Du lyssnar på: Astronomiska namn
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
De flesta tycker säkert att vintergatan är ett vackert klingande namn, men hur låter NGC 4486? Det sistnämnda är namnet på en galax i stjärnbilden jungfrun. När man hittar tusentals nya objekt i rymden, är det svårt att komma på vackra namn till alla.
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Astronomiska namn. Messier 87, NGC 4486, Virgo A, 3C 274, GB 122819 plus 124029.
Ja, kärt barn har många namn. Det här är faktiskt samma objekt, en galax som ligger i mitten av Virgo-hopen.
Men varför kallas galaxer på så många olika sätt? Och framförallt, vad betyder alla dessa bokstäver och siffror?
Ja, sedan urminnes tider har man namnget saker man sett på himlen, och man har hittat på olika sätt att namnge stjärnor.
Men nebulosor, galaxer och andra diffusa objekt som inte var stjärnor hade man länge svårt att hitta på ett bra sätt att namnge.
Vissa hade egna namn som Plejaderna, sju stjärnorna i den stjärnbilden Taurus, medan andra bara var kända som diffusa anhopningar.
Man började göra en del listor på 1600- och 1700-talet, men det var vid sent 1700-tal som fransmannen Charles Messier började göra en systematisk genomgång av himlen.
Han var kometjägare. Han försökte hitta så många kometer som möjligt, men ganska ofta blandade man ihop den diffusa kometen med en nebulosa eller något sånt man såg på himlen.
Så för att undvika att detta skedde för ofta gjorde han en lista. Den innehöll 103 olika objekt. Det 45 var till exempel Plejaderna, och det 42 var Orion Nebulosa.
Man brukar kalla dessa objekt för M1, M2, M3 och så vidare. Så Plejaderna har beteckningen M45, där M står för Messier.
Det här visade sig vara en bra idé. Under 1800-talet samlade man fler kataloger på samma sätt.
John Herschel samlade ihop General Catalog of Nebulas, som 1864 kom ut.
Men den verkliga klassiken blev The New General Catalog of Nebulas and Clusters of Stars, som samlades ihop av John Dreyer, 1888.
Där samlade han in alla kända och fick med 7840 objekt. Namnet på katalogen, om man förkortar det, blir NGC. Så hans objekt kallas därför NGC1, NGC2 och så vidare.
Sen utkom extra bilagor och till sist var man uppe i 13 000 objekt.
Det här gjorde det möjligt att enklare hålla rätt på vad man hade.
Och andra började ge ut sina egna kataloger för speciella typer av objekt.
Till exempel finns det Uppsala General Catalog of Galaxies, som är känd som UGC, som samlas ihop av svensken Peter Nilsson, med 12 940 av de ljusaste galaxerna.
Problemet blev att man snabbt fick allt fler kataloger och i många fall förekom samma objekt i många kataloger.
Och ibland blev förvirringen totalt.
Till exempel finns galaxen ARP 220.
Den är också galaxerna IC455 och IC454.
Skälet till detta är att den egentligen består av två delar.
Och i den ena katalogen så är de en galax och i den andra katalogen två galaxer.
Det började kort sagt bli väldigt komplexerat att hålla rätt på dessa kataloger.
Sen började radioastronomerna skapa sina egna kataloger.
Och i början var man så diffus så att man bara kunde ta om vilken stjärnbild det var och hur starkt någonting var.
Så när man upptäckte att M87 i stjärnbilden Ljungfrönd sände ut radiostråd så blev den också känd som Virgo A.
På det här sättet har vi nu en mängd kataloger.
Och snart kommer vi börja behöva fler och fler kataloger över kataloger.
Som sagt, kärnt barn har många namn.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.