Erosion
Erosion är när landskapet omformas av vädrets makter. Vatten och vind kan på en relativt kort tid ändra förutsättningarna för ett helt område.
Du lyssnar på: Erosion
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Erosion är när landskapet omformas av vädrets makter. Vatten och vind kan på en relativt kort tid ändra förutsättningarna för ett helt område.
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Vinden är det minst effektiva sättet att erodera ett landskap.
Regn, köld, biologi och salt är mycket effektiva på att bryta ner klippor och omforma landskapet.
Medan vinden faktiskt inte inår lika mycket energi.
Men framförallt i torra områden kan vinden omforma landskapet enormt.
Den kan nämligen transportera mycket sand och damm.
Och vind med sand är också en utmärkt metod att blästra klippor till märkliga former.
Ett vanligt sätt vinden påverkar är deflation.
Det inträffar när sandkorn på en naken yta, där det finns till exempel glest gräs, blåser bort.
Detta gör att det blir hålrum.
Och i många fall uppstår större och större hålor och gropar.
Varav en del kan nå flera kilometers storlek.
Det som blir kvar i allmänhet större stenar och grus.
Vilket producerar ibland det fenomen man kallar för desert pavement.
Där alltså öknen ser ut att vara täckt av stenar och grus.
Sanden måste naturligtvis ta sin väg någonstans.
Och de blåser iväg och kan producera abrasion.
Det vill säga sandblästring utav andra stenar.
På många ställen i öknen hittar man vänt i fakter.
Som är stenar som har två eller flera helt plana ytor som möts i skarpa vinklar.
Vad som inträffar är att när vinden ligger på från samma håll under lång tid så träffas stenar och sandkorn från detta håll.
Och slipas så att dess sida i vindriktningen blir platt.
Efterhand så kan den blåsa om kull och välta och en ny sida blir bortslipad.
Och på det här sättet uppstår dessa vassa stenar.
Det kan också påverka på stor skala att producera långa raka åsar som kallas för jardangs.
Efter det namn de hade ursprungligt, Taklamakanöknen.
Det är långa strömlinjeformade åsar där vinden formar dem och skapar parallella linjer.
I Tibesti provinsen i Chad existerar sådana här jardangs som är över 150 meter höga och flera kilometer långa.
Med tråg som är hundratals meter breda.
Och i dessa tråg är vinden så pass starka att ingen sand kan ansamlas.
Men i många andra ställen så ansamlas istället sanden och vi får dynbildningar.
På den vindsida som finns av en dyn, där träffar sandkorn ytan och får andra sandkorn att blåsa iväg.
Detta gör att sanden förs bort från den sidan.
Men på lässidan av en sanddyn, där är vinden svagare och där kommer sanden också samlas upp.
Det här gör att sanddynerna sträcker sig i vindriktningen och formas beroende på hur vindarna oftast blåser.
Om vindarna oftast blåser åt samma håll och det finns gott om sand så bildas transversella dyner.
Och det är den form av dyner man oftast ser på film.
De är C-formiga.
Om det däremot finns olika vindriktningar så bildas stjärneformade dyner.
Andra dyner inträffar när det finns lite sand.
Men däremot att vinden är konstant så kan det bli så kallade barchandyner.
Som är isolerade C-formade dyner.
Det finns också när det är olika vindar svärdsdyner.
Och vid stränder där vinden oftast blåser in direkt från havet.
Parabolformiga dyner som tränger in mot land.
Med spetsarna riktade ut mot havet.
Alltid så kan sand omforma ett landskap enormt.
Och även blåsa bort bortom ökenområdena.
Och läggas över stora områden.
Denna fina sand som ofta skallar för löstjord.
Är ofta mycket bördig.
Och kan bilda tjocka lager som i löstjordet provinserna i Kina.
Det här är också det som producerar en gula färg man ser i gula floden i Kina.
Det är helt enkelt en fällspat som ursprungligen fanns i Taklamakanöknen.
Och nu långsamt har förts bort.
Och när gula floden rinner ut i gula havet.
Ja, det är egentligen Taklamakanökens vindlar man har att tacka för den bördigheten.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.