Gummi
Så vitt man vet var Maya-indianerna de första som började använda gummit för tätning. Mer moderna områden är bland många andra: gummisnoddar, regnställ och radergummin.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Gummi
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription62 repliker · 6:22
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Gummi.
Gummits historia tar sin början, vad vi vet, hos majanerna, ungefär 500 före Kristus.
Där så använde majanianerna saven från kautjukträdet, det vill säga det gråtande trädet, för det är strimmor som den rinnande latexsaven lämnade när den uppsamlades.
De använde det bland annat för att fixera saker men även till att isolera skor och kläder så att de blev fuktresistenta.
Men den moderna utvecklingen av gummit tar inte fart förrän på sent 1700-tal.
Ja, den första praktiska användningen av gummi, det var förmodligen Edward Niren eller kanske Joseph Priestley, olika källagår isär här, som kom på att man kunde göra radergummi.
Normalt så suddade man ut blyertäckningar med en brödbit, men av en händelse råkade någon av dem använda bit kautjuk, som tidigare var mest en vetenskaplig kuriositet och upptäckte att det suddade bra.
Men den verkliga hitten, den kom ju när skottarna gavs in i gamet.
Ja, det kallades masticering, eller hur var det?
Ja, på 1820-talet tog Thomas Hancock och kom på att om man klippte sönder gummi många gånger och pressade ihop det så fick man en mycket mer elastisk massa.
Och det här kunde man börja använda till många fler tillämpningar, till exempel gummisnodar.
Men den kanske mest kända var en medarbetare, nämligen Charles McIntosh.
Ja, och det var ju vissa problem med gummit som man väldigt gärna ville lösa.
Men vad var det McIntosh kom fram till?
Jo, man hade ju redan tidigare gjort latex-impregnerade kläder, men de var inte speciellt bra.
McIntosh kom på att man kunde lösa upp kautjuken i nafta och sedan låta torka in.
Och därigen skapade kläder som var impregnerade mot vatten, alldeles utmärkt i Skottland.
Nackdelen var förstås det att när det var varmt så blev de klibbiga och när det var kallt blev de väldigt stela.
Och de luktade förfärligt.
Ja, men hur ser då gummit ut innerst inne?
Ja, rent kemiskt så är det en polymer, alltså långa molekyler som är sammansatta av små molekyler, i det här fallet isopren.
Och de här bilda långa väckade kedjor, vilket gör att det är lätt att dra ut dem, för då dras bara väcken ut.
Det är därför det är elastiskt.
Problemet är naturligtvis när det blir varmt så börjar kedjorna rinna omkring, huller om buller, och det är inte speciellt lyckat.
Och när det blir kallt så drar alltihop sig hårt.
Så det man ville var ett sätt att få kedjorna lite mer flexiblare.
Och det lyckades tydligen amerikanen Goodyear med någon gång där på mitten av 1800-talet.
Det stämmer. På 1840-talet så tog Charles Goodyear, en fattig uppfinnare, kom på att om man blandade smält gummi med svavel, en process han kallade vulkanisering, så blev gummit plötsligt icke-klibbigt och betydt smidigare även vid låga temperaturer.
Olyckligtvis för honom så skickade han både över ett par varuprover till Hancock i Skottland och ett patentansökning till London ungefär samtidigt.
Och det ledde ju då till att Hancock, som såg de här grejerna, lyckades naturligtvis klura ut hur Goodyear hade gjort, helt enkelt genom att tillsätta svavel.
Och ansökte även om ett patent själv.
Han lyckades få ut, hur var det, två dagar tidigare eller något?
Någonting i den stilen, vilket gjorde att Goodyear dog fattig. Hans namn finns fortfarande kvar på däckmärket, men själv fick han ingen glädje av sin upptäckt.
Om vi då rör oss vidare, så försigg ju både handeln och kommersen med gummi oförtröttligt.
Det var ju otroligt mycket som kunde användas till, inte bara kläder och suddgum, utan även till däck och till packningar och annat som de nya industriländerna i Europa behövde.
Ja, isolering till exempel för sladdarna. Så det var ju den ideala kolonialvaran.
Man odlade i träde nere i de tropiska områdena och exporterade upp det för raffinering i Europa eller Amerika.
Problemet var ju att i början så hade ju Brasilien nästan monopol.
Men det bröts av Sir Henry Wickham som 1876 lyckades smuggla ut 70 000 frön av gummiträdet ifrån Brasilien, där engelsmän sedan planterade runt om i sitt imperium.
Ja, främst i Ostindien då.
Men bland annat en sjukdom bland gummiträden i Brasilien samt första världskriget gjorde ju att världstillgången på gummi sjönk drastiskt samtidigt som efterfrågan ständigt ökade.
Och där kändes ju särskilt illa i Tyskland som inte kunde komma åt något gummi när de behövde det.
Så man började forska stenhårt på att hitta konstgjort gummi.
Ja, och hur gjorde man då?
Ja, grundprincipen är ju ganska enkel.
Gummit består av massa isoprenmolekyler ihopkopplade.
Om man kunde göra något motsvarande på kemisk väg så skulle man kunna få fram något liknande.
Hur ser en isoprenmolekyl ut?
Ja, det är i grund och botten en ganska enkel kolvätekedja som det hänger på en liten förnylig grupp på.
Det är kemiskt ganska närbesläktat med terpentin.
Men det intressanta är kanske inte själva molekylens form utan hur man ska kunna framställa något liknande.
Och lyckligtvis är det vid kemisk framställning av olja och kol så kan man få ut isoprenliknande ämnen.
Och tyskarna lyckades också hitta till sist ett sätt att göra konstgjort gummi.
Det var inte riktigt lika bra som naturgummit men det dög.
Och då satte man ju igång en rasande utveckling.
Olika, det blev ju nästan som legeringsteknologin.
Man kombinerade både naturgummi och syntetiskt gummi för att få fram de egenskaper och resultat man ville ha i sitt material.
Oh ja, vulkanisering var ju bara början.
Nu mer tillsätter man ju många olika ämnen.
Och gränsen mellan vad som är naturligt gummi och konstgjort blir ganska utblandad.
Och förmodligen kommer vi använda gummi från trädet fortfarande långt in i framtiden.
Men det kommer få fantastiska nya egenskaper.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.