Resistans och virulens
Kroppen för en evig kamp mot virus och bakterier. På senare tiden har medicin som penicillin kommit till människans hjälp, men den för med sig ett allvarligt problem : resistans. Bakterierna överlever kuren.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Resistans och virulens
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription158 repliker · 11:22
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Resistens och virulens.
Sjukdomar är ju egentligen livsformer i allmänhet.
Det är bakterier, virus, svampar och annat otyg som ger sig på våra kroppar.
Men de flesta livsformer håller ju på och evolverar.
Evolverar också sjukdomar?
Ja, även sjukdomarna evolverar.
De är ju levande varor så precis som vi.
Och tyvärr är vi deras mat.
Men man kan ju misstänka här att det blir en sorts tävling här.
Människor som har ett bra immunförsvar klarar sig bättre att få fler barn.
Så man kan räkna med att vi borde evolvera mot att få starkare och starka immunförsvar.
Och detta kommer ju då sjukdomarna få tävla mot.
Den sjukdom som bryter igenom immunförsvar är effektivt.
Bör ju också klara sig bra.
Ja, samtidigt så är ju immunförsvaret...
Sjukdomen och immunförsvaret utvecklas ju tillsammans.
I en ädel? Nej, inte riktigt.
I en riktigt dirty fight med varandra.
Alla medel är tillåtna.
Alla medel är tillåtna.
Och resultatet av den här utvecklingen är att bakteriernas och virusernas utveckling går framåt.
De blir effektivare och effektivare.
Men samtidigt utvecklas ju immunförsvaret.
Tävlingen ligger ganska lika om de är i tillräckligt mycket kontakt med varandra.
Däremot om man råkar på en sjukdom som man själv och ens förfäder aldrig haft en chans att råka på så kan man råka väldigt illa ut.
Mässling och smittkopper är ju hos de stackars indianerna i USA.
Det är helt fatalt att få en snua som man aldrig träffat på.
Där ser man ju vissa fördelar med att leva på en stor kontinent som Eurasien där folk har rest runt och fört med sig sina sjukdomar.
Vi har visserligen haft till exempel digerdöden.
Men å andra sidan så har det inte varit så farligt att komma i kontakt med de isolerade folken på andra kontinenter.
Det har ju faktiskt varit Eurasien som har stått för den stora biologiska mångfalden vad gäller sjukdomar och början av sin blotta närvaro utplånat konkurrenterna i de nya kontinenterna.
Ja, nu för tiden har man ju antibiotika som hjälper ganska mycket.
Men det har ju börjat dyka upp antibiotikaresistenta bakterier.
Ja, de antibiotikaresistenta bakterierna har ju alltid funnits.
I och med att majoriteten av alla antibiotika vi har idag är stulna, lånade.
Eller på annat sätt införskaffade ifrån naturen.
Till exempel, ja, huvudsakligen svampar.
Mögel.
Och det innebär ju att i bakteriepopulationen så har det alltid funnits bakterier som har varit specialiserade på att bo och leva på svampar.
Det är ju de som svamparna har utvecklat sin antibiotika mot.
Men de här bakterierna har ju inte haft någon speciell konkurrensfördel förrän vi började med att använda antibiotika i människor.
Tvärtom har det ju varit ett problem om det inte finns så mycket penicillin runt om att gå omkring och bära på gener och proteiner som skyddar den.
Ja, det är ju klart onödigt att slösa energi på det.
Och bakterierna är väldigt medvetna om sin energislöseri.
De är mycket noga med att inte göra någonting onödan.
Eller snarast, de bakterier som gör något är onödan.
De får inte så många ungar.
Ja, de får väl lika många ungar men de förökar sig långsammare.
Och det är ju förökningshastighet som gäller när man är bakterier.
Oja.
Så nu har vi alltså då ett urval för att stå emot penicillin och andra antibiotika.
Ja.
Och det ska ju fortfarande inte vara så stort problem om det bara var de bakterier som från början hade resistenta gener som var resistenta.
För många av dem är ju bara svampätare och inte något som ger sig på oss.
Exakt.
Problemet är att trots att bakterier är små ensädliga saker så kan de ändå ha sex.
Aj då.
Det är nämligen så att vissa bakterier har DNA som mer eller mindre parasiterar på bakterien på något vis.
Som kodar för proteiner som gör att bakterien kan utbyta plasmider, det vill säga små DNA-sement, med andra bakterier.
Så den här könliga plasmiden, DNA-snutten, kan helt enkelt överföra sig själv från en bakterie till en annan.
Genom att den tillåter bakterierna sex med en annan bakterie.
Och på de här plasmiderna antar jag att det kan följa med gener för till exempel antibiotikaresistens?
På den plasmiden, eller i och med att det här är ganska icke-selektivt.
Det de här sexplasmiderna gör är att de öppnar en kanal mellan en bakterie och en annan.
Helt enkelt ett rör.
Och i det här röret så kan det rinna iväg små plasmider.
Huvudsakligen då den här sexplasmiden själv, men även andra plasmider.
Och bakterierna har inte så himla god koll på vad som händer i sitt DNA.
Så att delar av DNA kan ibland knoppa av sig i en liten cirkelform i DNA-snutt.
Och kan då rinna med.
Det låter lite grann som alla byter med alla.
Alla byter med i stort sett alla.
En del bakterier är ju inte mottagliga.
Det får man kanske vara glad för.
För jag antar att det här innebär att i en miljö där det förekommer mycket antibiotika,
de som inte är resistenta av, men de som är resistenta, delar glatt med sig av sina plasmider.
