Simblåsan
Simblåsan är ett organ som många fiskar använder. Vad är det bra för?
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Simblåsan
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription40 repliker · 3:35
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Simblåsan är ett synnerligen märkligt organ som fiskarna använder för att hålla sig balanserade i vattnet.
Trots att det är väldigt användbart för många fiskar så har inte alla fiskar det.
Många bottenlevande fiskar känner inget större behov att orientera sig och en del som lever mitt ute i havet i dess djup har heller inte så stor nytta av det.
Men till exempel den atlantiska mackrillen, den klarar sig bra utan det, framförallt genom att den är ett rovdjur.
Simblåsan är ofta i vägen.
Men många av de fiskar som har den har stor nytta av den.
Den tar upp ungefär 7% av kroppsvolymen hos alla fiskar ute i saltvatten.
Skälet är att ens fiskmedelvikt i saltvatten är 7% mer än vattnet.
Därigenom håller simblåsan dem på plats.
Det här är ett praktiskt sätt att få lyftkraft.
Den har lite gas inuti simblåsan men det är också ett problem.
För sjunker fisken djupare ner kommer simblåsan att tryckas ihop.
Och detta minskar lyftkraften så fisken måste simma för att hålla sig på plats.
Detta är faktiskt inte ett allvarligt problem för det är en så pass liten skillnad.
Däremot blir det större problem om fisken simmar uppåt.
För då kommer simblåsan att utvidgas, lyftkraften ökar och den kommer att tendera att dras uppåt.
Med naturligtvis ganska allvarliga skador som följd när simblåsan blir för stor.
Det här kan lösas på olika sätt.
Vissa fiskar som kallas fysostomer har en förbindelse mellan svalget och simblåsan.
De kan vid behov släppa ut gasbubblor eller snappa luft vid ytan.
Andra kallas fysoklister och har helt slutna simblåsor.
Och detta är mycket imponerande med tanke på att man hittar fiskar med simblåsor även ner till 4000 meters djup.
Och då är trycket inne i simblåsan 400 atmosfärer.
Det är ett intressant problem hur fiskarna gör för att få in de gaser som finns i simblåsan.
Normalt är det en blandning av syre, kväve och koldioxid, precis som i luften.
Även om vissa fiskar verkar vara bra på att ha rent kväve eller rent av anrika ädelgaser.
Det problemet är nämligen det att de gaser som finns lösna i vattnet omkring har förmodligen lägre gastryck än de som finns inne i simblåsan.
Så det skulle tenderas att försvinna ut gas.
Fisken löser det här med ett speciellt organ, rete mirabile, det fantastiska nätet på latin.
Ett kapillärsystem som omger simblåsan.
Genom det här systemet kan den pumpa in och ut gas.
Lösningen är helt enkelt att kapillärerna, tunna tunna blodkäll, ligger parallellt med varandra.
Så att blod som pumpas in löper parallellt med blod som pumpas ut.
Detta gör att den lägre koncentrationen gaser på utsidan höjs gradvis in mot simblåsan.
Vilket gör det möjligt för den att både hålla kvar den och genom vissa kemiska reaktioner tvinga in gas eller ta bort den.
Dessa kapillärer är några av de längsta som finns i djurvärlden och kan nå längd upp till 25 mm hos vissa djuphavsfiskar.
Till skillnad från en halv millimeter som längs till musklerna hos landdjur.
Och simblåsor kan klara upp till 4000 atmosfärer.
Många av dessa simblåsor har dessutom väggar som är förstärkta av guaninplattor som är 20 miljondel centimeter för att hålla syratomerna på plats.
Kort sagt, simblåsan, detta praktiska enkla organ, är häpnadsväckande kraftfullt.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.