Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Krypto enligt Elgamal och Diffie-Hellman

Kryptografi blir mer avancerat om man använder metoder som Elgamal och Diffie-Hellman. Det handlar om att lura den som inte ska kunna läsa meddelandet, genom att skicka de hemliga nycklarna i vanlig text.

Transkription108 repliker · 5:48

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Idag hade vi tänkt prata om hur man skickar hemliga meddelanden.
Och vi tänker oss att till exempel du och jag, Mikael, har en kärlekshistoria.
Vilket naturligtvis är ren fiktion.
Men problemet för oss båda är att vi har respektive.
De får ju naturligtvis inte få reda på det här.
Så vi måste dölja meddelandet på något sätt.
Hur kan vi göra så att enbart du och jag kan öppna meddelandena?
Jo, man behöver använda sig av en speciell sorts hemlighet.
Det finns inbyggt i de flesta kryptosystem som finns.
Att man behöver ha någon form av något tal som bara de som får läsa meddelandet känner till.
En nyckel helt enkelt för att låsa upp meddelandet.
Precis. Så vi behöver komma överens om en nyckel.
Men nu är väl problemet att vi kan ju inte riktigt träffas och utbyta den nyckeln.
Men hur löser man det?
Jo, vi kan skicka meddelanden till varandra som egentligen inte är relevanta för nyckeln.
Och sedan se till att de är uppbyggda på ett sådant sätt att vi från de meddelanden vi skickar kan bygga upp samma tal.
Men att ingen annan än vi kan bygga upp just det här talet från den informationen vi skickar.
Jag tror att du har nämnt för mig någon gång ett speciellt system man kan använda för det.
Det kallas Diffie Hellman efter uppfinnarna Whitfield Diffie och Marty Hellman.
Vad går det ut på?
Det går ut på att man väljer ett tal som det inte spelar någon roll om någon får tag på.
Sedan väljer var och en av oss ett till tal som är hemligt.
Man kan alltså säga så att vi har en publiknyckel och två privata.
Men vi har alltså varsitt.
Precis.
Men hur skulle det fungera då?
För att jag som vi inte kan träffa så kan ju jag inte få reda på din nyckel.
Nej.
Och du kan inte få reda på min.
Men hur löser man det?
Jo, jag börjar med att man kan kalla det krypterad.
Den publika nyckeln med min egen.
Hur gör du då?
Jag tar den publika nyckeln upphöjt till min egen.
Okej.
Sen skickar jag det resultatet till dig.
Och jag gör då i sin tur likadant med min.
Jag tar den publika nyckeln, upphöjer den med min nyckel.
Precis.
Och skickar till dig.
Men hur ska det hjälpa oss att ta reda på?
Jo, när jag väl har den publika nyckeln upphöjt till din nyckel.
Och det är ju ett färdigt tal du har då.
Precis.
Då kan jag upphöja det här talet till min egen nyckel.
Och det skulle i så fall bli den publika nyckeln upphöjd till din nyckel gånger min.
Precis.
Och jag gör exakt likadant.
Precis.
Då borde vi få exakt samma tal.
Precis.
Och det blir vår nyckel då antar jag.
Mm.
Och det här är ju naturligtvis väldigt, väldigt svårt att ta reda på utan att ha någon av våra nycklar.
Ja, man gör ett par tricks till som vi inte ska gå in på just nu.
För att se till att just att gå från den publika nyckeln upphöjt till något tal som ett färdigt tal tillbaka till det talet man tar det upphöjt till.
Att se till att den processen blir väldigt, väldigt, väldigt svår.
Men jag har för mig att det här, att det finns en vidareutveckling av det här.
Precis.
Det finns vad man kallar ett helt kryptosystem.
Där man har en publik nyckel, privat nyckel och kan kryptera till någon som kallas för El Gamal.
Och bygger på just det här.
Mm.
Och hur fungerar det då?
Det fungerar egentligen så att man gör sina delar av alla de här beräkningarna som görs samtidigt som man krypterar.
Så jag börjar med att välja ett tal som jag lägger ut till hela världen.
Och ett tal som jag behåller helt och hållet för mig själv.
Mm.
Sen lägger jag också ut det publika talet upphöjt till mitt privata tal.
Nu börjar det bli lite krångligt.
Så om du ska skicka med ett medlemmande, då kan du hämta ner de här två talen.
Mm.
Sedan kan du hitta på ett eget hemligt tal.
Mm.
Motsvarar ditt hemliga tal i Diffie-Hellman.
Okej.
Sen tar du det första publika talet och upphöjer det till ditt eget hemliga tal.
Det är samma sak som din första.
Ditt första tal i Diffie-Hellman.
Samt att du tar det andra publika talet.
Upphöjer det till ditt eget tal.
Och multiplicerar med det medlemmande du vill ha.
Mm.
Okej.
Jag tror att jag förstår.
Mm.
Det är egentligen samma sak som att du räknar ut hela nyckeln.
Och krypterar det medlemmande du vill ha.
De här två skickar du sedan till mig.
Mm.
Så det jag får är ett krypterat meddelande och ett tips, en ledtråd, om vilken nyckel du har använt.
Mm.
Och den kan du använda på samma sätt som i...
I Diffie-Hellman.
För att ta reda på.
Vilken nyckeln är och ta bort den från medlandet.
Ah, okej.
Och det här är ju naturligtvis oerhört svårt att...
Det krypterar för någon som inte känner till.
Mm.
Det här är också en fördel för dig.
Det innebär att man kan byta nyckel hela tiden utan att behöva meddela dig om att jag byter.
Precis. För jag får hela tiden den ledtråd jag behöver för att hitta nyckeln tillsammans med det medlande du skickar mig.
Mycket effektivt.
Jaja. Men okej. Då har vi ett alldeles bra fungerande system.
Enda problemet nu är väl att våra respektive led blir ett misstänksamt när vi börjar skicka krypterande meddelanden som vi vägrar att visa dem.
I och för sig.
Okej.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vad är en människa?

Vad är det för skillnad mellan individ, person och människa? Är en människa som inte är medveten fortfarande en människa? Måste man ha egna minnen för att räknas som en individ? Är ett spädbarn en person, trots att det inte känner sig som en individ?

