Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Hjärtats kurvor

En vanlig syn på sjukhus är den berömda maskinen som säger "ping". Skämt åsido talar vi om den maskin som visar hur hjärtat slår. En van läkare ser direkt om något är fel och kan då snabbt ingripa.

Transkription47 repliker · 3:24

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hjärtats kurvor.
På filmer och tv-program i sjukhusmiljö så finns det nästan alltid med en liten pipande maskin som visar en kurva bredvid patienten på intensivvården.
Och det ger från sig hjärtskärande pip när patienten är döende.
Men vad är det egentligen för kurvor och varför är de så viktiga?
Kurvorna kallas för EKG, elektrokardiogram.
Och det är någonting man mäter av hjärtats elektrisk aktivitet.
Hjärtat är ju nämligen en muskel med ett antal hålrum i.
Två förmak och två kamrar.
Blodet kommer in i förmaken, flyttas sedan över till kamrarna och pressas ut i kroppen.
Det här är en muskel som måste vara igång från vi föds tills vi dör dygnet runt.
Och det är ju inte att undra på att den blir väldigt viktig för oss.
Men funktionen här kräver att hjärtat drar ihop sig på rätt sätt.
Om den bara kramade ihop hela på en gång skulle inte blodet pumpas.
Den skulle bara strömma in och ut.
Därför är det viktigt att klaffarna och musklerna här är samordnade.
Och därför så går det så att säga vågor av sammandragningar genom hjärtat.
Där styrs ifrån en liten knuta som kallas sinusknutan av nervceller som inleder sammandragningen.
De får förmaken att dra sig samman så att blodet strömmar in i kamrarna.
Sen går signalen ner till en annan knuta som kallas för AV-knutan.
Och skickar ner signalen längs med en liten bunt fiber som kallas för hisbunt.
Som gör att hjärtat börjar dra ihop sig från hjärtspetsen allra längst ner och uppåt.
Därmed kommer blodet att få en skjuts och åker ut i kroppen.
Det här systemet är elektriskt.
Det är baserat på nervceller och muskler och när de arbetar så uppstår elektriska signaler.
Och de kan man mäta genom att sätta elektroder på huden.
Och genom att ta mätningar här så kan man också se hur hjärtat fungerar och om någonting är fel med det.
Man kan inte bara se hur snabbt det slår utan också om det är något onormalt.
Till exempel att det slår för ofta, har en fel rytm eller att signalen inte går fram som det ska.
Till exempel när man får en hjärtinfarkt dör en del av hjärtmuskeln.
Och det här resulterar i att signalen kanske inte kommer fram.
En del av hjärtat drar ihop sig men en annan del inte gör det.
Men det här kan man se på EKG.
En erfaren kardiolog, alltså en hjärtmedicinare, kan se att det är förmodligen fel på en viss del utgående från de här kurvorna.
Man kan också se andra tillstånd.
Problemet med det här är ju att det kräver att hjärtat pulsera på ett regelbundet sätt.
Ibland kan hjärtat istället börja skicka vågor till sig självt och bli kaotiskt.
Och då talar man om flimmer.
Förmaksflimmer är inte så farligt.
Men kammarflimmer kan vara direkt dödligt.
Hjärtat bara wobblar runt och lyckas inte pumpa något blod.
Lösningen är i så fall att skräma det tillbaka.
Man utnyttjar vad som kallas defibrillation.
Man ger en kraftig elchock, ungefär som när man slår till en gammaldags tv.
Och förhoppningsvis kommer tillbaka i rytmen.
Men allt det här kräver att man kan förstå sig på hjärtats elektriska flöden.
Kan man göra det kan man också plantera in en pacemaker som ser till att rytmen blir rätt.
Så nästa gång ni ser de här EKG-kurvorna på tv så har ni chansen att se ett mycket spännande elektriskt system in action.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vem var Charles Darwin?

Inom biologin talas det ofta om "Survival of the fittest", vilket innebär att den bäst anpassade individen överlever. Detta är en grundpelare inom utvecklingsläran och formulerades av Charles Darwin. Vem var han egentligen?

