämligen vatten.
Det är nämligen så här att vatten kan dels delas upp i syr och väte.
Med hjälp av solceller kan man dela upp det.
Och det är ett utmärkt raketbränsle.
Det är det man normalt använder.
Men man kan också bara spruta ut vattnet själv som reaktionsmassa.
Man hettar upp det och sprutar ut det bakåt.
Problemet idag är naturligtvis att transportera upp vatten i rymden.
Det skulle vara för dyrt. Det är inte lönsamt.
Men hittar man vatten där uppe, förutom då det blir rent praktiskt att få syre och kunna få vatten från astronauter, så kan det då användas som raketbränsle.
Ja, när skulle man då kunna förvänta sig att det här blir lönsamt?
Eller att vi börjar skjuta upp och bedriva rymdgrudrift?
Ja, tekniskt sett finns det absolut inga hinner att starta idag.
Däremot ekonomiskt sett så är det fortfarande ett problem.
Som du nämnde skickas det upp fler och fler satelliter.
Men det är fortfarande så pass dyrt och så pass begränsad omfattning att det kanske inte blir lönsamt än på ett bra tag.
För att överhuvudtaget ta sig iväg till en asteroid i närheten av jorden så krävs det visserligen mindre energi än att åka till månen.
Och det här innebär ju att även en liten expedition skulle behöva skicka iväg astronauter en lång tid i rymden.
Vilket är ett väldigt dyrt projekt.
När man väl har kommit igång med grudriften så kan man utvinna krom, platina, nickel, järn och andra byggmaterial, liksom vatten.
Ganska billigt och effektivt.
Men det är en enorm initialkostnad.
Var kommer man att bedriva den här grudriften?
Det första man tänker på som vanlig lekman är ju på månen.
Men det kanske inte är det bästa svaret.
Ja, månen är lite väl torr.
Det kanske finns en del is i en del kratrar vid månens sydpol.
Men förmodligen så finns det väldigt lite sånt där.
Den har gått om aluminium och magnesium och liknande.
Men däremot finns det andra asteroider.
Till exempel Orpheus och Eros som kallas för nära jorden asteroider.
De går om omloppsbanor som är i närheten av jorden.
Och det visar sig att det går ibland åt mindre energi att åka dit än till månen.
Nackdelen är avståndet.
Det skulle kanske ta en hundra dagar för en bemannande expedition att komma till en asteroid och börja gruvbrytningen.
Ja, då ser man ju att problemet är omedelbart.
Hur länge brukar människor generellt sett tåla att vara i rymden?
Mm, det är oftast inte så där länge.
Det är ju, normala rymdexpeditioner varar kanske någon vecka.
Ryssarna hade ju då upp en person lite oavsiktlig på Myr i över ett år.
Och man märker ju att det krävs mycket motion och andra hälsokontroller för att man ska kunna må bra.
Det är inte lätt att sända iväg folk över så långa tidsrymder.
Men en annan fråga om hur.
Hur bedriver man egentligen gruvdrift vid 0G?
Ja, det är intressant. Det verkar förmodligen vara att man använder sig av ett dagbrott som blir väldigt enkelt.
Asteroider verkar i allmänhet vara ganska löst sammansatt objekt.
Nästan grushögar eller snöhögar om man har tur.
Vilket innebär att om man skovlar loss en del av ytmatteret, ja det finns ju ingen gravitation.
Så man kan då bara kasta upp det i ett nät som man fångar in då föreväg det då för smältning.
Och man kan helt enkelt kanske sätta rotation på asteroiden så att delar lossnar och faller ner då i väntande nät.
Det kan förmodligen göra väldigt enkelt.
Sammanfattningsvis kan vi alltså säga att gruvdrift kommer att komma igång när det är lönsamt.
Varför?
Jo, därför att det kostar så mycket att sjukta upp.
Och det kommer sannolikt att ske på någon av asteroiderna vars banor korsar i jordens.
Och det är förmodligen inom 10-20 år som det börjar bli lönsamt.
Det är ganska snart.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.