Växternas biologi
Detta föredrag beskriver Växternas biologi
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Växternas biologi
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription145 repliker · 11:04
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Krukväxter och trädgårdsskötsel är populära hobbys.
Men mycket av det man gör, till exempel att kapa loss ett litet skott från en planta, ställa vatten så att få rötter och plantera, det som man kallar sticklingar,
och att beskära, det vill säga skära av en del av knopparna, verkar ju vara lite grann nästan sadism jämt emot växterna.
Varför gör man det? Finns det vetenskapliga förklaringar till vad som pågår?
Vad säger du Per?
Ja, det stämmer ju att det är ett litet underligt sätt, men växter är ju lite annorlunda än människor.
En människa till exempel kan man inte ta en stickling av.
Skulle man skära loss en bit av en människa och sedan lägga i ett vattenglas så får man inte det önskade resultatet.
Åtminstone får man vara sig rotbildning eller någon glädje hos människan man tar biten av.
Växter är ju totipotenta.
Det vill säga att deras celler kan kontinuerligt nybilda strukturer.
Och det kan man också se om man till exempel kapa av en liten skiva ur ett blad.
Då kan man ta och sedan lägger ut den här skivan på ett filterpapper till exempel och lite lätt mosar till det.
Sedan så kommer det de växtcellerna som har blivit av med sina cellväggar att nybilda en ny växt helt enkelt.
Om man förser med tillräckligt mycket näringslösning förstås.
Ja.
Och till att börja med så får man bara vad man kallar för en kallus.
En stor gyttrig samling av växtceller som växer lite hur som helst.
Men de kommer ju sedan att upptäcka att det här duger inte.
Och olikt oss med de får så hittar de sin rätta väg här i livet.
Och det kanske du kan tala om lite mer om.
Ja, det kallas för differentiering.
Vi startar ju också som en liten klump celler utan någon speciell ordning.
Men efter ett litet tag så börjar de organisera sig.
De placerar ut olika signalsubstanser i sin omgivning.
Och talar om för varandra vad de håller på med.
Man kan säga att det sker små lokala omröstningar om vilken enda ska vara fram eller bak.
Vad ska vara höger-vänster.
Vilken cell ska ta på sig jobbet att bli en hudcell.
Vilken ska bli en muskelcell.
Gradvis differencieras de.
Så att det som i urspringen var en cell som kunde bli precis vad som helst.
Blir sedermera någon sorts hudcell.
Som sedermera hamnar på något ställe på kroppen.
Fortsätter dela sig.
Och till sist blir till exempel den typ av hud man ska ha på handens insida.
Eller utsida.
Men växter.
Där kan vilken cell som helst återgå till att starta upp en hel växt.
Vilket inte kan ske hos människor och andra djur.
Vi är färdigdifferencierade så att säga.
Vilket innebär att man inte...
Vilket är anledningen att man inte kan ta och skära av en liten bit av en människa och odla upp en ny.
Annars hade vi missat mycket roligt här i livet.
Dessutom kan man göra mycket annat kul när man odlar växter på det här sättet.
Till exempel är det ganska lätt att stoppa in nya gener när det är bara en liten massa celler.
Det kan man göra.
Samt dessutom få dem att sprida dessa nya gener.
Det är ju en av anledningarna till att genteknologi inom växtområdet är ett så pass hett begrepp just nu.
Samtidigt använder man ju lite primitiva och våldsamma metoder.
Ja, för man använder krutladdningar för att skjuta in nya gener i cellerna.
Ja, det finns en liten variant som kallas mycket träffande för The Shotgun Method.
Och det består i att man tar ett antal små, väldigt, väldigt små, ofta guld eller plastkulor.
Som man helt enkelt täcker med en liten geggalösning som innehåller de gener som krävs.
Laddar dem i en miniaturversion av ett haglivar.
Riktar mot cellen och sedan utan att vidarege den stackars plantan än så mycket som en ögonbindel skjuter man den.
Men intressant nog så klarar sig växtceller.
Celler är ju segare än man tror.
Oja.
Och chansen är mycket stor att tillräckligt många av de här cellerna kommer att innehålla det rätta genetiska materialet.
Och från dessa är det sedan enkelt att helt enkelt välja ut det lilla område som innehåller tillräckligt många celler som har tagit emot det.
Och därifrån odla upp en ny planta.
Det här är ju naturligtvis ett kul sätt att framställa nya typer av petunior för balkongen.
Och man kan ju naturligtvis hålla på och korsa och ha sig också.
Men när man nu väl har fått fram den här blå petunian man tycker så bra om.
Då vill man kanske ha fler av den.
Och då brukar ju många husmödrar ta sticklingar.
Där händer ju ett och annat.
Ja.
Det är när man tar och man tar...
Det har att göra med de här tillväxt, ska vi säga, hormonerna.
Så den heter oxiner.
Och de tror jag faktiskt att du kan en hel del mer om.
Ja, jag har tittat lite grann på dem.
För de är ganska underhållande.
Det är nämligen så att de bildas i knopparna.