Oja.
Det är det som händer i tarmen till exempel.
Jaha.
Det finns naturligt i tarmen bakterier som är resistenta mot i stort sett allting.
De har dock normalt sett inte någon större tendens att dela med sig av sin genom.
Men de kan under vissa omständigheter smittas mer eller mindre med den här plasmiden som gör att de kan ha sex.
Och då kan det hända att de här enterokockerna som de heter delar med sig av resistenta plasmider till mer farliga bakterier.
Och i och med att enterokockerna är i stort sett multiresistenta redan från början,
det går i princip inte att göra tarmen steril.
Därför att bakterierna är för seglivade.
De tål antibiotika.
Och de kan dela med sig.
Och om de då råkar dela med sig till det som är en av de farligare bakterierna, till exempel stafelokocker,
som står för mycket av de farliga sårinfektionerna till exempel,
då har vi helt plötsligt förts tillbaka till medeltida nivå.
En böld är livsfarlig.
Aj då. Så vad ska man göra åt det här?
Använda mindre penicillin?
Använda mindre penicillin. Använda penicillinet rätt.
Till exempel, det farligaste situationen som finns är för att selektera fram penicillinresistens.
Så om man har en population av bakterier som inte har varit exponerade, utsatta,
så finns det i denna mängd av bakterier en liten delmängd som har resistens.
Och de kan vara då lite grann resistenta.
Så att om man då utsätter dem för en ofullständig penicillinkur,
kanske bara tar de två första dagarnas tabletter,
känner sig bättre, slutar och sparar resten till en annan gång,
då dödar man av majoriteten av bakterierna,
medan de här som är lite resistenta,
de har överlevt de första två dagarnas penicillinbehandling,
men skulle kanske dö ut om man gav den fulla tiddagarsbehandlingen.
Men eftersom man slutar för tidigt så överlever de.
Och titta, de har inga konkurrenter.
Alltså befolkas kroppen med bakterier som har delvis penicillinresistens.
Så Sun Tzu hade rätt, ska man vinna ett slag, ska man vinna det fullständigt, inte bara delvis.
Ja, för att nästa gång när man fuskar så blir de ännu lite mer resistenta.
För en delmängd av de här delvis resistenta är mer resistenta.
Och nästa gång man tar en penicillin, det är ju de som överlever.
Och när det här har gått tillräckligt många generationer,
till exempel på ett amerikanskt sjukhus eller annat ställe där man fuskar med penicillinet,
då har vi helt plötsligt multiresistenta bakterier.
Låter rätt illa.
Sen finns det ju en annan faktor också där bakterierna evolverar.
Och det är ju virulensen.
Alltså hur sjuk blir man av bakterien?
Hur dödlig är den?
Ja, det är ju en annan evolution.
Och det är helt enkelt en bakterie som är för effektiv på att ha gällt din värld.
Den kommer ju hamna i jorden tillsammans med världen.
Och där trivs den förmodligen inget vidare.
En liten stund, men i längden, nej.
Så därför borde ju med tiden sjukdomar bli mildare och mildare.
Därför att den som är riktigt dödlig, ja, den får inga värdar.
Både det och att värdarna, de som överlever, är ju resistentare.
Men det finns en haka här.
Och det är väl om det finns en vektor, alltså något som överför från värld till värld.
Till exempel myggor eller smutsigt vatten.
Ja, då är helt plötsligt kopplingen mellan att världen överlever och bakterien eller virusets fortsatta levnad inte alls lika stark.
Tvärtom så är det ju bra då.
För om världen går och avlider i ett vattendrag så, ja, då kan man ju sprida bakterien över väldigt stora volymer av vatten som sedan dricks av väldigt mycket folk.
Och då är det ju snarst en fördel att ha ihjäl folk på fläcken så att de trillar ner vattendraget och sprider det ännu mer.
Inte nog med det, så är det ju det att även en mindre virulent form av bakterier blir utkonkurrerad av mer virulenta bakterier i det här fallet.
Den snälla versionen kan inte konkurrera mot en elaka om den elaka kan spridas med ett enda myggbett.
Det är sant.
Och där har vi ju malaria.
Men det här låter ju då som att man måste hitta metoder att så att säga bromsa bakteriernas evolution gentemot vår egen.
Det är nog ganska svårt.
Det man kan göra istället är att sätta sprutt på sin egen evolution.
Inte genom att föröka sig själv och utsätta sig för stora mängder bakterier.
Det tar lite för lång tid.
Men vi har ju faktiskt ett immunförsvar som kan adaptera till omgivningen.
Så genom att utsätta sig för sjukdomar så får man mer alert och kompetent immunförsvar.
Vi brukar ju fuska då och vaccinera oss.
Men det är då en sorts immunförsvarens allmän bildning så att säga.
Det är inte allmän bildning.
Det är mycket specifikt att vi i vaccinet så har vi delar av bakterier eller virus upptuggat på ett sådant sätt att bakterien och viruset är döda.
Men de viktiga delarna som immunförsvaret attackerar och urskiljer bakterien eller viruset på de finns med.
Då tränar vi immunförsvaret i hur man anfaller den här sjukdomen utan att vi än skulle vara sjuka.
Så det verkar alltså vara nyttigt att resa runt och skaffa sig så att de många upplever sig både för hjärnan och immunförsvaret.
Oja.
Och till exempel jobba på ett sjukhus.
De som jobbar på infektionsklinikerna är mycket sällan sjuka.
Deras immunförsvar är vältränade.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.