Transkription45 repliker · 3:44

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Charles Darwin. Charles Darwin föddes i England 1809. Han kom från en ganska rik familj och började försöka se på olika utbildningar.
Först skulle han bli präst men det gick inte speciellt bra. Sen skulle han bli läkare men det var han inte heller speciellt intresserad av.
Så han ackumulerade en del naturvetenskap i bildning men hade egentligen inget speciellt att sysselsätta sig för.
Men han fick sin chans för det skulle ha gjort en jorden runt expedition med ett gradmätningsfartyg som hette Bygel.
Och kaptenen där ville ju inte behöva umgås med Kreti och Pleti utan ville ha med sig någon som man åtminstone från rätt social klass.
Och därför bjöd man in den unge Charles Darwin att fungera som en sorts oavlönad forskare på expeditionen.
Bygel gav sig iväg 1831 och under de närmsta åren till 1836 så åkte den runt jorden.
Darwin använde tiden för att studera den flora och fauna han hittade på de exotiska platser där skeppet la till.
Det var framförallt på Galapagosöarna han fann någonting intressant.
Han studerade de arter av finkar som fanns på öarna och han började misstänka att det fanns ett samband.
Det skulle inte kunna vara så att de var besläktade.
Han fann olika stora och små finkar.
Finkar som åt frukter, som åt nötter och som åt insekter.
Men de verkade passa in i ett system.
Han började här fundera lite grann på om det inte kan vara så att det finns släktskap mellan olika arter.
När han kom hem så stannade han hemma på sitt gods.
Hans hälsa var ganska krasslig och han började tillbringa sin tid med att samla in andra uppgifter om biologi och sammanställa dem i sin stora tankegång.
1859 gav han ut vad som blev en dåtida bestseller.
On the origin of species by means of natural selection.
Boken sålde slut i London på en enda dag.
Samtidigt inträffade också ett intressant sammanträffande.
Precis innan stötte han på en annan naturforskare.
Alfred Russell Wallace som hade kommit på en idé.
Nämligen att arter kunde utvecklas ur andra arter.
Darwin som var en godmodig herre presenterade noggrant sina åsikter och förklarade att Wallace kom före.
Men med tiden blev faktiskt Wallace ganska bortglömd trots allt.
Många menade att i och för sig Darwin hade hållit på längre.
Men det är ändå ett fall där man bör tänka på att många tankar ligger i luften.
Naturligtvis blev det ett himla bråk om det här med artbildning.
Darwin menade att det föds massvis med ungar till djuren i naturen.
Och de varierar och sedan så dör de som inte klarar sig i naturen.
Och därmed uppstår nya och bättre anpassade djur.
Även om man inte sa det antydde det här en del om människans bakgrund.
Och detta ledde till mycket bråk med religiösa.
1871 kom han också ut med boken The Descent of Man som handlade om mänsklighetens ursprung.
Men trots allt detta bråk så var Darwin egentligen stillsam och tillbakadragen herre.
Som tillbringade sin tid på sitt gods som kärleksfull familjefar och amatörbiolog.
Och även mycket professionell biolog.
Han gav ut böcker om korallrevens struktur och lokalisering i världen.
Han studerade dagmaskarna.
Om detta föranledde ett uttal när han var trädgårdsmästare.
Trädgårdsmästaren konstaterade att stackars man han sitter och tittar på dagmaskar hela dagarna.
Han borde nog ägna sig åt något nyttigare.
Men det gjorde som sagt var Darwin.
Och vi är mycket tacksamma för hans insatser.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Jordbävningar

Här i Sverige har vi tur med marken. Vi ligger på massiva bergssköldar och jordbävningar är relativt ovanliga. Varför uppkommer jordbävningar egentligen?

Transkription45 repliker · 3:34

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jordbävningar.
Den fasta marken under våra fötter är kanske inte så fast egentligen.
Trots allt, jordskorpan är uppdelad i kontinentalplattor och dessa rör sig ständigt.
Men normalt sett är rörelsen väldigt långsam och man märker den knappt.
Men ibland blir det plötsliga små ryck.
Och dessa små ryck kan bli förödande jordbävningar.
För det rör sig om enorma krafter och mycket stora massor.
Men vad är det egentligen som gör att jordbävningar inträffar?
Jo, det är nämligen så att mellan kontinentalplattorna och även mitt i dem ibland finns det förkastningar.
En förkastning är en spricka eller svagt område där berggrunden är söndersmulad och lös istället för att vara solid sten.
Och det villas naturligtvis krafter här när stenen på olika sidor rör sig åt olika håll.
Och sakta byggs dessa krafter upp och till sist ger något vika och det sker ett litet ryck.
Stenen på de olika sidorna av förkastningen rör sig uppåt, nedåt eller åt sidorna.
Det beror lite grann på hur det ligger till.
Men den här plötsliga rörelsen resulterar i en skakning som sprider sig.
Och eftersom det här kan röra sig om enormt stora massor så kan den här skakningen göra mycket stor skada uppe på ytan.
Man talar om hypocenter och det är den plats där jordbävningen så att säga börjar.
Den kan ofta ligga flera kilometer ner i jordskorpan.
Sen talar man om epicenter och det är den plats på jordytan som ligger rakt ovanför.
Och det är allmänhet där som skakningarna blir kraftigast.
Det betyder inte att skadan blir störst där.
Skadeverkningarna beror nämligen väldigt mycket på de lokala markformerna.
Vad det är för typ av jord.
Till exempel lera när den skakar kan börja bli lättflytande och rinna iväg.
Vilket leder till att hus får sättningar eller att hela byggnader uppslukas av marken.
I bergstrakter kan jordskred inträffa.
Och i städer naturligtvis bränder, elavbrott och allmänt kaos.
I många fall är det inte själva skakningarna som gör den stora skadan.
Utan det är alla andra efterverkningar.
Till exempel den stora jordbävningen i San Francisco 1906.
Den var en mycket kraftig jordbävning men de flesta dödsoffren omkom på grund av bränder.
Det är lite svårt att skydda sig mot jordbävningar eftersom de är svårförutsägbara.
De beror på detaljerade förhållanden djupt ner i jorden och är allmänt kaotiska.
Hittills har man inte lyckats förutsäga när jordbävningar inträffar.
Och det verkar inte finnas några större trender i dem.
Det verkar inte bero så mycket på tid på dagen eller väder som man har hävdat.
Däremot kan man märka av hur mycket energi finns det nere längs med förkastningarna.
Dessa förkastningar bygger ju sakta upp energi som frigörs i jordbävningar.
Och har det varit många små så kan man vara rätt säker på att de är urladdade.
Så därför kan man göra en uppskattning av hur stor risk till exempel att den stora San Andreas förkastningen i Kalifornien blir aktiv med en tillräckligt stor jordbävning.
Men som sagt var, vi kommer att få dras med jordbävning ett bra tag framöver.
Så länge jordskorpan rör sig, vilket den kommer att göra under årmiljarder, så kommer vi att ha jordbävningar.
Det inträffar allmänhet 18 större jordbävningar och en stor jordbävning om året.
Så det gäller helt enkelt att bygga säkrare hus och hålla sig undan ifrån fallande jordskräd snarare än att försöka stoppa dem.
Fast vem vet vad vi kan göra i framtiden?