Och därifrån sprider sig det här hormonet nedåt.
Och en av effekterna är att få knoppar som sitter på sidan av stammen att inte utvecklas.
Det här gör att växeln växer rakt uppåt.
Dessutom kommer det tillräckligt mycket auxin ner i änden så stimuleras det otillväxt.
Så vad som händer när man tar ett skott och sätter i vatten.
Det är att cellerna längst ner, de märker att nu är det faror färde, nu stämmer ingenting.
De får auxin på sig och de börjar leta i sina bibliotek för vad de kan bli och börjar utvecklas i rötter.
Och efter ett tag kan man plantera det.
Men det här har också en intressant effekt om man kapar toppskottet.
När man beskär en växt.
För då bildas det inget auxin där uppe.
Och då tar de små gotten och knopparna strax under och får för sig att nu ska vi växa till.
Vilket de gör.
Och växten börjar grena ut sig mer.
Och det här gör naturligtvis trädgårdsmästare glada.
För att istället för att få långa, tråkiga, raka buskar så kan man få dem att grena ut sig och bli mycket lugnigare.
Auxinet, det sättet som det förflyttar sig i växten och det sättet som det påverkar växten.
Det är också mycket sinrik konstruerat på det sättet att växten kan avgöra vad som är upp och ner och var solen finns.
Bland annat.
Hur gör den det?
Ja, när det gäller upp och ner är det mycket lätt.
Auxinet flyter helt enkelt neråt.
I riktning mot jorden så att säga.
Och om man då provar med att plantera ett träd rakt utifrån en vägg, till exempel en bergvägg eller en liten skreva någonstans.
Så kommer helt enkelt den delen av grenen som är längst ner.
Den kommer att få mer auxin på sig och följaktligen få den en större nybildning av celler.
Varpå grenen i sig börjar växa lite längre uppåt.
Och sedan så vet man även att växter tar och stimuleras av tillförsel av värme och solstrålning.
Eller rättare sagt den mesta strålningen.
Och det här leder då till att det bildas mer auxiner också antar jag?
Ja, det gör det.
Och då riktar sig växeln automatiskt så att säga mot solskenet.
Ja, det är så man också kan se att blad och löv har en tendens att vara i en sån vinkel.
Att de kan ta emot det mesta möjliga av solljuset.
Och det är också anledningen att om man har en växt stående i ett fönsterbräde under en lägre tid.
Så kan man se att den inte får särskilt mycket bladbildning inåt rummet.
Vilket gör att man ibland gärna vill vrida på växterna för att de ska se trevligare ut.
Men då börjar bladen vrida sig tillbaka.
De försöker alltid anpassa sig till det sättet där solen står.
Intressanta experiment har man dessutom gjort med högspänningsfält och magnetfält.
Där man då också har fått växter att växa lite annorlunda.
Ja, eftersom det då påverkar auxinerna.
Men det finns ju även en del andra växthormoner som kan vara intressanta.
Kytokiner till exempel som får växterna att börja differencieras.
Knoppar att utvecklas till grenar och allmänt brukar göra växterna lite lumigare.
Ja, det är ju faktiskt nästan exakt samma form av metod som vi människor använder för att differenciera oss själva när vi är i fosterstadion.
Och kanske påminner lite om anabolasteroider när man använder det i senare åldrar.
Ja, faktum är att man kan ju faktiskt stimulera växter till nästan vad som helst om man har rätt kemikalier.
Det finns ju till exempel abskisinsyra som får växterna att börja fälla löv istället.
Den verkar användas som höstarna.
Just när träden har bestämt sig för att nu är det dags att packa ihop för vintern.
Den får då vissa små delar utav stängen som lövet sitter på att dö av så att det lossnar från växten och det faller av.
Ja, och det är ju en slugplan dessutom för att överleva om vintrarna när det inte lönar sig att ha så pass mycket av kopsvätskan ute i löv som annars skulle kunna frysa till och falla av så fruktansvärt lätt.
Man har ju också letat efter många andra hormoner.
Till exempel gasen etylen används av en del växter.
Oja, den används till exempel för att få de flesta frukter att mogna.
Det har man ju även använt under vissa genmanipulerade växter.
Finns tomater till exempel som inte tillverkar den här naturligt och då förblir hårda under transport.
Och sedan när man har fått dem dit man vill så lämnar han dem i ett lag med acetylengas och så mognar de och blir mjuka.
Och sen har man naturligtvis letat också efter hormoner för att sätta igång blombildning.
Ja, det är ju en intressant fråga faktiskt.
Men såvitt jag vet har man inte hittat några än.
Nej, det har väl mest att göra med mer djupare underliggande faktorer.
Förmodligen som har att göra med eventuellt luftfuktighet och värme.
Kort sagt, växterna har ganska många mysterier där de står där på fönsterbrädorna.
Men man kan tillämpa en del av kunskaperna för att få dem att växa på roliga sätt.
Beskära dem så att de blir lumiga.
Och se till att de kanske inte tappar löven i första taget.
Att vattna är en bra idé.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.