Rymdfart
Mikael Johansson planerar att åka till Sirius över sommarlovet. Anders Sandberg grusar förhoppningarna genom att påpeka att Mikael lär vara i medelåldern när han kommer fram
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Rymdfart
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription129 repliker · 7:02
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Hörru du Anders, jag skulle väldigt gärna vilja åka till Sirius nu på sommarlovet.
Du har nog en del problem med det.
Varför då?
Hastighetsbegränsningar.
Det är ju nämligen så att det går inte att röra sig snabbare än ljusets hastighet.
Varför inte det?
Det är en följd av relativitetsteorin.
Det visar sig nämligen att ju snabbare du rör dig desto mer energi krävs det för att accelerera.
Ja men, räcker det inte med att bygga ett tillräckligt stort kraftverk som du i mitt rymdskepp?
Nej, inte riktigt.
Därför att ju mer energi du lägger in desto närmare kommer ljushastigheten.
Men du kommer inte förbi den.
Det krävs oändligt mycket energi för att pressa upp ett rymdskepp till ljusets hastighet.
Och det räcker inget kraftverk till.
Oj då.
Där har vi ett problem med att resa över till Sirius på sommarlovet.
Ja men om jag tar vinterlovet också då?
Du tar lite längre tid på det helt enkelt.
Ja.
Ja då är det ju inga problem.
Det tar ju i och för sig ett par år att ta över.
Så du får samla ihop ett par sommarlov och vinterlov.
Men det är i princip möjligt.
Ungefär hur lång tid skulle det ta?
Ja, Sirius befinner sig ju ett par ljusår bort.
Kanske vore närmare med Mallorca.
Alfa Catauri på 4,3.
Ja eller Mallorca.
Men däremot är det en intressant fråga.
Hur snabbt kan man egentligen röra sig med ett rymdskepp?
Mm.
Och hur snabbt kan man röra sig med ett rymdskepp?
Ja den yttersta begränsningen är naturligtvis ljushastigheter.
Men med olika tekniker kan man ju komma upp på olika hastigheter.
Det första och enklaste är naturligtvis vanliga kemiska raketer.
Mm.
Det har man ju använt. Det finns ju en del sonder som håller på att lämna solsystemet just nu.
Voyager och Pioneer och de andra.
Men deras problem är att det kommer att ta tiotusentals år innan de kommer någon vart.
Du sa att de håller på att lämna solsystemet. Hur lång tid tar det för dem att komma ut?
Ja det beror på var du vill dra gränsen om solsystemet.
Hur lång tid tar det att komma utanför Plutospana?
Ja det har de ju redan gjort. Men det tog de alltså en 10-15 år.
Det är en fråga om alltså rejäla tidsrym det här.
Och ändå rör de här sig med ett par mil i sekunden.
Wow.
Ja men det räcker ju inte.
För ett ljusår det är den sträcka som ljuset till ryggare ger på ett år.
Och med tanke på att ljuset rör sig 300 000 kilometer per sekund så hinner det bli en del.
Jo.
Så att man behöver snabbare skepp.
Och hur skulle man kunna åstadkomma det?
Kemiska raketer verkar vara för långsamma.
Mm.
Man kan ju fundera då på atomdrivna raketer.
Ja.
En idé man hade var ju då att man tar uranstavar som blir väldigt heta.
Så pumpar man igenom vätgas eller någon annan gas.
Och så åker det ut med väldigt hög hastighet.
Och så kan man driva fram skeppet.
Och fungerar det?
Jo då.
Man gjorde en del experiment på det glada 50- och 60-talet.
Man inte brydde sig över så mycket om strålning.
Och jo det fungerar nog.
Problemet är att man inte har forskat vidare på det av miljöskäl.
Och dessutom det blir nog ganska tungt och jobbigt ändå.
Det krävs ganska mycket massa för att driva sånt här skepp.
Problemet är ju det att du måste ta med dig allt bränslet.
Och även om uranet inte tar så mycket plats så måste du ändå ha med dig reaktionsmassan du sprutar ut.
Men finns det ingen som helst möjlighet att samla på sig bränslet under gång då?
Ja en idé är ju ramjetten.