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vatten

Robert Broberg förkunnade att "Stan är full av vatten". Faktum är att det är du med! Varför är just vatten källan till liv? Vad gör egentligen vattnet för nytta förutom drinkmixer?

Transkription99 repliker · 5:25

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Den här gången tänkte vi prata om vatten som är ett mycket fascinerande ämne.
Framförallt att vi består ju till största delen av vatten.
Vad har vi för nytta av det egentligen?
Ja, det är ju lösningsmedel.
Lösningsmedel?
Ja, på samma sätt som ammoniak eller alkohol och många andra saker.
Det låter ju inte särskilt trevligt egentligen.
Nej, de flesta av de här lösningsmedel är ju ganska ohälsosamma för oss.
Men det är ju så att vi behöver lösningsmedel för att fungera.
Molekyler och atomer måste ju kunna flyttas runt i kroppen.
Ja, det stämmer. Så här kommer det ut till alla celler och så vidare.
Men hur kommer det sig att det är just vatten som är så bra för det för oss?
Ja, det finns ju flera skäl.
Men till att börja med så kan man ju tänka på hur vattenmolekylen ser ut.
Det är ju en syratom och två vätatomer som sitter på den.
Ungefär som musipigöron.
Men nu är det så att vätatomerna, den halvan av molekylen, blir lite positivt laddad.
Och syratomsänden blir lite negativ.
Och det här gör ju då att den kommer att rikta in sig mot andra laddningar i sin omgivning.
Till exempel molekyler som har laddningar på sin yta.
Och det här gör ju då att den atom som är laddad i lösningen, den kommer att omgissa av en liten bur med vatten som bär den med sig.
De hakar i andra ämnen alltså.
Och detsamma gäller ju de flesta andra molekyler då.
Har den en polär laddning som man säger, alltså den har så att säga en riktning, så kan vattnet gripa tag i den och det blir lätt att transportera.
Vad finns det för andra polära ämnen då som...
Ja, alkohol är ju ett annat bra exempel.
Den har ju då en ände som är polär just genom att den liknar vatten.
Därför också alkohol löser sig så bra i vatten.
Man säger ju att lika löser lika.
Men varför kan det inte vara så att vi hade alkohol istället för vatten i kroppen?
Ja, det vore ju en intressant möjlighet.
Men det finns ett rent praktiskt skäl.
Och det är att vatten är så himla vanligt förekommande.
Det är ju nämligen så att vätet, det är det vanligaste ämnet i universum.
Och syre kommer ganska högt upp på listan också.
Så att det är lätt att bilda vatten.
Alkohol däremot, det involverar ju två kolatomer och dessutom sex stycken vätatomer.
Det är lite kravigare.
Ja, helt enkelt.
Så att det är inte lika vanligt.
Visst finns det alkohol ute i rymden, men det är inte så vanligt.
Och det är inte lika stabilt heller.
Nej, men okej.
Sen är väl en sak också som är fascinerande med vatten.
Och det är väl densiteten.
Vad som händer när det fryser och när det blir varmt.
Är det inte så att livet i våra sjöar blir rätt beroende av det?
Oh ja, densitet, det vill säga täthet.
Det är ju då hur tungt en viss volym vatten blir.
Och det märkliga är då att när man kyler vatten så blir det ju tätare.
Man kan säga att molekylerna när de dansar runt så dansar de långsammare.
Då kan man packa mer på ett litet område.
Ända ner till ungefär fyra grader.
Sen blir det lite lättare.
Och när man sedan fryser vatten så minskar densiteten ytterligare.
Vilket gör att is flyter.
Är inte det här beror på också syresättningen i sjöar?
Att det blir en cirkulation?
Delvis det, fast det beror också mycket på vind och sånt.
Men det intressanta här med isen.
Det är ju det att om is inte flöt utan sjönk till botten.
Vad skulle då hända i polarhaven?
Vi skulle nog inte ha särskilt mycket liv där, nej.
Nej, för isflaken skulle ju ta och sjunka till botten.
Och sen skulle ny is bildas på topp.
Och den skulle också sjunka ner.
Och till sist skulle det vara totalt genomfruset.
Och det här skulle ju inträffa om vi hade haft ammoniakav till exempel.
Så att vattnets lustiga egenskaper med tätheten gör att det fungerar bra.
Och det här beror ju just på den här musypig-formen.
Molekylerna ställer in sig, riktar sig mot varandra.
Man får en tredimensionell struktur i isen som är ganska luftig.
Det finns mycket hålrum i en massivt isblock.
Även om man kanske inte tror det.
Nu hörde jag en diskussion vid ett tillfälle angående temperaturen med vatten.
Det är lite speciellt där också.
Jag kommer inte ihåg riktigt vad det var de pratade om.
Men du kanske vet närmare.
Ja det är ju så att vatten är ju lite unikt genom att det har en ganska brett område där det är en vätska.
Man har inte så stor nytta av att ha någon gas i blodomloppet.
Och fasta ämnen transporterar inte speciellt väl.
Men vatten är flytande genom över 100 grader temperaturomfång.
Och det betyder mer än dess närmsta släktingar.
Och de flesta släktingarna är antingen gaser vid våra temperaturer.
Som till exempel ammoniakometan.
Och naturligtvis liv baserat på ammoniakometan.
Om det skulle existera skulle det behöva existera vid låga temperaturer.
Och då skulle det bli ganska långsamt.
Eller så är det då fasta ämnen.
Men det är ju inte heller speciellt effektivt för livsformer.
Är det inte så att vi skulle inte ha det väder vi har heller utan vatten?
Nej, vattnets många unika egenskaper gör ju det att vi har ett så pass komplicerat väder som vi har.
Det ingriper så att säga med luftcirkulationen.
Genom att avdunstning och kondensation frigör och tar upp mycket energi.
Vilket ju påverkar då atmosfärs dynamik.
Skapar molns vilket i sin tur komplicerar det hela.
Vädret skulle nog vara mycket enklare utan vatten.
Men sammanfattat så är vatten en mycket fascinerande vätska.
Så nästa gång ni går och tar ett bad njuta av den mest fascinerande vätska som existerar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Grundvatten

