Klintbergare
Bengt af Klintberg är mannen vars bok "Råttan i pizzan" gett upphov till termen "Klintbergare". En "Klintbergare" är en märklig historia som fascinerar eftersom den är så absurd, att man undrar om det verkligen har hänt.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Klintbergare
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription70 repliker · 4:37
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Ja, vandringsägner, de flesta människor har nog hört en del av dem.
Eller rent av tro på dem.
Det är typiska historier som råttan i pizzan.
Historier av några som är på restaurang och äter pizza.
Och sen finner en råttan i pizzan.
Vilket också var namnet på en av Bengttaf Klintbergs böcker.
Historier om folk som har rest i främmande länder.
Och hittat en underbar dam, gått upp på rummet för att vänstras.
Somnat in nästa morgon, vaknat upp.
Utan njure.
Det är alltså historier som ofta berättas om att
Ja, det är inte jag som har upplevt det här.
Men en vän till en vän har upplevt det.
Och så följer då den här fantastiska, skrämmande eller märkliga historien.
Och skrönare är ju underhållande.
Det är ju ofta underhållningsvärdet som bestämmer hur mycket en sån här berättelse sprids.
Och det är ju inte sanningen som sådan som är viktig.
Men den innehåller ofta vissa moraliska sedelärande satser.
Ja, sådana här historier har ju förekommit väldigt länge.
När man säger att de är kanske sedelärande så betyder det inte nödvändigtvis att de är positiva.
Många sådana här vandringssägner innehåller ofta djupt konservativa eller främlingsfientliga tankar.
Som då tanken att ja, utländsk mat den är gjord på otrevliga djur.
Eller att det är farligt att ge sig iväg utomlands.
Men det är också diverse lärdomar som att ja, man ska vara vänlig mot andra människor.
För man vet inte vem de kan vara.
Det finns ju många vandringssägner till exempel i mer religiösa länder.
Där det visar sig att den fattiga tiggargumman man har hjälpt visar sig vara egentligen ett helgon eller en ängel.
Eller den där lyft där man plockar upp var Jesus själv.
Precis.
Vandringssägnernas viktighet är ju snarast som en slags förmedlare av en samhällsmoral.
Sen kan ju den samhällsmoralen vara föråldrad givetvis.
Men det är ju också många andra historiska uppgifter.
Till exempel då folksagorna.
De var ju väldigt inriktade på i många fall symbolisk form att lära barn att hantera olika faror.
Eller att visa vilka värderingar som man satte högt.
Vilka dygder som man skulle satsa hårt på.
Men det är just vandringssägnernas på något vis självupplevda karaktär.
En viss förvissning om att det här kan hända dig eller mig som gör att de har sin charm.
Oja och många tror ju på de mera plausibla vandringssägnerna.
Och är övertygad om att sådana här saker har faktiskt hänt.
Förmodligen är det så att de ofta startar som memorater.
Ett begrepp inom folklingsforskningen för återberättelse av upplevelser man själv har haft.
Och är det en bra historia eller är det spännande eller intressant händelse.
Kommer ju folk att erinna sig och kanske berätta för någon annan.
Ja min vän upplevde det här när han var ute och reste.
Och sen kan ju förvanskningar ske.
Eller att historieberättaren bättre har på en historia.
Och de varianter som klarar sig bäst så att säga i kampen om uppmärksamheten och minnet kommer att börja sprida sig.
Exakt.
Så man måste alltså hålla sig i viss mån inom möjligheternas ram här.
Någonting som vi inte ser bland sagorna.
Ja man ska tänka på att många vandringsägner går ju ganska extremt även där.
Det finns historier från tidigare om kvinnor som hade fyllt på så mycket saker i sin peruk.
Så att det byggdes bo utav diverse otäcka råttor och andra saker som till sist ledde till att de dog.
I många fall är det alltså extrema historier som om man bara fick höra som en nyhetsrapport man inte skulle tro på.
Men när de återberätts i rätt ram så när man leds in på rätt sätt så låter de mer plausibla.
Och därmed många är villiga att åtminstone för den goda diskussionens skull.
Eller för att stämningen när man berättar spöklika historier kräver lite grann att man inte får tvivla allt för mycket.
Så det är inte så mycket sanningshalten man är ute efter.
Det är mer en chans att få diskutera någonting spännande.
Om du skulle se det här på en av Aftonbladets löpsedlar.
En man fick sin djurestulen.
Men den är kanske lite mer plausibel.
Men råttor och byggde bo i peruk.
Då skulle man kanske vara väldigt skeptisk.
Samtidigt är det ju då att sanningen här kan ju återigen vara en moralisk sanning.
Tank är att man ska inte vara fåfäng.
Man ska inte använda allt för komplexa peruker.
Det är ju någon bemärkelse samma påståenden även om historien som faktamässigt är falsk.
Och vi människor älskar ju att bli moraliserade för varandra och bli moraliserade till.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.