Transkription135 repliker · 7:46

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jag skulle vilja ta upp en sak som jag har funderat på länge.
Vad är en människa egentligen? Hur definierar man en människa?
Det är nog en ganska svår fråga egentligen.
Man kan väl ta det biologiskt sett från först och främst?
Ja, där har man ju artbegreppet.
Där människan då är arten homo sapiens sapiens.
Och idén är att en människa är någon som hör till den arten.
Och det här blir lite problematiskt till att börja med.
Därför att arter är inte alltid så väl av gränsen som man kan se.
Nu verkar vi inte ha några närbesläktade arter som människor kan få barn med.
Så där har vi inte problem.
Men om man tittar på gener så kan man väl titta på schimpansar exempelvis.
De har väldigt mycket gener gemensamma människor.
98% faktiskt.
Så pass mycket.
Det är egentligen bara 2% gener som skiljer.
Även om de onekligen gör en ganska markant skillnad.
Men den här definitionen av människa har ju ett litet problem.
Om man odlar celler från en människa, är det en människa?
Mm, det skulle vara frågan.
Jag skulle själv definiera det som att det måste vara någon med minnen och dylikt.
Men minnen, det finns ju faktiskt åtskilda människor som inte har.
Personer med Alzheimer till exempel.
Eller väldigt unga barn eller personer med minnesförlust.
Är de människor?
Ja, enligt definitionen idag och enligt vad jag skulle anse i alla fall.
Sen finns det ju dessutom problem.
Till exempel barn som föds utan storhjärna.
Det känner jag inte till.
Det finns en del störningar då där det inte utvecklas.
I vissa fall kan de alltså hållas vid liv många år.
Men det förekommer ju inga högre tankeprocesser eller någonting sånt.
Genetiskt sett naturligtvis är de helt mänskliga.
Men däremot kan man ju inte säga att det är någon hemma direkt.
Det jag skulle definiera som är att om en person kan definiera sig själv som person.
Om man ska ta det klassiska uttrycket, jag tänker alltså är jag.
Men där kommer man på en intressant sak.
Det är en skillnad mellan att vara människa och att vara en person.
Det hänger nog mer ihop med jag tänker alltså är jag.
Men många små barn har inte någon klar uppfattning att de är avskilda från mamma till exempel.
De är inte så mycket personer enligt sin egen uppfattning.
Så att personskapet och människoskapet kan vara separata.
Och att säga till en mor att hennes barn inte är en person egentligen skulle nog inte vara någon bra idé.
Sånt faller sällan i god jord.
Däremot kan man ju klart säga att även ett mycket litet barn har en personlighet.
Det är ju onekligen har egenskaper som skiljer från alla andra barn.
Vilket de flesta föräldrar märker.
Men det gäller ju å andra sidan också många djur.
Men som sagt var personskap och personlighet hänger förmodligen i viss mån ihop.
Sen har vi det här begreppet individ.
Det är verkligen att man är medveten om att man skiljer sig från omvärlden.
Man är någonting avgränsat, en odelbar person.
Och är medveten om att det finns andra runt omkring en?
Ibland ja.
Men till exempel verkar det som att i fall av autism är det i många fall modellen av andra människor som är försvagad.
Normalt har vi ju en uppfattning om att andra människor är som jag.
De har medvetanden, de har planer, de har idéer som kan vara fel.
Man kan brukar kalla det för theory of mind.
En teori om tänkandet.
Men många autister verkar inte ha ens välutvecklad theory of mind.
Här kommer vi in på en annan sak.
När det gäller skador, medfödda eller fysiskt orsakade.
När kan man definiera en person som död egentligen?
Det är också ganska svårt.
En gång i tiden var det ju rätt enkelt.
Andas man inte är man död.
Man kunde inte återuppväcka någon som inte andades.
Nej.
Sen började man utveckla metoden.
Man kom på att genom att ge andningshjälp så kunde folk överleva.
Istället kom man fram till att när hjärtat inte slog så var man död.
Men idag kan man ju faktiskt få ett hjärta som har stannat och starta igen.
Därför har man gradvis kommit över till hjärndödsbegreppet.
Det här har inte bara varit en fråga om hjärtbehandling.
Det är också en fråga om transplantation väldigt mycket.
Tanken är ju då att när hjärnan inte fungerar och inte kan återupplivas.
Det är viktigt att notera det är att det handlar inte om total avsakning av hjärnaktivitet.
Det kan man överleva faktiskt.
Människor som drävas ut av en djup nedkylning har ingen hjärnaktivitet alls.
Men kan ändå hämta sig ganska bra.
Det är när hjärnan verkligen inte funkar och inte kan börja fungera igen så man är hjärndöd.
Det är väl när man helt enkelt inte kan plocka upp minnena hos personen igen?
Ja, minnen kan ju vara separata från det här.
I klinisk vård så använder man olika metoder för att kolla om det finns blodcirkulation i hjärnan.
Finns det ingen blodcirkulation i hjärnan då räknas man som hjärndöd.
Problemet här är att det finns olika uppfattningar om hur mycket av hjärnan som måste vara borta.
Om de högre centrar i storhjärnan är borta så kan man väl lugnt säga att personen inte finns där.
Men däremot finns det lägre nivåer som tar hand om och håller kroppen igång som kan fungera.
I allmänhet har man dragit en ganska strikt gräns här och sagt att ja, även ända ner i hjärnstammen ska det vara död.
För att man ska säga att personen verkligen är död.
I andra fall talar man om ett vegetativt tillstånd.
Och där är det väl ofta familjen som får avgöra.
Ja, det är oftast fråga om det.
Men det intressanta här är ju det att medicinsk teknik går framåt.
Så man kan ju tänka sig ett microchips som kan ta över vissa funktioner.
Jag kommer också underfånd mig att det är lite fel det här med minnet.
För jag menar det finns ju minnesförlust.
Och man avlivar knappast en person för att han eller hon har minnesförlust.
Nej, exakt. Minnena hänger ju ihop med personligheten som kan faktiskt vara separat från minnena.
Och minnen kan dessutom återbildas ibland.
Ibland ja. Det beror lite grann på vad det är för typ.
Men däremot kan personlighet och sånt förändras.
Men när man börjar titta på det här med hjärndöd så är tanken att den är permanent.
Men det är ju permanent beror ju bara på vad vi har dagens teknik.
Och hur mycket av hjärnan som är oåterkall än borta.
Ja, frågan är hur mycket man kan göra i framtiden.
Man skulle ju kunna tänka sig att till exempel hjärnstammens funktioner kunde tas över av ett microchip.
Och då skulle man kunna tänka sig att en person som idag skulle räknas som helt hjärndöd skulle kunna återföras till livet.
Inte att personligheten återkommer eller något sånt.
Men kroppen dör i varje fall inte.
Men en annan intressant möjlighet är förstås.
Tänk om de högre kognitiva funktionerna är borta.
Alltså tänkandet och sånt.
Men minnet finns kvar.
Och man ersätter dem med ett chip.
Så minnena finns där.
Men det är så att säga en ny processor.
Det ställer en hel del fascinerande.
Framtidsutvecks sikt.
Det blir rätt intressant.
Det kan mycket väl i framtiden vara möjligt att operationen lyckades och patienten dog som det tidigare skämtades om.
Nu är det att operationen lyckades.
Och patienten överlevde inte.
Men det finns en ny patient.
Det har uppstått en ny person genom operationen.
Du tror alltså att det i framtiden kanske skulle kunna vara möjligt att överföra minnen.
Till exempel du har en kropp.
Den lever.
Du har en person där kroppen är död.
Och du kan alltså föra över den kroppens minnen personliga till den andra.
Jag tror att det är oerhört svårt.
Men det finns ju en del arbete som görs på hjärntransplantationer.
Eller man kanske snarare skulle kalla kroppstransplantationer.
Och det här kan ju göra definitionen av en person relativt komplicerad.
Det vill jag lova.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Lagen och hjärnan

Om en person i flera förhör ger samma historia gång på gång, eller om han eller hon ändrar på detaljerna, när vet om man kan lita på vittnesmålet? Man har upptäckt att personer som inte ändrar på detaljerna i sitt vittnesmål oftare ljuger, än de som är osäkra. Men i framtiden kanske en hjärnscanner kan upptäcka om personen ljuger, eller om personen minns fel.