Under marken finns det vatten vi hämtar upp för att dricka. Hur kommer det dit? Framförallt vad är det bra för.

Transkription33 repliker · 2:21

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Grundvatten.
Vad är egentligen grundvatten för något?
Hur hamnar det där nere i marken?
Anledningen är egentligen den hydrologiska cykeln som man får lära sig om i småskolan.
Vatten avdunstar från till exempel hav och sjöar, kommer upp i atmosfären, bildar moln och regnar ner.
Men det visar sig att det mesta kommer inte ner till haven i form av floder.
Utan ganska mycket rör sig också under jorden.
Och det här är grundvattnet.
Man kan säga att marken kan delas in i mättad och omättad.
Omättad mark kan ta upp mer vatten.
Och där hittar man till exempel ytskikten.
Men längre ner blir det mer vatten och då får man mättad mark.
Och här finns grundvattnet som sakta sipprar framåt.
Det är en ganska långsam hastighet i jämförelse med vad som sker i floder och bäckar.
Bara ett par centimeter om dagen.
Men det är enorma vattenmassor som är i rörelse.
Cirka 70-90% av det regn som kommer ner hamnar i marken.
Resten rinner bort och det mesta avdunstas och sedan tas upp av växter.
Växterna spelar överhuvudtaget en ganska stor roll i regleringen av grundvattnet.
Sedan det väl sipprat ner så rör det sig mellan partiklar.
Det är alltså inte fråga om underjordiska floder och sjöar som man kanske kunde tro.
Det rör sig drivet av tyngdkraften och neråt men också av genomsläppligheten i olika lager.
Det här kan leda till att grundvatten sipprar ner mellan två ogenomsläppliga lager och hamnar under högt tryck.
Borrar man ner ett hål eller blir en spricka upp därifrån kommer därför vatten med högt tryck att röra sig uppåt.
Det blir en artesisk källa som man kallar det.
Dessutom, det här vattnet renas naturligtvis genom sitt sipprande så det blir av med många föroreningar.
Samtidigt löser det upp mineraler och tar med sig dem.
Bland annat olika kalkföreningar vilket ställer till med förtret i vanliga rörsystem.
Producerar vackra formationer i olika grottor.
Dessutom kan man använda det till mineralvatten.
Det är egentligen grundvatten som har fått välsmakande mineraler.
Det är vanligtvis då natrium, kalium och magnesium men även en del andra joner som till exempel små mängder fosfater och sulfater.
Vissa källor skröt till och med tidigare om att de hade extra mycket radon och radium i vattnet.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Evolutionens problem

Detta föredrag beskriver evolutionens problem.

