Planeten Venus
Man trodde från början att planeten Venus i vårt solsystemet var den planet som liknade jorden mest. Det är dock inte sant på grund av många skäl.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Planeten Venus
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription46 repliker · 3:10
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Venus. Venus är den andra planeten ifrån solen och många har sagt att det är jordens syster.
Den är ungefär lika stor, 12 000 kilometer i diameter och har en ganska likartad massa.
Och kemiskt sett verkar också innehållet överensstämma.
Men det är ungefär där likheterna slutar.
De flesta människor har sett Venus ett par gånger.
Man brukar kalla den för aftonskärnan eller morgonskärnan.
Och anledningen till att den syns så tydligt är att den är täckt av moln.
Och dessa moln reflekterar solljuset väldigt kraftigt.
Man har naturligtvis alltid undrat vad som fanns under dessa moln.
Och därför har man tidigare antagit att det måste vara träskland.
Man skrev science fiction romaner om dinosaurier som vandrar runt i de venusianska djunglarna av träsken.
Men idag vet vi att sanningen är betydligt annorlundare.
Venus är kanske inte någon vidare trevlig planet, men den är mycket märklig.
Till att börja med så har den ett väldigt långsamt dygn.
Venusdygnet är 243 jorddagar långt.
Och det är mer än Venus år.
Det här var svårt att avgöra från början eftersom man inte kunde se planetytan.
Man såg bara molntopparna.
Men man utnyttjade radar för att mäta ifrån jorden.
Dessutom visade det sig att Venus är på ett lustigt sätt synkroniserad med jorden.
Den vänder alltid samma sida till när jorden och Venus står som närmast.
Kanske beror det på någon sorts gravitationsresonans mellan planeterna.
Man vet inte riktigt om det är av det skälet eller av en slump.
I vilket fall som helst.
Venus närmare natur fick man reda på först på 70-talet då de sovjetiska venerasonderna landade på planetytan.
De upptäckte att Venus är en mycket torr värld.
Den har en atmosfär där trycket vid markytan är 90 gånger jorda atmosfären.
Det motsvarar trycket en kilometer ner i havet.
Atmosfären består till störst i den här koldioxid som är en växthusgas.
Och eftersom den håller kvar mycket av värmen ifrån solen så blir Venus hetare än Merkurius.
Det är faktiskt över 460 grader på markytan.
Vilket naturligtvis gör att alla tankar om liv och träsk med dinosaurier blir omöjliga.
Dessutom uppe i molnen så pågår svavelsyra regn.
Men syran hinner avdunst när den kommer ner på marken.
Dessutom råder enormt starka vindar.
Över 350 km i timmen i de övre lagren.
Så som en helhet kan man säga att Venus är ingen vidare gästvänlig planet.
Landytan är ganska plan.
Det finns ett fåtal högplatoer.
Ishtar och Afroditer terrar.
Men det mesta är plana slätter.
Många med rester av vulkanutbrott på sig.
Men väldigt få kraterar.
Man tror att för ungefär 800 miljoner år sedan hände någonting med Venus yta som tog och smälte den.
Det kanske är någonting som återkommer på denna hemlighetsfulla planet.
Jordens kanske lite bråkiga men mycket brajta syster.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.