Det är att man har en stor magnet som tar och skapar ett magnetfält som suger i sig atomer som finns mellan stjärnorna.
Okej.
Och med det borde man kunna få kanske få ihop tillräckligt med massa för att faktiskt kunna ta sig framåt.
Eller hur ser det ut?
Förhoppningsvis.
Det finns vissa som menar att det skulle bli en bra broms istället.
Därför att det går åt en massa energi för det här magnetfältet.
Och det inte skulle bli tillräckligt med väte då för att driva en funktionsreaktor eller något liknande.
Så att den har sina problem.
Men finns det några fler metoder? Finns det någon som verkar något som är plausibel?
Ja då. Det finns flera. En kanske mest trolig är solsegel.
Hur fungerar det?
Man tar helt enkelt ett segel och sen låter man solvinden, eller i det här fallet solens ljus, solvinden är lite för svag, blåsa på det.
Det måste vara billigt menat. Jag har svårt att föreställa mig att man hissar en vanlig spinnaker i den situationen.
Ja, det är inte riktigt en vanlig spinnaker, men snarast aluminiumfolie.
Mycket, mycket tunn aluminiumfolie eller plastfolie.
Det är ju så att solens strålning, den överför faktiskt en viss impuls.
Och placerar man upp ett tillräckligt stort segel så trycks det utåt.
Det är därför kometens svansar alltid pekar bort från solen.
Och vad man då kan göra är att ha ett stort segel.
Och med det här kan man åka omkring inuti solsystemet.
Men det räcker inte för att lämna systemet.
Så vad man då kan göra är att ha en laser som driver på det, som pressar inifrån solsystemet.
Så att man trycker på sig själv menar du?
Nej, du lämnar kvar lasern i omloppsbanan kring, låt oss säga, Mercurius.
Där finns ju gott om solsken så man har stora solfångar för drivaren.
Sen pressar den på skeppet som då kan accelerera till rätt höga hastigheter.
Man har räknat med att den här skulle nog kunna ta sig fram på ett par decennier till till exempel Sirius.
Okej, det betyder att om jag sätter fart och bygger det här nu så skulle jag kunna ina dit till min 50-årsdag.
Sen så finns det ju en del intressanta effekter.
Det ger ju att bromsa också.
Ja, det skulle kunna vara nyttigt.
Ja, det är rätt trevligt. I alla fall blir det en kort visit.
Så att vad man kan göra är att de yttre delen av solsken frikopplas när du börjar närmare Sirius.
Och fungerar som en spegel.
Så att du skickar laser, den lyser fortfarande från solsystemet, men den reflekteras i resten av solseglet som kommer att segla vidare ut i rumen och försvinna på den kvarvarande delen för att bromsa in den.
Okej.
Sen om du ska tillbaka så får du bygga en motsvarande laseranläggning och lite mer solsegel borta vid Sirius.
Men det är ett ingenjörsproblem.
Och finns det någon rimlig chans att man kan lösa det när man väl har hunnit dit, tror du?
Förmodligen.
Vad som behövs är ju egentligen byggmaterial.
Och förmodligen så finns det asteroidbälten och sånt runt de flesta solsystem.
Då gäller det bara att ha en tillräckligt effektiv portabel gruvdrift med sig.
Någonting sånt, ja.
Men om man tänker på vad livsformer är kapabla att göra så är det inte orimligt att tänka sig ett avancerat teknik, till exempel nanoteknologi, som skulle kunna göra det här.
Det är inget man kanske gör de närmsta decennierna, men det är förmodligen ganska genomförbart.
Sen finns det lite problem med Sirius-systemet just.
Vilka då?
Jo, det är ju en blåvit ganska ljustark stjärna och en liten vit värld.
Det är möjligt att de har blåst bort väldigt mycket av gruset och skräpet.
Så jag skulle nog rekommendera att du tittar över till exempel till Vegas, som man vet har en gasdisk.
Mm.
Jag har alltid drömt om att få åka till Betelgrus.
Vad tror du om den är den?
Det tar lång tid, men den lämmer av ytterst sevärd.
Fast annars har jag alltid tyckt att Delta Pavonis är bra så här års.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.