Transkription50 repliker · 5:40

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Evolution är naturens sätt att tala om att man inte kan göra omelett utan att knäcka några ägg.
Men vad menar vi med det Per?
Ja, för att ta ett exempel så kan vi få samla ett par hundra personer eller individer av någon art.
Människor, bakterier eller någonting annat.
Och sedan så introducerar vi för dessa personer en förändring i förhållandena.
Vi kan säga att vi plockar bort syret.
Detta lär leda till att flertalet avdör.
Sen kommer vi ha en eller kanske två individer kvar som klarar sig under dessa förhållanden och lyckas föröka sig.
Där har vi att evolutionen har agerat.
Det vill säga att en ny art har framträtt eller att en art har fått ytterligare egenskaper för att kunna överleva.
Mest ser man det i form av, eller det bästa exemplet ser man i form av bakterier som man relativt lätt kan framodla till att tåla nästan vilka förhållanden som helst.
Trots att man tar livet av över 99,9% av dem medan man experimenterar.
Man har alltså så pass många bakterier att experimentera med så att även om man har dödat nästan alla överlever tillräckligt många för att man ska kunna bygga upp nya kolonier.
Ja, det är sånt som händer till exempel när bakterier utvecklar penicillinresistens.
Då har man att penicillinet tar livet av alla bakterierna utom kanske tre eller fyra som överlever och fortsätter föröka sig.
Och efter ett litet tag så är det precis lika många som det var innan, men nu har alla dem den resistensen.
Det är samma sak som med människor går förloppet mycket, mycket långsammare eftersom vi för det första inte förökar oss var tjugonde minut som bakterier gör.
Och för det andra inte lika många delar, det blir inte två människor av en så att säga.
Så att för oss går evolutionen mycket långsammare.
Men den har även hos oss en betydelse.
Dock kommer vi inte att kunna ha sett särskilt mycket evolution i rent fysiska termer på de kanske 20 000 år som vi har haft vår historia.
I vår omgivning kan vi möjligen se det på grund av att vi har lyckats utrota en hel del av de arter som vi blir tvungna att dela det här jordklotet med.
Och de arter som vi inte har då har utdöt har anpassat sig.
Ett exempel kan vara en viss svärmare som håller till på att björka och följaktligen hittills har haft en väldigt ljus färg.
Men under den tiden som industrialiseringen tog fart så blev väldigt många av lövträden i närheten lite mer nersotade under de tidiga dagarna av industrin.
Och följaktligen så överlevde bara de svärmarna som hade en mörk färgteckning.
På grund av det här så finns det ställen där den arten enbart är mörk.
Alla andra syns för olika fåglar som gillar att äta upp dem till exempel.
Så de sållas ut väldigt tidigt.
Och det är liknande med att vi har förändrat på vårt sätt att hantera naturen.
Vi håller på att förändra naturen nu på ett sätt som är rent otroligt jämfört med hur den har utvecklats tidigare.
Har du några dimensioner på det?
Ungefär hur mycket har vi förändrat förändringstakten?
Ja, om vi säger som så.
När det gäller spontana massutdöende av arter så förekommer de med ett gäng miljoner år emellan.
Den som vi tror uppstod senast var för 65 miljoner år när man tror att en meteor slog ner och tog livet av nästan alla högerstående djur.
Inklusive dinosaurierna.
Men det som vi håller på med nu under de senaste 50 åren är en gradvis förändring av själva klimatet.
Där vi till exempel har växthuseffekten.
Där vi har miljöförändringar och atmosfäriska förändringar.
Och där vi har ingripit väldigt gravt i naturen.
Som en liten måttsteg kan vi säga att takten i vilka arter dör ut nu för tiden har fördubblats stadigt sedan 1950 ungefär.
Just för tillfället så dör de ut tusen gånger snabbare eller mer än vad de utdog år 1950.
Vilket betyder att ett gäng arter varje år slutar att existera.
Men finns det inte samtidigt någon positiv aspekt med att en art slutar existera?
Ja, väldigt många arter har ju utvecklat för att försöka fylla de nischer som vi nu har försett dem med.
Men det är ofta svårt på grund av att vi själva har ju ofta ockuperat de nischerna.
Med till exempel framavlade nötkreatur, annan djuravel med mera.
Så att vad vi kan säga är att det kan finnas en positiv trend.
Men i långsiktig synvinkel tror jag att de flesta biologer inte skulle hålla med om det.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Växternas biologi