Transkription119 repliker · 8:33

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Psykologin har haft inverkan på juridiken genom tiderna.
Bland annat kan man se, i slutet av häxprocesserna så började man inse att vittnesmål från till exempel barn inte var helt tillförlitligt.
Det var ju den svenska läkaren och tänkaren Urban Hjärne som började upptäcka att barn var inte pålitliga vittnen.
Tidigare hade man alltid hävdat att ur barn och Dorars mun får man höra sanningen.
Men nu börjar man inse att barn fabulerar ganska fritt.
Ja, de kan ha hört en historia någonstans ifrån, blivit imponerade, gärna före den vidare eller till och med blanda ihop den med sin egna minnen.
Och dessutom kan de suggereras att tro att något verkligen har inträffat.
Men det här gäller ju inte bara barn, det gäller ju vuxna också.
Jo, det stämmer. Det har man kommit under full med i många fall att ett minne faktiskt kan vara fel.
Ja, egentligen så minns vi ju inte vad som verkligen inträffar.
Vi skapar en rekonstruktion av situationen och det är ofta ganska skiltig från vad som verkligen inträffade.
Och det här ger ju rätt fascinerande effekt egentligen.
För att bedömningen av lögn inom juridiken har ju länge varit att om en person ändrar sin historia, om vittnet ändrar sin historia, så kan det mycket väl vara en lögn.
Det här har vi kommit under full med att det faktiskt inte stämmer. Det är precis tvärtom.
Ja, eftersom en verklig lögn, då är man oftast konsekvent. Då håller man kvar vid sin historia som verkar plausibel och redig.
Medan verkligheten ofta är ganska grötig.
Ja, jag menar ett vittne försöker komma ihåg vad som verkligen hände.
Försöker som du sa rekonstruera minnet.
Och då kan det mycket väl hända att han kommer på små detaljer som han inte minddes förut.
Och ändrar historien lite grann från gång till gång.
En annan faktor inom psykologin som har påverkat juridiken, det är ju tillräknelighet.
Är man vid sina sinnesfulla bruk när man begår ett brott.
I de flesta kulturer har man ju haft att de som har varit störda enligt kulturens matmätt, de anser man inte lika skyldiga till sina handlingar.
Jo, men det här skapar ju ett problem också. Hur avgör man i så fall om någon är tillförlitlig?
Ja, det varger ju väldigt mycket från kultur till kultur och också hur psykologin är utvecklad.
Vi skulle ju säga att en person som anser att demoner, det sa åt honom att göra det han gjorde, han är störd och behöver psykiatrisk vård.
Medan det anses vara en fullkomligt acceptabel juridisk förklaring i vissa kulturer.
Och även sådana saker som om man var alkoholpåverkad eller drogpåverkad.
Och det här leder ju till den nya intressanta rönen, nämligen det att vi mer och mer börjar förstå vad som för sig går i hjärnan.
Det här kommer in, vilket gör att vi får mer och mer subtila effekter av tillräcklighet.
Kulturerpåverkan har ju en specifik effekt på hur vi handlar.
Och sen har vi personlighet och mildare mentala störningar.
Med neuropsykologi så menar alltså de rent fysiska reaktionerna i hjärnan.
Vad som verkligen händer.
Mm.
Fram till nyligen har man ju varit tvungen att diskutera med folk, lyssna på vad de säger sig, uppleva och så vidare.
Men nu kan man studera hjärnan direkt till exempel med PET-scanners, magnetresonanskameror och liknande.
Och då bör man ju få en djupare insikte.
Vad för sig går där bakom kulisserna?
Det som inte personen själv upptäcker.
Mm.
Det skulle ju ge en helt annan effekt på vittnesbörd.
Kunna avgöra huruvida ett vittnesmål är tillförlitligt eller inte.
Ja, naturligtvis. Den perfekta lögndetektorn existerar ju inte.
Den kan förmodligen inte existera överhuvudtaget.
Men man vet att i vissa fall kan man se i en sån här PET-kamera om ett minne att någon erenar sig är ett korrekt minne eller ett falskt minne.
Mm. Fascinerande. Så du kan alltså ta en person som är helt säker, som alltså tror själv på det han säger.
Eller hon säger.
Och se om det är fel eller inte.
Det är tänkbart. Det här beror förmodligen väldigt mycket på hur minnet lades in.
Men det visar ju att man kan få situationer där någon är ganska säker på en sak.
Men det visar sig att hjärnan har andra åsikter.
Och överhuvudtaget blir det mer komplicerat när man börjar titta på hela hjärnan.
Vi är ju inte en individ. Vi är ju inte systembestående av många delar.
Och ibland kan delarna ha motsatta uppfattningar.
Men det här kan inte innebära också att det ger fram steg inom forskningen i vad som beror på arv och vad som beror på miljö.
I en personlighet till exempel.
Delvis ja. Det spelar ju in.
Det är ju nämligen så att traditionellt har många varit övertygade om att vi är född som blanka tavlor.
Vi skapas av inlärning och samhället.
Kontra då tanken att det finns en massa medfödda egenskaper.
Man är född att vara en viss typ av person.
Nu vet vi ju att det är en kombination av detta och vad forskningen ägnar sig åt är att klargöra.
Hur samspelar de här olika faktorerna?
Men vet man verkligen det?
På vissa områden har man bättre koll än andra.
Till exempel finns det vissa genetiska faktorer som påverkar vissa grundläggande personlighetsdrag.
Till exempel intresset av att söka efter njutning eller hur mycket man undviker smärta eller osäkerhet.
Men hur de tar sig i uttryck beror ju på uppväxten.
Vad fick man för möjlighet att undvika faror?
Vad fick man för möjlighet att leka och så vidare?
Så vi utvecklade oss själva men vi har fått en grund ifrån generna.
Sen finns det ju den här intressanta faktorn med personlighetsstörningar.
Sociopati och vissa personlighetsstörningar och typ neuroser.
Här säger man ju att ja, det här innebär att man inte har det helt juridiska ansvar för sina handlingar.
Men det är inte längre säkert att det finns en klar avgränsning mellan de som är uppenbart vansinniga och de som är normala.
Det finns ju personlighetsegenskaper som gör en mer eller mindre för välfungerande verklighet.
Någonting som jag skulle vilja fråga i det här fallet är, det finns ju faktiskt människor som gör totalt vansinniga saker.
Som gör saker som verkar helt ologiska.
Och i själva verket vet de ofta själva att det här är väldigt dumt att göra men gör det ändå.
Vad skulle det kunna bero på?
Det hänger ofta samman med pannloberna.
Det är nämligen så att pannloberna är inblandade i vår styrning av vårt beteende.
Det hindrar oss från att handla efter impulser.
Och ofta bedöma om det är en bra eller dålig handling.
Och man har funnit att människor som av en eller annan anledning har fått skador på pannloberna.
Det kan vara genom fysisk skada på hjärnan, kemiska påverkan eller kanske att de är födda på det sättet eller har lärt sig tänka på fel sätt.
De har svårt att göra det.
Bara för att de vet att en handling är rätt eller leder till bra resultat så behöver de inte nödvändigtvis göra det.
Det kan verka väldigt konstigt för en normal människa men de vet alltså precis hur de borde göra och gör det ändå på fel sätt.
Och efteråt rationaliserar naturligtvis varför de gjorde det.
Och det här blir då naturligtvis väldigt svårt att avgöra om personen ifrågar verkligen.
Är vi senast inensvåra bruk när han eller hon är här?
Ja det är ju uppenbart om någon har en rejäl hjärnskada.
Men om man tittar i fängelser så ser man att ganska stor andel av de intagna i fängelser också har små hjärnskador.
Och förmodligen har de flesta människor om man studerade dem med en avancerad PET-kamera förmodligen mikroskopiska små störningar här och var.
Det är ju ganska ofta man själv handlar tvärt emot vad man egentligen vet man borde göra.
Och det beror förmodligen inte på att man är skadad eller något sånt.
Så då är frågan hur ska man dra gränserna?
Här ger ju inte neuropsykologin något direkt hjälp.
Den visar bara att det är mer komplicerat än man tidigare trodde.
Är det inte så idag också att man faktiskt har kommit på sätt att reparera nervceller?
Det finns en del möjligheter till exempel att implantera stamceller som blir nervceller och kopplar in sig.
Men i framtiden så skulle det faktiskt kunna finnas en möjlighet att reparera sådana skador.
Det är en intressant fråga. Man vet inte idag om det är möjligt.
Det är ju tänkbart. Förmodligen behövs det en inlärningsprocess.
Vi lär oss ju våra moralregler. Vi lär oss hur vi ska uppföra oss.
Så att om man reparerar de skadade delar av hjärnan så ska man fortfarande behöva träna upp dem i det.
Men de skulle åtminstone ha möjlighet att kunna göra det.
Men där kommer man ju återin på komplicerade frågor om ansvarsfullhet och liknande.
Om hur ska man behandla en brottsling?
Är det vettigare att sätta en person i fängelse eller att ge behandling?
Och det är ju ofta att många andra känner att man vill ge hem snarare än en vård.
Det här skapar nog en moralisk debatt som kan bli rätt intressant.
Och dessutom blir det ännu mer komplicerat genom att vi själva kan börja välja våra personligheter.
Till exempel inom att ta prosack eller andra ämnen.
Om jag tar ett ämne som modifierar min personlighet.
Är jag ansvarig för mina handlingar då?
Eller är den person jag blir ansvarig?

