Resonans i planetbanor
Inte alla planetbanor är fina organiserade elipser. En del banor påverkas av planeter och andra himlakroppar på ett komplicerat sätt.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Resonans i planetbanor
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription40 repliker · 3:07
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Resonans i planetbanor.
Man kallar fenomenet för resonans när ett svängande system, som till exempel en pendel, utsätts för en periodisk kraft.
Den här periodiska kraften, om den har rätt frekvens, det vill säga kommer vid rätt tidpunkt i svängningen,
så kan den ladda in mer och mer energi och därmed till exempel driva pendeln till kraftiga svängningar.
Samma sak inträffar intressant nog även i planetbanor.
I solsystemet kretsar planeterna och deras månar i ellipser kring en större kropp.
Men de påverkar också varandra med gravitationsfält, som oftast är relativt litet i jämförelse med solens dragningskraft,
men kan få stora effekter över lång tid.
Om man tittar på solsystemet så är det mesta massan samlade i Jupiter.
Och om man studerar en asteroid som kretsar innanför Jupiter så märker man att om den har en omloppstid
omloppstid kring solen som är hälften så lång som Jupiters på 11,9 år,
så kommer den när den har gjort två varv att vara i samma läge relativt Jupiter.
Det här innebär att Jupiter kommer att periodiskt dra i asteroiden åt ett och samma håll.
Hade den haft en annan omloppstid hade dragningskraften varit åt lite olika håll
och effekten hade blivit noll.
Men vad som inträffar är att asteroiden dras ur sin bana.
Om man studerar asteroidbält så ser man att asteroidernas omloppstider har märkliga gap.
När omloppstidens förhållande till Jupiter är 2-1, 7-3, 5-2 och 3-1 så finns det inga asteroider där.
Däremot finns det klungor och asteroider med förhållanden som 4-3 som kallas för Tulegruppen efter asteroiden Tule och 3-2, Hilda.
Hilda-gruppens asteroider gör alltså tre varv varje gång Jupiter gör två.
Den mest intressanta gruppen här är kanske Trojanerna.
De har omloppstider som är nästan likadana som Jupiters.
Vad som händer är att de kretsar antingen 60 grader före eller 60 grader efter Jupiter i dess bana.
Egentligen kretsar de kring solen.
Men de gör på ett sådant sätt att de nästan alltid befinner sig ute vid Jupiters bana
och alltid har samma avstånd till Jupiter och solen.
De är alltså ganska stabila där.
Det finns en grupp före och en grupp efter Jupiter.
Man brukar ibland kalla dem för grekerna och trojanerna då
efter de mytiska hjältar från Homeros historier som de döptes efter.
Man kan också tänka sig att det här är en lämpigt ställe att placera till exempel satelliter
i systemet mellan jorden och månen.
Eftersom man placerar dem vid de här så kallade Lagrange-punkterna
så skulle de kretsa där och alltid ha samma förhållande.
Kort sagt, resonans spelar inte bara stor roll när det gäller pendlar
eller hur radioapparater fungerar.
De verkar försiggomma ut i vårt planetsystem.
Det visar sig att Neptunus och Pluto befinner sig i till exempel ett annat resonansförhållande
liksom åtskilda utav Saturnus månar.
Det verkar vara ett alldeles ställs närvarande fenomen.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.