Detta föredrag beskriver Växternas biologi

Transkription145 repliker · 11:04

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Krukväxter och trädgårdsskötsel är populära hobbys.
Men mycket av det man gör, till exempel att kapa loss ett litet skott från en planta, ställa vatten så att få rötter och plantera, det som man kallar sticklingar,
och att beskära, det vill säga skära av en del av knopparna, verkar ju vara lite grann nästan sadism jämt emot växterna.
Varför gör man det? Finns det vetenskapliga förklaringar till vad som pågår?
Vad säger du Per?
Ja, det stämmer ju att det är ett litet underligt sätt, men växter är ju lite annorlunda än människor.
En människa till exempel kan man inte ta en stickling av.
Skulle man skära loss en bit av en människa och sedan lägga i ett vattenglas så får man inte det önskade resultatet.
Åtminstone får man vara sig rotbildning eller någon glädje hos människan man tar biten av.
Växter är ju totipotenta.
Det vill säga att deras celler kan kontinuerligt nybilda strukturer.
Och det kan man också se om man till exempel kapa av en liten skiva ur ett blad.
Då kan man ta och sedan lägger ut den här skivan på ett filterpapper till exempel och lite lätt mosar till det.
Sedan så kommer det de växtcellerna som har blivit av med sina cellväggar att nybilda en ny växt helt enkelt.
Om man förser med tillräckligt mycket näringslösning förstås.
Ja.
Och till att börja med så får man bara vad man kallar för en kallus.
En stor gyttrig samling av växtceller som växer lite hur som helst.
Men de kommer ju sedan att upptäcka att det här duger inte.
Och olikt oss med de får så hittar de sin rätta väg här i livet.
Och det kanske du kan tala om lite mer om.
Ja, det kallas för differentiering.
Vi startar ju också som en liten klump celler utan någon speciell ordning.
Men efter ett litet tag så börjar de organisera sig.
De placerar ut olika signalsubstanser i sin omgivning.
Och talar om för varandra vad de håller på med.
Man kan säga att det sker små lokala omröstningar om vilken enda ska vara fram eller bak.
Vad ska vara höger-vänster.
Vilken cell ska ta på sig jobbet att bli en hudcell.
Vilken ska bli en muskelcell.
Gradvis differencieras de.
Så att det som i urspringen var en cell som kunde bli precis vad som helst.
Blir sedermera någon sorts hudcell.
Som sedermera hamnar på något ställe på kroppen.
Fortsätter dela sig.
Och till sist blir till exempel den typ av hud man ska ha på handens insida.
Eller utsida.
Men växter.
Där kan vilken cell som helst återgå till att starta upp en hel växt.
Vilket inte kan ske hos människor och andra djur.
Vi är färdigdifferencierade så att säga.
Vilket innebär att man inte...
Vilket är anledningen att man inte kan ta och skära av en liten bit av en människa och odla upp en ny.
Annars hade vi missat mycket roligt här i livet.
Dessutom kan man göra mycket annat kul när man odlar växter på det här sättet.
Till exempel är det ganska lätt att stoppa in nya gener när det är bara en liten massa celler.
Det kan man göra.
Samt dessutom få dem att sprida dessa nya gener.
Det är ju en av anledningarna till att genteknologi inom växtområdet är ett så pass hett begrepp just nu.
Samtidigt använder man ju lite primitiva och våldsamma metoder.
Ja, för man använder krutladdningar för att skjuta in nya gener i cellerna.
Ja, det finns en liten variant som kallas mycket träffande för The Shotgun Method.
Och det består i att man tar ett antal små, väldigt, väldigt små, ofta guld eller plastkulor.
Som man helt enkelt täcker med en liten geggalösning som innehåller de gener som krävs.
Laddar dem i en miniaturversion av ett haglivar.
Riktar mot cellen och sedan utan att vidarege den stackars plantan än så mycket som en ögonbindel skjuter man den.
Men intressant nog så klarar sig växtceller.
Celler är ju segare än man tror.
Oja.
Och chansen är mycket stor att tillräckligt många av de här cellerna kommer att innehålla det rätta genetiska materialet.
Och från dessa är det sedan enkelt att helt enkelt välja ut det lilla område som innehåller tillräckligt många celler som har tagit emot det.
Och därifrån odla upp en ny planta.
Det här är ju naturligtvis ett kul sätt att framställa nya typer av petunior för balkongen.
Och man kan ju naturligtvis hålla på och korsa och ha sig också.
Men när man nu väl har fått fram den här blå petunian man tycker så bra om.
Då vill man kanske ha fler av den.
Och då brukar ju många husmödrar ta sticklingar.
Där händer ju ett och annat.
Ja.
Det är när man tar och man tar...
Det har att göra med de här tillväxt, ska vi säga, hormonerna.
Så den heter oxiner.
Och de tror jag faktiskt att du kan en hel del mer om.
Ja, jag har tittat lite grann på dem.
För de är ganska underhållande.
Det är nämligen så att de bildas i knopparna.
Och därifrån sprider sig det här hormonet nedåt.