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

DNA-maskiner

DNA är cellernas byggbeskrivning. Men nu tar människan själv över och börjar hitta nya möjligheter för naturens egen kod.

Transkription77 repliker · 6:10

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Denommolekylen är bäraren av den genetiska informationen.
Det är en lång molekyl som består av två stycken strängar, där på ett skelett utav en sockerarter, då fosfor, så sitter små nukleotider, små krävehaltiga molekyler som binder till varandra.
De här två strängarna hakar i varandra så att motsvarande nukleotider binder sig.
Adenosin, tymin, cytosin och guanin heter de fyra som används.
Adenosin binder till tymin och guanin till cytosin.
Det här gör att två DNA-strängar som motsvarar varandra fäster och bildar den bekanta spiralvridna långa kedjan.
Den långa spiralvridna kedjan är inte den enda formen som DNA kan inta.
Jaså?
Det finns två former till som DNA-spiralen kan ha.
Nämligen den kan vara lite hårdare vriden åt samma håll.
Om man helt enkelt vrider på den.
Det finns vissa enzymer i kroppen som gör det.
Man kan också vrida den helt åt andra hållet.
Så man mer eller mindre vänder ut och inte på spiralen och spiralar den åt andra hållet.
Det kallas för Z-konfigurationen.
Den är ganska ovanlig men den finns.
Den används alltså kanske inte till speciellt mycket inom biologin?
Den har antagligen funktioner för när man packar ihop DNA inför lagring under till exempel celldelning när DNA måste bli väldigt kompakt.
Annars är ju DNA mest känt för att innehålla instruktioner för att göra olika proteiner.
Och det innebär då att den avkodas.
Det överförs till en annan form som kallas för RNA.
Som sedan då ute i cellen används för att tillverka proteinet.
Men DNA kan ju göra mycket mer än bara vara en passiv informationslagrare.
Genom att designa DNA-sekvenser på ett lämpligt sätt så kan man använda DNA ungefär som en byggbalk när man bygger fackverk.
Jaså, hur då?
Ja, i och med att olika DNA-sekvenser binder till varandra.
Och då är finessen att det behöver inte vara samma DNA-kedja som innehåller den komplementära sekvensen.
Det vill säga den sekvensen som passar ihop.
Man kan ju ha överlappande sekvenssnuttar i olika DNA-kedjor.
På det sättet kan man foga ihop DNA-molekyler med varandra i vinklar till exempel.
Så att man istället för att ha två stycken som sitter mittemot varandra så kan man ha till exempel tre kedjor.
Där kedja ett och två fäster till varandra.
Men där ettan och tvåan också fäster till trean så att man får en utgrening.
Ja, det går att bygga 90-graders hörn.
Och det är ju bra. Man kan ju konstruera kuber.
Och det har man då också gjort i labbet.
Och inte bara det att man kan bygga statiska strukturer som kuber, tetraedrar, ja, alla möjliga knutar.
Man kan också bygga dynamiska strukturer.
Alltså sådana som rör sig.
Ja, i senaste Nature så har de publicerat en pinsett gjord av DNA-molekyler.
Den öppnar och stänger sig själv.
Och jag för mig att den också drevs med hjälp av att man gav rätt DNA-molekyler som får de andra att ändra form på rätt sätt.
Ja, så att genom att hälla på en ny DNA-molekyl så kan man öppna den och ställa på den första igen så stänger man.
Mm. Och det här är ju intressant.
Man börjar alltså få små verktyg på mikroskalan.
Ja, och då kan man ju bygga en kub till exempel som har en pinsett i hörnet.
Mm, och där börjar man ju närma sig en massa intressanta nanoteknologiska tillämpningar.
Ja, oja. Man behöver inte dra det så långt som till sån framtidsteknik.
Utan vi kan till exempel tänka oss att vi vill ha en medicin inne i kroppen som vi inte vill att den ska bli aktiv förrän i vissa delar av kroppen.
Då skulle man kunna tänka sig att man låser fast den i till exempel en DNA-pinsett som håller och skyddar molekylen.
Och sen när den kommer på rätt plats.
Då reagerar den på den lokala DNA till cellen och öppnar sig.
Ja, till exempel.
Intressant. Dessutom så kan man ju använda DNA i mikroteknik.
Man har ju konstruerat till exempel små tunna kiselplattor som täckta med DNA.
Så att när en motsvarande DNA-sekvens kommer förbi lösningen ovanför plattan, då böjer sig den.
Och det kan man ju mäta elektriskt.
Ja, och det öppnar ju möjligheter för att diagnostisera sjukdomar till exempel.
Man bara skickar förbi ett blodprov och sen ser man vilka utav sjukdomsdetektorerna som reagerar.
Ja, det finns, har funnits rätt länge faktiskt, metoder där man fäster DNA på till exempel glasskivor.
Och sedan märker man, alltså man fäster de sekvenser man vill testa för på en glasskiva.
Och sen så skickar man förbi blodprovet till exempel.
Det måste givetvis bearbetet en smula så att DNA blir fritt.
Men i princip gör man det.
Skickar förbi blodprovet och sen tittar man på, genom att belysa den här glasskivan, så ser man var har DNA bunnit.
Det är inte lika realtidsmässigt som de små metalltungorna som böjer sig.
Men det är bra mycket fortare än att göra det på traditionella slabbslabbetoder i labbet.
Och sen är det ju så att normalt i kroppen sker kemiska reaktioner med hjälp av enzymer.
Alltså proteiner som sätter ihop eller plockar isärmolekyler på önskade sätt.
Men det är väl också så att RNA kan göra liknande saker.
Jo ja, RNA är till och med, tror man, den ursprungliga reaktiva molekylen som vi alla härstammar ifrån.
Och förmodligen kan man då till exempel fästa lämpliga RNA-enzymer, man kallar dem för ribosymer, till då DNA-strukturer.
Ja, det är en logisk slutsats av alltihopa som jag har sagt här.
Det är nästan enklare än att bygga en DNA-pinsett.
Och det har man ju faktiskt gjort.
Så kort sagt, när den lilla DNA-molekylen går till syokonsulenter i skolan så blir den inte bara erbjuden bokhållarjobb nu för tiden.
Oh nej, den blir både ingenjör och byggmästare.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Diabetes

Diabetes kallas ofta för sockersjuka, och är egentligen två sjukdomar. Vad är det som händer i kroppen, när balansen mellan blodsocker och insulin rubbas?

