Du lyssnar på: Uppochnervänd åska
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Den klassiska bilden av ett blixtnedslag är att blixten går från molnet ner i marken. Men faktum är att det också finns blixtar som slår uppåt mot molnet. 1990 hittade man dessutom ett ännu märkligare fenomen: blixtar som slår från molnen upp i atmosfären.
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Vid åskväder stiger luft upp på högre höjder och detta leder till att elektriska laddningar ökar på olika platser och till sist så bildas en urladdning mellan dessa laddningar.
De blicksta vi normalt känner till slår upp från jorden eller ner från molnet.
Men det finns också elektriska urladdningar man sällan ser som går uppåt istället från åskmolnet.
Det finns faktiskt upp- och nervänd oska.
Piloter har länge hävdat att de har kunnat se märkliga ljusfenomen ovanför åskväder men man hade inte kunnat bevisa speciellt mycket före 1990 då man lyckats ta foton av detta.
Man kallade dem för sprites, älvor.
Det var trädliknande röda strukturer som slog upp till enormt höga höjder, till 30 och ända upp till 95 kilometers höjd.
De lyste upp väldigt svagt och det var därför de hade varit svåra att detektera och syntes bara för ett par tiotal millisekunder.
På grund av den tunna luften på så höga höjder så lyser de inte lika intensivt som åskblixtar och ger bara ifrån sig detta svaga röda sken.
De inträffar vanligtvis när åskmolnet sänder en positiv blixt ner från molnet till marken vilket inte är lika vanligt som de negativa blixtarna.
Det verkar nämligen som de elektriska laddningarna uppe i jonosfären på hög höjd kan fungera som en sorts andra mark.
Förutom dessa älvor så finns det också alver, älvs.
Det inträffar nämligen att när en blick slår ner så uppstår en elektromagnetisk puls som träffar jonosfären och en pannkaksliknande ljusfenomen blixtrar till mycket kort på hög höjd.
Förutom dessa alver finns det också blå fontäner av ljus som stiger upp till ungefär 40 km höjd och rör sig upp med en hastighet av över 120 km sekunden.
De får förmodligen sin färg just genom att det är något tätare luft där nere och är mycket svårare att se på avstånd.
Dessa fenomen har förmodligen stor betydelse för ozonlagret eftersom de kan bilda kvävoxider vilka bryter ner ozonet.
Man har också noterat gamma strålning vilket tyder på att det kan förekomma enstaka enormt energirika processer i oskan.
Kort sagt, oskväder är skådespel både på marken och högt upp i luften, nästan ända ute i rymden.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.