Och en av effekterna är att få knoppar som sitter på sidan av stammen att inte utvecklas.
Det här gör att växeln växer rakt uppåt.
Dessutom kommer det tillräckligt mycket auxin ner i änden så stimuleras det otillväxt.
Så vad som händer när man tar ett skott och sätter i vatten.
Det är att cellerna längst ner, de märker att nu är det faror färde, nu stämmer ingenting.
De får auxin på sig och de börjar leta i sina bibliotek för vad de kan bli och börjar utvecklas i rötter.
Och efter ett tag kan man plantera det.
Men det här har också en intressant effekt om man kapar toppskottet.
När man beskär en växt.
För då bildas det inget auxin där uppe.
Och då tar de små gotten och knopparna strax under och får för sig att nu ska vi växa till.
Vilket de gör.
Och växten börjar grena ut sig mer.
Och det här gör naturligtvis trädgårdsmästare glada.
För att istället för att få långa, tråkiga, raka buskar så kan man få dem att grena ut sig och bli mycket lugnigare.
Auxinet, det sättet som det förflyttar sig i växten och det sättet som det påverkar växten.
Det är också mycket sinrik konstruerat på det sättet att växten kan avgöra vad som är upp och ner och var solen finns.
Bland annat.
Hur gör den det?
Ja, när det gäller upp och ner är det mycket lätt.
Auxinet flyter helt enkelt neråt.
I riktning mot jorden så att säga.
Och om man då provar med att plantera ett träd rakt utifrån en vägg, till exempel en bergvägg eller en liten skreva någonstans.
Så kommer helt enkelt den delen av grenen som är längst ner.
Den kommer att få mer auxin på sig och följaktligen få den en större nybildning av celler.
Varpå grenen i sig börjar växa lite längre uppåt.
Och sedan så vet man även att växter tar och stimuleras av tillförsel av värme och solstrålning.
Eller rättare sagt den mesta strålningen.
Och det här leder då till att det bildas mer auxiner också antar jag?
Ja, det gör det.
Och då riktar sig växeln automatiskt så att säga mot solskenet.
Ja, det är så man också kan se att blad och löv har en tendens att vara i en sån vinkel.
Att de kan ta emot det mesta möjliga av solljuset.
Och det är också anledningen att om man har en växt stående i ett fönsterbräde under en lägre tid.
Så kan man se att den inte får särskilt mycket bladbildning inåt rummet.
Vilket gör att man ibland gärna vill vrida på växterna för att de ska se trevligare ut.
Men då börjar bladen vrida sig tillbaka.
De försöker alltid anpassa sig till det sättet där solen står.
Intressanta experiment har man dessutom gjort med högspänningsfält och magnetfält.
Där man då också har fått växter att växa lite annorlunda.
Ja, eftersom det då påverkar auxinerna.
Men det finns ju även en del andra växthormoner som kan vara intressanta.
Kytokiner till exempel som får växterna att börja differencieras.
Knoppar att utvecklas till grenar och allmänt brukar göra växterna lite lumigare.
Ja, det är ju faktiskt nästan exakt samma form av metod som vi människor använder för att differenciera oss själva när vi är i fosterstadion.
Och kanske påminner lite om anabolasteroider när man använder det i senare åldrar.
Ja, faktum är att man kan ju faktiskt stimulera växter till nästan vad som helst om man har rätt kemikalier.
Det finns ju till exempel abskisinsyra som får växterna att börja fälla löv istället.
Den verkar användas som höstarna.
Just när träden har bestämt sig för att nu är det dags att packa ihop för vintern.
Den får då vissa små delar utav stängen som lövet sitter på att dö av så att det lossnar från växten och det faller av.
Ja, och det är ju en slugplan dessutom för att överleva om vintrarna när det inte lönar sig att ha så pass mycket av kopsvätskan ute i löv som annars skulle kunna frysa till och falla av så fruktansvärt lätt.
Man har ju också letat efter många andra hormoner.
Till exempel gasen etylen används av en del växter.
Oja, den används till exempel för att få de flesta frukter att mogna.
Det har man ju även använt under vissa genmanipulerade växter.
Finns tomater till exempel som inte tillverkar den här naturligt och då förblir hårda under transport.
Och sedan när man har fått dem dit man vill så lämnar han dem i ett lag med acetylengas och så mognar de och blir mjuka.
Och sen har man naturligtvis letat också efter hormoner för att sätta igång blombildning.
Ja, det är ju en intressant fråga faktiskt.
Men såvitt jag vet har man inte hittat några än.
Nej, det har väl mest att göra med mer djupare underliggande faktorer.
Förmodligen som har att göra med eventuellt luftfuktighet och värme.
Kort sagt, växterna har ganska många mysterier där de står där på fönsterbrädorna.
Men man kan tillämpa en del av kunskaperna för att få dem att växa på roliga sätt.
Beskära dem så att de blir lumiga.
Och se till att de kanske inte tappar löven i första taget.
Att vattna är en bra idé.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Ko-evolution