Transkription85 repliker · 6:10

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Idag ska vi tala om sockersjuka.
Heter det inte diabetes?
Ja, det formella namnet är diabetes mellitus som ordagrant är latin och betyder söt urin.
Det är så här att det finns två olika former av diabetes.
Jag har fram att det finns både en som är en direkt sjukdom och sen finns det något som kallas för åldersdiabetes också.
Vad är skillnaden mellan dem?
Ja, det är snarare så att man ska gå in på vad är likheten för att det är så mycket som är olika.
Likheten är att båda har med insulin att göra.
Ungdomsdiabetes är en autoimmun sjukdom där kroppen reagerar på sina egna insulinproducerande celler.
Insulin är då ett hormon som har med hur kroppen får använda sina energireserver.
Så efter att man har ätit så utsändas insulin för att säga åt kroppen att man har tillstånd att ta upp socker och fett och proteiner i musklerna till exempel.
Och i ungdomsdiabetes så produceras det helt enkelt inte tillräckligt med insulin?
Nej, det produceras faktiskt inget insulin alls efter ett tag eftersom kroppen får av för närvarande okända anledning för sig att insulincellerna är bakterier eller virus eller något sånt där.
Då slår det ihjäl dem.
Det är inte så bra.
Och åldersdiabetes i så fall?
Åldersdiabetes då har man för det mesta ganska god insulinproduktion.
Men den kan vara felreglerad och resultatet som insulinet har i resten av kroppen är fel.
Det är helt enkelt så att effekten på kroppen som insulinet har är störd.
Det kallar man för insulinresistens.
Man är motståndskraftig mot insulinet och för att få samma effekt på blodsockervärdena så behöver man ge mer insulin eller ge mediciner som påverkar insulinresistensen.
Men man vet alltså inte egentligen vad som orsakar diabetes?
Nej, man vet faktiskt inte vad som orsakar vare sig ungdomsdiabetes eller åldersdiabetes.
Finns det några teorier?
Ja, ungdomsdiabetesen är som sagt en autoimmun sjukdom.
Man har hittat kopplingar till immunreglerande gener av olika slag.
Det finns misstankar om att vissa virus kan framkalla ungdomsdiabetes som mottagliga personer.
Men man har inte hittat några bevis.
Riktiga bevis, alltså man har misstankar.
Starka misstankar som man jobbar på.
Åldersdiabetes, det tycks mer vara ett resultat av anpassning till svältålighet.
Svältålighet?
Ja, alltså det som vi när en person har blivit gammal uppfattar som en sjukdom, åldersdiabetes.
Det finns inga virus, det finns inga bakterier.
Det finns ingen cell som har gått och dött.
Allting fungerar hyfsat.
Det är bara det att organisationen funkar ändå inte.
Och när man är ung, då är det mycket möjligt att den här inställningen på organisationen,
som helt enkelt blir fel när man är gammal, hjälper till att skydda mot svält.
Okej.
När man kommer in på det, då kommer man faktiskt in lite grann på historia.
Finns det någon så här rolig historia bakom hur man upptäckte diabetes?
Ja, ungdomsdiabetes har ju varit känd sedan urminnes tider i antiken.
Därför att obehandlad så blir det en ganska dramatisk sjukdom.
för att patienten magrar hastigt väldigt mycket och får extremt stora urinmängder och dricker väldigt mycket.
Och det går fort.
De dör, en obehandlad typ 1-diabetiker, ungdomsdiabetiker dör inom mindre än ett halvår.
Hur upptäckte man sjukdomen?
Ja, du menar kanske hur man gav det namnet sockersjuka?
För sjukdomen, det ser man.
De ser inte friska ut.
Anledningen till att man började kalla det sockersjuka var att rätt så länge så studerade antiken med läkare.
De har alltid studerat urin.
Och de konstaterade att diabetiker urin drar till sig flugor.
Sen gick det något hundratal år och sen kom någon smart individ på att man kunde smaka på urinen.
Och den smakade sött.
Ja, då fick den sitt namn.
Men det är väl inte bara socker som man får problem med när man har diabetes?
Nej, det är...
Andelen till att man kallar det sockersjuka är att sockret är det som är lättast att upptäcka.
Det är det som man kan känna smaken av i urinen.
Det är det som är lättast att mäta i blodet.
Det märks helt enkelt mest.
Men det är inte sockret som orsakar de största skadorna på kroppen.
Utan de stora skadorna i form av åderförkalkning, njurskador, nervskador och så vidare.
Det är sekundära effekter till att insulinregleringen inte funkar.
Och det leder ju som sagt till högt socker.
Men också till högt fett.
Till felaktig upplagring av protein.
Felaktig användning av både socker, fett och protein.
Med många fler saker.
Detta gör att det som ger åderförkalkning till exempel är de höga fetthalterna.
Socker har inte med åderförkalkningen att göra.
Nervskadorna som många diabetiker får.
Det har man hävdat bero på socker.
Men det verkar mer vara en direkt effekt av att nervcellerna inte kan utnyttja energi.
Vettigt.
Okej.
Så mycket av orsaken till att folk, äldre personer, dör i hjärtinfarkt, åderförkalkning.
Vilken är det?
Kan alltså vara åldersdiabetes?
Oja.
Åldersdiabetes är den största riskfaktorn för hjärtinfarkt.
Större än rökning till exempel.
Ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Det mänskliga genomet

Exakt hur den mänskliga genkoden ser ut, är ännu en väl bevarad hemlighet, men vetenskapsmän närmar sig snabbt lösningen på hur den är uppbyggd. Detta har dock inte skett utan kontroverser.

Transkription52 repliker · 4:27

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hugo-projektet är någonting som är en väldigt intressant fråga idag.
De flesta vet nog lite grann om det, men inte mer än bara en aning.
Ja, Hugo står för Human Genome Organization.
Och det är ett internationellt projekt som startades i början av 90-talet.
Det första initiativet kom 1990 från Department of Energy i USA.
Och det utvecklades snabbt i ett internationellt projekt.
Och målet med projektet har varit att sekvensera, det vill säga ta reda på all genetisk kod i människan.
Det gick väldigt långsamt i början.
Det gick väldigt långsamt i början.
Då tyckte man i och för sig att det gick väldigt fort.
Men det är helt enkelt, det har varit samma utveckling av hastighet inom molekylärbiologin som det har varit på datorer.
Så att en sekvensapparat från år 1990 är idag lika slös som en 2-6.
Sekvensapparat?
Det är alltså en specialiserad apparat som med mycket arbete, hokus pokus och handviftande spottar ur sig i vilken ordning basparen i DNA sitter.
Varför började det gå så mycket snabbare?
Det är huvudsakliga orsaken till att det har gått så himla fort.
De ursprungliga planerna trodde att det skulle vara färdigsekvenserat någon gång 2020.
Är det inte ungefär 95% färdigt nu någon gång på 2000-talet?
Det berodde på att det här internationella statliga projektet fick konkurrens av ett privat projekt.
Nämligen affärsmannen Craig Wenter som har tillverkat sekvens serapparater.
Han konstaterade att de är ineffektiva i huvudprojektet.
Jag kan göra det här snabbare.
Om jag gör det privat för privat finansiering, då kan jag sälja informationen sen.
Och tjäna grova pengar.
Han ville patentera den.
Inte bara patentera, men man kan tjäna pengar utan att patentera också.
Men visst, patent var väldigt intressant.
Jag misstänker att vissa personer skrek rätt högt.
Det har varit allmänna skrik på många ställen.
Och Craig Wenter började samarbeta med Hugo-projektet efter att diverse stater därblande i USA
tyckte att vi gör väldigt elaka saker med vår patentlagstiftning om det fortsätter så här.
Det funkade nog.
Ja, det var ett hot som tog.
Men vad kan man då använda koden till?
Jag menar, jag är säker på att det inte startades enbart för att det var skoj.
Ja, nöjespotentialen är hög.
Men det ekonomiska i att kunna göra bra mediciner med minimala biverkningar var nog avsvärt mycket större.
Jag menar, det var ju så man rekryterade finansiären, även om forskarna tyckte att det var roligt.
En sak som jag kan tänka mig också, som det har varit en del tal om, det är att medicinen kanske kan anpassas till var och en.
Ja, det stämmer.
I och med att man bryter ner mediciner olika snabbt och i och med att alla har lite olika genkod så funkar olika mediciner olika bra på olika människor.
Och om man då känner till exakt var medicinen slår, liksom verkningsmekanismen, då kan man också ta reda på om anledningen till att den här personen inte får någon effekt av sin hjärtmedicin kanske är för att han har en lätt muterad variant på receptor.
Och då kanske han behöver en annan medicin eller annan dosering.
Ett enkelt gentest innan man skriver ut medicinen helt enkelt.
Ja.
Den känns mycket bättre än att pröva sig fram.
Ja, det tycker alla läkare.
Då finns ju i och för sig det här problemet med, oj, ett enkelt gentest innan man skriver ut medicinen.
Här börjar folk bli väldigt oroliga för mycket gentest är ju faktiskt ett ingrepp i den personen i integriteten men å andra sidan, vad är bäst?
Att man har en okänd DNA-kod eller att man får en fungerande medicin?
Så är det ju i princip med all ny teknik. De har både sina fördelar och nackdelar.
Ja, och när det gäller DNA och genteknik så kommer den här etikdiskussionen att vara omfattande, långvarig och mycket, mycket het.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Robotik och religion

Roboter som löper amok och hotar mänskligheten? Människans uppror mot gud? Eller är roboten ett bevis på människans förmåga att förbättra sitt liv? Kristendomen, judendomen och japanerna visar tre mycket olika sett att se på saken.

