Bläckfiskarnas "specialeffekts hud"
Bläckfiskarna kan man säga är havets kameleonter. De kan ändra färg och form på huden för att likna havets botten eller nästan genomskinlig för att inte synnas i vattnet.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Bläckfiskarnas "specialeffekts hud"
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription37 repliker · 3:14
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Bläckfiskarna har en väldigt märklig hud.
Den är kapabel att både byta färg och ytstruktur.
I ena stunden så kan en bläckfisk som simmar i havet vara ljus, nästan genomskinlig,
och för att sedan när den går ner på botten bli skrovlig och antas samma färg som omgivningen.
Skrämmer man den kan den blinka till i rött eller någon annan färg.
Hur fungerar det här egentligen?
Ja, hemligheten ligger bakom att det finns kromatoforer i huden.
Kromatoforer är speciella celler som har färgämnen i sig och kan ändra utseendet av huden.
Det finns ett underliggande ljust lager i allmänhet på bläckfiskarna av vad man kallar leukoforer som är vita.
Ovanför ligger kromatoforer i olika färger, vanligtvis röda, gula, bruna och svarta.
De här kromatoforerna kan ändra storlek beroende på att antingen de dras i genom muskeltrådar
eller genom att de flyttar om färgämnena inuti cellen.
Och genom att dra samman alla färgämnen på en liten yta så syns mycket av det vita genom och ytan blir ljusare.
Om man sprider ut färgen så blir ytan mer mörklagd.
Det här regleras antingen genom att musklerna drar och det kan gå ganska snabbt.
Bläckfiskar som utnyttjar detta kan ändra färg flera gånger i sekunden.
Men det går också att göra genom att transportera inom cellen längs med cellens interna skelett.
Det finns också färger som blått och grönt som inte skapas med hjälp av färgämnen.
Lösningen bläckfiskarna använder är iridoforer.
Det är celler som innehåller kristaller utav ämnet guanin som bryter ljuset och därigenom producerar färg.
Det är alltså egentligen inte ett färgämne utan en optisk illusion som producerar effekten.
Samma saker hittar man naturligtvis åt fiskar och många ödlor.
Det här systemet är väldigt flexibelt och kan kombineras på många olika sätt.
Det går nervtrådar för de olika färgerna från bläckfiskens hjärna och den kan styra vilken färg den har och vad på kroppen där.
Många kromatoforer är dessutom utrustade med speciella optiska egenskaper för att det ska synas bra.
Många bläckfiskar kan dessutom lysa och djuphalsbläckfiskar som är framförallt intresserade har även bläck som är självlysande.
Trots att svartbläck gör inte så stor nytta i det mörka djuphavet.
Tricket är fotoforer.
På samma sätt som kromatoforerna är det små samlingar av ljusproducerande celler.
I många fall är de koppformiga eller rent av utrustade med linser och andra optiska hjälpmedel för att fungera bättre.
Vissa har till med en färgfilter för att ge färg.
Ljuset produceras antingen kemiskt genom att enzymet luciferase bryter ner ämnet luciferin.
Det är samma ämne man använder i de här självlysande stavarna som är populära.
Eller genom att man använder bakterier som producerar ljuset.
Det har visat sig att bläckfiskar lockar till sig dessa bakterier när de är nykläckta.
De har de inte naturligt själva utan ger ifrån sig ett signal som lockar till sig bakterierna från havet.
Så de flyttar in i de ljusproducerande kamrarna.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.