Fullerener
Kolfotbollar?
Upptäckten av kol som binder sig samman till fotbollsliknande molekyler gav upptäckaren nobelpriset.
Du lyssnar på: Fullerener
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Kolfotbollar?
Upptäckten av kol som binder sig samman till fotbollsliknande molekyler gav upptäckaren nobelpriset.
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Fullerener. Fullerenerna är en relativt ny form av kol. Upptäckarna fick Nobelpriset i kemi för bara ett par år sedan. Men vad är det egentligen?
Saken är den att fullerener består av kolatomer, arrangerade på ett speciellt sätt. Den vanligaste varianten består av 60 kolatomer som sitter som hörnen i fem och sex hörningarna på en fotboll.
Det sitter ihop med varandra utefter bindningar som sitter som sömmarna i fotbollen. Sedan kan man bygga på med sex hörningar lite hur man vill eftersom det bara är fem hörningarna som kröker ytan.
Därmed kan man även få till så kallade bucket tubes, två halvor av 60 atoms fullerener med ett rör av sex hörningar emellan.
Det är på den vägen som fullerenerna har fått sitt namn. En möjlig konstruktion motsvarar fullerdomarna, sveriska fackverksdomar, det vill säga kupoler av bjälkar som bildar ett rutnät, som konstruerats av den amerikanska arkitekten Buckminster Fuller under den första halvan av vårt århundrade.
Det har en hel del kemiska egenskaper som intresserar forskare. Till att börja med är det här konstruktionssättet nästan lika stabilt som diamanternas struktur.
Det här gör att man kan sätta in nästan vad som helst i närheten av fullerener utan att reagera alltför lätt.
Bland annat kan man kapsla in olika högreaktiva ämnen, såsom ioner och radikaler, det vill säga molekyldelar som tappat en bit och därför har en bindning som inte sitter fast någonstans längre.
Dessa radikaler försöker alltid täppa till hålet så fort som möjligt och reagerar med första bästa passerande partikel.
Om man däremot sätter in radikalen mitt inne i en fulleren så kommer den inte åt att reagera med någonting.
Genom att kombinera fullerener med natriumatomer kan man få ett material som blir superledande vid relativt höga temperaturer.
Dessutom har man kommit fram till att fullerener som skickas mot metallplattor med hög hastighet studsar tillbaka och att det är så stora att det kan knuffas runt på metallytor.
IBM har byggt ihop en kulram där kulorna utgörs av 60 atoms fullerena.
Slutligen kan jag ju nämna en av de lättare metoderna att tillverka dessa partiklar, vilket är att låta heliumgas strömma genom en ljuspåge mellan två kolelektroder.
Det vill säga att man tar ett par kolstövar, sätter dem rätt nära varandra, lägger på så pass hög spänning över dem så att strömmen hoppar över glipan mellan kolbitarna, där det bildas ioniserad kolgas.
Och där släpper man in heliumgas.
Under dessa elektroder kommer ett fint damm att bildas.
Och i detta damm finns bland annat ett stort antal olika fullerener, främst C60 och C70.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.