Transkription73 repliker · 5:24

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Robotik och religion. Det är kanske en lite märklig kombination.
Nej, det skulle jag väl inte alls säga att det var.
Ta kristendomen som exempel. Där skapade ju Gud människan i sin avbild och redan där har vi ju en konstruktion så att säga.
Du menar att man skulle kunna fortsätta det rekursivt? Gud skapar människan till sin avbild och sen skapar människan roboten sin avbild.
Ja, de säger ju att Gud skapade människan, människan skapade maskinen. Maskinen gjorde människan till Gud.
Ja, det är en lite mer modern teknokratisk syn på saken.
Men det är intressant att titta just på den kristna synen på roboten.
För det är ju lite grann uppfattat som hädelse.
Man har ju idén att bara Gud kan ge liv.
Så om människan nu förhäver sig genom att skapa liv, låt vara i form av en plåtburk, så har man ju därigenom tagit lite Guds position.
Och det om något skulle ju vara en dödssynd menar jag att man tror att man kan förstå saker och ting lika bra som Gud.
Däremot är det intressant att ha noterat en närbesläktad religion som judendomen inte alls har en lika klart avvisande syn som kristendomen.
Kristendomen har ju trots att producerat Frankenstein. Det är ju väldigt mycket den kristna synen på saken.
Den judiska motsvarigheten skulle då vara historien om Golem.
Golem var ju då en varelse skapat av lera som animerades av rabbinen Rabi Lööf i Prag någon gång på 1600-talet.
Och den skulle då användas för att skydda gettot mot pogromer.
Och sen finns det ett antal olika versioner om hur det gick.
Och det är ganska intressant att ha märkt att de som återberättas oftast, det är ju ofta de som är lite Frankenstein-historier.
Ja, den löpte amok och till sist så lyckades Rabin stänga av den genom att sudda ut det heliga ordet som stod i pannan på den.
Så att det är den hebrerska ordet som betyder liv.
När man tar bort en bokstav så betyder det död och så kollapsar den.
Eller kan man säga han raderade dess program.
Ja, det kan man säga.
Men det intressanta är att märka det att den här synen inom judendomen på Golem är ju inte alls lika enkel som att säga
Ja, det var fel av rabbi Lööf att handla.
Man är lite mer ambivalent.
Tvärtom är det ju så att man har kraften att göra i detta gudsverk.
Ja, men om vi tar en annan syn då.
Den japanska skiljer sig visst radikalt från både judisk och kristen grundsyn.
Ja, det är ju sant.
Eftersom i de västerländska monotistiska religionerna så är själ någonting som bara existerar hos människor.
Och den kommer direkt från Gud.
Medan om man tittar inom buddhism och shintoism så existerar ju liv inom allting.
Allting är i någon bemärkelse beskälat.
Så därför är det ju inte så konstigt att en robot skulle kunna sägas ha liv.
Ja, det är lite som när Aristoteles säger att allt som rör sig har liv.
Fast det är ju även stilla staker som ett berg eller en dal som har liv i den japanska tanken.
Aristoteles menade ju också att själen kunde beskrivas som formen utav tänkandet.
Alltså den sorts struktur som tänkandet har.
Någonting som stämmer ganska väl överens med datorprogram idag.
Ja, men...
Så japanerna ser ju helt naturligt på detta.
Ja, en robotolog jag känner anmärkt att man måste studera japanska för att hålla på med robotologi.
För japanerna har ju ett så naturligt förhållningssätt till sina robotar.
Men, är de långt framme då?
Ja, det kan man väl säga. De satsar ju enormt mycket.
De har ju en population som åldras och man har ju massiva program för att kunna hitta hjälp för åldringar då.
Serviceyrken och liknande saker.
Man är också väldigt intresserad av ren lek, underhållning, keldjur, robotar och liknande saker.
Pokémon och...
Oja.
...allt det nu heter, Tamagotchi.
Japanerna har ju onekligen talang för artificiell gullighet.
Men det är ju också industriellt väldigt viktigt.
Och där ser man ju en annan intressant skillnad mellan västerländska synen på robotar och den japanska.
Hos japanerna så var ju robotiken automatisering ett sätt att svinga sig upp efter andra världskriget.
Det var utmärkt. Det blev en del av den nya utvecklingen.
Medan här i västerlandet fanns det ganska mycket etablerade maktstrukturer som facket och de arbetsgivarna.
Där kom robotar in från utsidan och det blev betydligt mer konflikt.
Då hade de bara saker att förlora på att robotar kom fram så som de såg det.
Men om man tänker...
Om då Japan ligger långt fram...
Vart är vi då på väg?
Ja, till att börja med så tror jag vi kommer att få se betydligt mer smarta keldjursrobotar, keldjursprogram och sånt där.
Det är ju en ganska naturlig börja.
Och förmodligen en del enkla hjälperobotar då.
Även om de har svårt att klara sig i komplicerade miljöer som ett hem.
Ja, men om man skulle avsluta med en novell jag läste av Isaac Asimov.
De aktiverar en stor dator och den första frågan de ställer till den är...
Finns det en gud?
Och datorn svarar naturligtvis...
Ja, nu finns det det.
Ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Pul - personuppgiftslagen

Pul eller personuppgiftslagen debatterades enormt när den kom. Det handlar om vad man får skriva om andra på Internet. Är lagen nödvändig, eller ett hot mot det fria ordet?

Transkription39 repliker · 4:42

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

PUL, vad är det och hur påverkar det utvecklingen på internet?
PUL, även känd som personuppgiftslagen, det är ju en vidareutveckling av den gamla datalagstiftningen från 70-80-talet.
Datalagstiftningen var egentligen till för att man skulle ha lite koll på hur man behandlade datauppgifter,
exempelvis i stora centrala datorlager och liknande.
Medan PUL är till för exempelvis internet och den nya formen av ekonomi och kommunikation.
Grunden för PUL är att man ska skydda den personliga integriteten genom att du måste ha ett papper där det står
att jag, den här personen, får publicera mitt namn på sin hemsida, om det inte har journalistiska eller konstnärliga ändamål.
Jaha, men jag har hört att man inte ens får omnämna namn i kommunikation via internet.
PUL är faktiskt tillämpad på alla former av kommunikation, vilket även inkluderar exempelvis e-mail, olika former av chatprogram och så vidare.
Och det är även så att du får inte ens använda uppgifter som kan spåras till en person.
Kommunikationnummer är exempelvis helt uteslutna, precis som att exempelvis prata om killen på jobbet som kängan.
Ifall man kan räkna ut vad det är för person från uppgifterna så är det olagligt om du inte har hans tillåtelse.
Ja, lagar, som jag har förstått, stiftas ju på grund av ett behov.
Oavsett om det kommer då från de som stiftar lagen eller från någon slags folkgrupp.
Men vilket behov tycker du att PUL har kommit ifrån?
PUL tycker jag är till för att man ska kunna kontrollera kommunikationen över internet.
För tillfället så har PUL ingen som helst verklighetsförankring.
Det finns mycket få exempel på att den har använts till det den är till för, nämligen att ta bort kränkande material.
Istället så har de vid ett flertal tillfällen statuerat exempel mot enskilda personer, bara för att visa att lagen existerar.
Men vad jag förstår, datalagstiftningen till exempel, det är ju det att du får ju inte ha ett medlemsregister eller något sådant på dator eller ens en lista över dina personliga kontakter om du inte har tillstånd från datainspektionen.
Vilket är rätt lätt att få om du betalar några hundrigar.
Men hur är egentligen PUL tillämpad rent fysiskt? Alltså var gäller den?
PUL gäller för alla Sverigebaserade datorer och datorsystem.
Vilket betyder att en svensk hemsida råder under PUL så länge datorn hemsidan befinner sig på står i Sverige.
PUL är en vidareutveckling på ett EU-direktiv och har egentligen ingen som helst tillämpning utanför EU.
Och mycket liten även i EU-länderna.
Så då skulle egentligen, om en människa utanför EU köper sig en plats på en dator i Sverige och börjar omnämna folk i sitt hemland, då skulle Sverige teoretiskt sett kunna begära den människan utlämnad.
Ja, även om sannolikheten för att någon skulle göra det är ganska liten.
Men vilka effekter tror du att det här kommer att få på det fria informationsutbytet på internet?
PUL är ju en begränsande faktor vid diskussioner eftersom man inte får fritt kommunicera.
Och det är ju alla former av övervakning eller försök till att stänga ner kommunikationskanaler.
PUL, även om det inte gör det nu, kan användas för att hindra medborgare att diskutera politiska affärer eller åsikter.
I och med det att man kan förbjuda en enskild hemsida att ta upp uppgifter om Göran Perssons senaste resa exempelvis.
Men då är det ju väldigt lätt för den att säga att det är konstnärliga eller journalistiska syften.
Men då beror ju det på hur du via rätten tror på dem.
Ja, då måste de ju ha tillstånd från datainspektionen och ha papper på innan från tidigare att det är en konstnärlig eller journalistisk hemsida.
Så det finns alltså papper som man ska söka för det?
Ja, man ska söka tillstånd för att få en hemsida räknad som journalistisk eller konstnärlig.
Det är väldigt lätt att få, men det är extra pappersjobb.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kevlar

Teflon och kevlar är två relativt nya uppfinningar, men förvånadsvärt användbara. Teflon används i lager och stekpannor, medan kevlar används i skyddsvästar.

Transkription93 repliker · 6:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Teflon och Kevlar, det är två väldigt intressanta ämnen. När uppfanns de?
Båda två uppfanns under 60-talet i Frankrike av forskare på ett företag som heter DuPont.
De är väldigt närliggande de här ämnena, va?
Ja, båda är baserade på långa kolkedjor som man manipulerat på olika sätt för att få fram de väldigt specifika egenskaperna.
Men om vi börjar med teflon då, det var väl det första de kom fram till. Hur är det uppbukt?
Ja, det var det första de kom fram till. Det är i grunden en lång kolvätekedja i vilken man har tagit bort alla vätena och ersatt dem med flår.
Så man har att varje kol binder två kol och två stycken floratomer.
Vad innebär det här rent praktiskt?
Man får ett väldigt stabilt ämne. Det går knappt att påverka kemiskt och det är även en bra isolator.
Dessutom gör den speciella uppbyggnaden att det blir väldigt glatt med en låg friktion som dessutom blir lägre.
Vid högt temperaturupptryck.
Ja, vilket innebär att man väldigt praktiskt använder stekpannor exempelvis.
Det är en känd användningsområde, ja.
Finns det flera användningsområden?
Man kan även använda det i olika former av lager och liknande där det är väldigt viktigt att det ska vara glatt.
Men teflon är ett dyrt material även om det är lätt att tillverka på grund av patenten.
Är det inte en bra isolator också?
Jo, även där är det väldigt bra.
Det är den väldigt speciella uppbyggnaden.
Det isolerar både elektricitet och värme.
Dessutom så påverkas det inte av kemiska ämnen så man kan använda det som isolator i kemiska experiment.
Det är väl också en sak för övrigt som gör att den är bra att ha i stekpannor och sådär.
För om den inte reagerar så kan den inte utveckla några ämnen som man får i sig.
Just det.
Den är uppbyggd till en stor del av flår.
Och flår är överlag ett otrevligt ämne att få i sig.
Men nu tycker jag det här är fascinerande.
Kevlar, hur ser det ut då i jämförelse?
Kevlar är en vidareutveckling inom samma område.
Man har kolringar som består av sex stycken kolatomer.
Som bens samman med hjälp av ytterligare syre och kolatomer.
Men de innehåller inget flår alltså?
Nix, det är inget flår i kevlar.
Det som är fascinerande är att de är så närliggande.
Medan teflon, det kan du ju inte skrapa med någon metallförmåd exempelvis i stekpannan.
Medan kevlar använder ju skyddsvästar och dylikt.
Det är alltså väldigt starkt.
Hur kommer det sig?
Det är beroende på just att man har de här väldigt långa strukturen.
Och dessutom har man funnit ett sätt att binda ihop de långa kolkedjorna.
Så man buntar ihop dem med buntar vilket bildar fibrer.
Och de här fibrerna är mycket, mycket starka och svåra att ha av.
Det är det som gör att de är väldigt användbara exempelvis i skottsäkra västar.
Kan man använda kevlar till någonting annat än just skydd?
Skottsäkra västar och liknande?
Ja, man kan exempelvis använda kevlar för att förstärka olika typer av väver.
Man använder det i tävlingssegel.
När man kan lägga in enstaka kevlarfibrer för att säkra ett stort område mot revet.
Man använder det även i bildäck eller slangar där det är viktigt att man ska ha extremt starkt material samt att det ska vara lätt.
Jag kan även tänka mig att man använder det i andra former av skyddsdräkter än just sådana som väktare och poliser använder.
Ja, man kan genom att skapa en sorts ull av kevlarna använda det i splitterskyddsväxt västar.
Men det är en missuppfattning som vissa har att man kan använda det för att skydda mot knivar.
För det klarar inte kevlar av tyvärr.
Hur så?
När en kula slår in i en kevlardress direkt så kommer kulans kraft, eftersom kulan har en ganska stor anslagsyta, att delas upp över västen.
Effekten blir ungefär som att man drämmer till med ett baseballträ i magen på någon.
Det knäcker ett par revben men går att överleva.
Definitivt att föredra.
Helt klart.
Medan när du hugger till med en kniv så har du en väldigt liten spets när kraften koncentreras.
Den här spetsen går in mellan fibrerna och delar upp västen.
Så en kniv går i praktiken rakt igenom en kevlarväst.
Hur lasar man det?
Man brukar använda det som kallas för flackvästs.
Med andra ord att man har en väst där man syr in stora plattor av metall.
Stål exempelvis.
Vilka kan skydda mot knivspetsarna.
Problemet är att sådana här plattor inte skyddar på något vis mot kulor som går rakt igenom de västarna.
Det går väl att kombinera men de blir väl väldigt otimpliga och opraktiska.
Ja, det förekommer.
Men man kan inte röra sig i dem.
De har förlorat själva idén med en skyddsväst.
Nämligen att du ska kunna arbeta som en vanlig människa i den.
Ja, det är ju ett problem.
Förutom det så har vi ytterligare användningsområden för teflon.
Teflon kan man också skapa en sorts fibermaterial av.
Vilket man kan använda för att isolera tillsammans med en del andra ämnen.
Kan man isolera olika former av högspänningsledningar.
Det här användes i högenergiexperiment ofta.
Och när man har isolerat en högenergikabel på det här viset så kan man hindra överslag.
Man tror att det här är den absolut effektivaste isolatorn som finns idag.
Finns det några problem med de här ämnena?
Ja, man kan om man tillför oerhörda mängder värme faktiskt tända eld på dem.
Exempelvis så går det att tända eld på en teflonstekpanna och man glömmer den på spisen i en ovanligt hetsspis för den delen i många timmar.
Det som händer då är att man får floreoxider som är mycket reaktiva och övergår i starkt sura ämnen.
Man får också en del dioxiner och annat otrevligt.
Samma sak gäller Kevlar.
Men Kevlar har en större benägnhet att övergå dioxiner än någonting annat.
Men å andra sidan, när det gäller Kevlar så är det en skyddsväst.
Kommer man upp i de temperaturerna så tror jag att det spelar ingen större roll om det händer med västen med tanke på vad som har hänt med personen i den redan då.
Faktum är att Kevlar är en väldigt bra isolator.
Den har ersatt asbest på många platser i skyddsvästar och liknande.
Men samtidigt innan du tänder eld på Kevlaren så är du nog en ganska välgrillad människa inuti.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Stjärnornas liv

Stjärnorna ser ut att ha funnits där på himlen i alla tider, men stjärnor, precis som vi har en begränsad livslängd.

Transkription88 repliker · 7:34

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

När man tittar upp mot stjärnhimlen kan den verka väldigt oförändlig.
Man talar ju om fixstjärnorna.
Men trots allt, stjärnor rör sig ju runt med ganska hög hastighet, hundratals kilometer i sekunden.
Och de har ju dessutom en begränsad livslängd.
Ja, en stjärna har ju ett visst förråd av väte som det bränner under sitt liv.
Det här förrådet är ju väldigt begränsat. En stjärna är ju inte oändligt stor.
Så en stjärna har också en begränsad livslängd.
Men den är ganska lång antar jag.
Ja, det rör sig om väldigt många miljoner år.
Så man behöver inte oroa sig för att solen sloppnar de närmaste dagarna i alla fall.
Under den här livslängden varierar väldigt mycket.
Beroende på om stjärnan är tung eller om den är lätt.
En tung stjärna förbränner väldigt snabbt sitt väte.
Och får helium då som produkt.
Och det gör också att den lever en väldigt kort tid för stjärnors mått sätt.
Medan en lätt stjärna går processen långsamt.
Och stjärnan kommer väldigt sakta svalna av när den har fått slut på all sin energi.
Jag har för mig att många av de här unga, heta, blåvita jättestjärnorna bara varar något tiotal miljoner år.
Medan de här små röda dvärerna klarar sig hundratals miljarder år.
Ja, det stämmer väldigt bra.
De här unga röda har man ännu inte fått se svalna av.
Eftersom universum inte har varit under tillräckligt lång tid för att de ska få tid att göra det.
De som är lite tyngre, kanske upp till en åtta gånger solmassan.
De har däremot tillräckligt mycket massa för att fortsätta med andra processer.
Efter att de har bränt klart sitt väte till helium.
Det som händer är att allt eftersom att de får mindre och mindre väte kvar.
Så ökar förbränningshastigheten och de sväljer upp.
Det här är väldigt känt som röda jättar.
Och när en röd jätte har svält upp under en tid och verkligen får ont om väte så kommer den börja bränna helium till kol och syre.
Det här kallas för en heliumknall.
Och vanligtvis så kastar den ut en stor del av sina yttre skal i den här väldigt snabba förbränningen.
Ja, helt enkelt för att producera så mycket energi på kort tid.
Jo, det blir samma effekt som när du smäller av en smällare.
Det sväljer väldigt snabbt och yttre skalen kastas iväg.
Det som blir kvar runt är en planetarisk nebulosa som är ett skal av gaser runt den och som från vårt håll sett ser ut som en ring.
Eftersom skalet är jämnt fördelat runt och vi ser den från sidan så kommer vi när vi tittar mot den lilla stjärnan i mitten se det så inte se det.
Eftersom det är väldigt tunt där.
Medan när vi tittar mot kanterna så kommer vi se genom en stor mängd gas och där ser vi det mycket tydligare.
Men vad blev det av stjärnan när den kastade bort gasen?
Kvar i mitten blir en liten stjärna i huvudsakligen bestående av kol.
Den är inte särskilt kompakt egentligen och den lyser med ett väldigt vitt ljus.
Den är dock så liten så att man ser inte så mycket av den och den kommer så småningom svalna av.
Och försvinner i vårt synfält.
Det är vad man kallar en vit värj?
Jo då. Den kommer att leva vidare som en pytteliten vit värj också och inte utvecklas vidare till någon annan typ.
En stjärna som är större än åtta solmassor kommer när den har bränt klart sitt väte börja bränna andra grundämnen.
Den kommer att bränna överhelmet till kol och syre precis som de lite lättare stjärnorna.
Men sen bränner den vidare kol till neon och magnesium och syre till chisel och svavel.
Chisel och svavel kan den också bränna vidare till järn.
Men järn är väl inte speciellt energirikt?
Järn är egentligen det grundämne som har minst energi om man ser till fissions och fusionsprocesser.
Med andra ord kärnklyvning och kärnihopslagning.
Tyngre grundämnen kan man splittra och få ut energi och lättare kan man slå ihop och få ut energi.
Det är därför bara järn blir kvar egentligen.
När den har fått en stor mängd järn i sina tyngre processer så kommer den sluta att stråla ut så mycket energi från mitten.
Det här får de yttre skalen att sjunka inåt eftersom den inte har något tryck inifrån som trycker upp stjärnan.
Men då hettas väl skalen upp ganska mycket när de börjar falla inåt?
Jo, det är det som händer. Det är det som är en nova eller en supernova beroende på hur mycket energi som släpps ut.
En supernova är en gigantisk explosion när all denna massa reagerar samtidigt.
Och kvar efter denna explosion kan det då bli, beroende på vikten, en neutronskärna eller ett svart hål.
Vad är neutronskärna för något?
Ja, ifall det är tillräckligt stor massa så kommer protonerna och elektronerna i autoverna att slå samman.
Och eftersom laddningarna tar ut varandra så blir det kvar neutroner.
Och egentligen så blir det en enda stor boll av neutroner som ungefär kan vara upp till en mil bred.
Men den har fortfarande en ganska stor massa som är en god portion av stjärnan.
Ja, den har motsvarande i princip hela stjärnans massa innan explosionen och man bortser från det som försvann i form av energiförluster.
Så vi talar här om något som är oerhört kompakt och har ett fantastiskt starkt gravitationsfält.
Ja då, men det är ingenting mot det svarta hålet som också kan bli kvar ifall stjärnan är tyngre.
I ett svart hål så pressas massan ihop till en enda punkt där all massa koncentreras.
Och inuti det svarta hålet så vet man inte sådär jättemycket.
Men det som händer är att alla massa som sugs ner där avgörs en viss form av energi som man kan undersöka.
Nämligen gammastrålningen.
Man har jobbservet en del gammastrålning från en del galaxkärnor och sånt där det verkar finnas svarta hål.
Ja, och det är det enda sättet idag som vi kan undersöka dem och se ifall det verkligen är svarta hål.
Och man tror att stora utsändningar av gammastrålning är svarta hål som får masktillskott i form av att en stjärna eller mindre stoftsmål kolliderar med dem.
Utan de här tillförseln av energi i form av nedfallande materia så skulle svarta hålen sakta avdunsta.
Det stämmer. Till slut så skulle även de försvinna.
Men eftersom svarta hål oftast bildar i områden där det finns mycket massa runt omkring så lever de kvar väldigt länge.
Och man tror att ett svart hål kan leva i all oändlighet.
Men det är svårt att tala om oändligheter när man inte vet hur lång en oändlighet egentligen är.
Ja, jag skulle säga att de uppskattningar jag har sett talar om lite kortare.
Bara tio på ett med 30 år.
Alltså en etta följd med 30 nollor.
Och det är ju ganska kort ögonblick.
Kort sagt, när man tittar upp på stjärnhimlen så pågår en himlaktivitet där.
Det är bara att vi kanske är lite för stressade för att lägga märke till det.
Så man sätter sig på en bergsknall och tittar upp på natthimmlen om miljard år.
Ja, vem vet vad man får se.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.