När Irak avfyrar Scud-missiler svarar USA med patriot-missiler. Även i naturen pågår en kamp mellan rovdjur och byte. Rovdjuret blir starkare, snabbare och farligare för att överleva. Bytet kan svara med att bli giftigt, kamouflerat eller se farligt ut.

Transkription105 repliker · 7:05

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jag hittade en artikel häromdagen som handlade om någonting som hette ko-evolution.
Jag gjorde en missuppfattning först och trodde att det handlade om kor, men det upptäckte jag att det inte gjorde.
Det handlade om istället rovdjur och deras offer, eller vad man ska kalla det för.
Det är ju det att evolutionen beror ju på vad som är bäst anpassat.
De bäst anpassade överlever, men det man anpassar sig till, det är ju inte bara miljön omkring en,
om det är en öken eller några ishavet, utan också vilka arter som finns omkring en.
Jo, naturligtvis. Ett bytesdjur anpassar sig för att försöka gömma sig bättre eller springa snabbare eller dylikt.
Och rovdjuret borde ju också i så fall utvecklas.
Exakt. Om ett bytesdjur är välbepansrat så måste ju rovdjuret bli bättre på att ta sig igenom pansar för att klara sig.
Men det gör ju att de byten som har tjockare pansar klarar sig ännu bättre.
Men ko-evolution, vad står det för då?
Det är så att säga medievolution. Det är alltså när två eller flera arter håller på att utvecklas tillsammans.
Vad en art gör påverkar den andra.
Det här borde väl inte bara gälla rovdjur och byten, utan även växter borde väl gälla?
Oh ja, det här finns överallt. I skogen till exempel så skymmer ju träden ljus för andra växter.
Och det gör i sin tur att det är bra för de här andra växterna att hitta sätt att få mer ljus.
Så i tropiska djungler hittar man ju till exempel vissa lianer som klättrar upp för träden för att komma till ljuset.
Väldigt typiska exempel på ko-evolution borde ju vara parasiter och sådana som lever i symbios med varandra också.
Just sjukdomar har ju ett stort intresse av att bli bra på att angripa sin värld.
Och världen överlever ju bättre om den kan göra sig fri från sjukdomarna.
Men tjänar verkligen sjukdomar så mycket på att förstöra så mycket som möjligt för sitt offer?
Ja, det beror ju på om de kan sprida sig på det.
En sjukdom så att säga bryr sig inte om om den är dödlig.
Överlever sporer eller bakterier så att den kan smitta vidare så kommer ju den att fungera bra evolutionärt sett.
Även om det är synd om världarna.
Ja, men jag antar att den måste i alla fall hinna spridas vidare.
Är det därför det finns så få sjukdomar som har ett extremt snabbt dödsförlopp?
Eller förlopp innan patienten dör?
Just det. För de har ju inte överlevt speciellt bra.
Så att i allmänhet ser man det att de här oerhört snabba, hårda sjukdomar, de bränner ut sig själva som man säger.
Medan däremot förkylning som ju inte är speciellt dödlig, även om den kan leda till allvarliga problem, den sprider sig väldigt väl.
Ja, då kan man ju se på hur många som är förkylda normalt.
Det är väldigt lätt att få en förkylning.
Jo, när det gäller symbios, har ni några bra exempel på det?
Ja, det finns ju på alla nivåer.
Det är ju allt ifrån hur växter samarbetar med svampar i marken, till exempel hur många träd har en symbios med svampar då.
Och byter ut kolhydrater mot olika nedbrytningsprodukter.
Ja, visst ja. Det är väl den här mikorytsan som lindar sig runt rötterna på.
Just det.
Träden är inte det.
Och det är till ömses i det nytta.
Men det gör ju också att de måste anpassa sig till varandra.
Och det är därför vissa svampar är kopplade till vissa trädarter.
De klarar sig inte utan varandra.
Ja, just det. Finns det inte i våra egna kroppar exempel på fall där det har varit en symbios som verkligen inte kan klaras utav?
Jag tror att mitokondrien har väl utvecklats på det sättet.
Det är ju då våra cellers kraftaggregat.
Och man tror att de härstammar från bakterier som antingen frivilligt eller ofrivilligt blev del av våra celler för mycket, mycket länge sedan.
Och nu lever det i symbios med dem.
Vi klarar sig knappast utan dem.
Nej, ingen högre livsform på jorden klarar sig utan dem.
Finns det inte det med växter också?
Det som gör att de klarar av att det handlar om solljus eller att använda solljus som energikälla.
Kloroplasterna? Ja, det stämmer.
De har också varit en bakterie långt.
Ja, en form av alg då.
Men det intressanta är ju att du hittar andra former av coevolution, till exempel mag-tarmfloran, inom våra kroppar.
Den är ju då i en sorts ostadig balans.
Den gör nytta men den kan också sprida sig under vissa förhållanden.
Ja, just det. Det stämmer.
Och det har gjort då att kroppen har anpassat immunförsvaret till sådana här smittorisker.
Men just den här koevolutionen borde ju vara skyldig eller vi kanske borde nog tacka för att vi har en sån otrolig mångfald.
Det är bara att titta på kamouflage och även på varningsfärger. Borde inte det ha utvecklats på samma sätt?
Ja, där är ju det att en art vill ju undvika att bli uppäten.
Och är den giftig så är det ju bra att annonsera om det.
Och förhoppningsvis kommer då rovdjuren att kunna se det här och inte äta upp den.
Men då brukar det finnas varelser som drar nytta av det också.
Just det.
Som kopierar.
En art som liknar en annan giftig eller farlig art kommer ju att ha en fördel.
Och det är ju att den kommer att utvecklas åt det håll som gör att den blir mer och mer lik.
Åtminstone i rovdjurens ögon.
Men det här är väl negativt för de arter som är giftiga?
Just det.
Man ser ju då att dessa arter försöker oftast bli ännu mer markerade.
Så att man får en sorts kapplöpning här då mellan rovdjuren, den giftiga arten och de ofarliga arterna.
Och ibland kan det ju vara flera arter som samarbetar.
Till exempel getingar, bin och humlor som alla har ungefär samma mönstring.
Men när det gäller sånt här, alltså färgranna mönster och allting sånt här.
Det finns ju faktiskt fåglar som har det men de borde ju faktiskt inte ha så stor nytta av det ur den synvinkeln.
De har kanske inte så stor nytta av det.
Alltså ett problem genom att de är lätta att upptäcka för rovdjur.
Men de har ju nytta om de kan få fram mer avkomman genom det.
Det är ju därför hanarna är färgranna.
Som förhoppningsvis då ska göra att honorna vill para sig med dem.
Det är co-evolution mellan honor och hanar helt enkelt.
Det kan man säga, inom samma art.
För det finns ju då en avvägning här.
Antingen satsar mycket energi på att vara färgrann och löpa större risk på att bli uppäten.
Men man har också större chans att få ungar.
Men honorna, de vill ju inte heller välja vilken hanar som helst.
Så det är en tävling mellan hanarna om vem som har bäst färger.
Ett intressant ämne som man kan ta upp.
När vi pratade om virus och bakterier, sjukdomar, datavirus, kan man inte också säga att de har utvecklats på samma sätt?
Ja, de utvecklas ju inte riktigt på samma sätt.
Nej, de blir programmerade.
Men de sprider sig ju på ett co-evolutionärt sätt genom att de som är farliga, de tar man och ägnar mycket energi åt att bli av med.
Men tämligen ofarliga virus är folk inte lika intresserade av att skydda sig mot.
Nej, så länge de inte förstör programmet de tar sig in i.
Datavirusprogram försöker ju plocka bort alla virus naturligtvis.
Men sådana som inte gör så mycket skada tenderar ju folk inte att upptäcka.
Det är till nytta för ett datavirus att det inte märkas så mycket.
Och den kan spidas och vidare.
Just det.
Tack!

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vad är slem bra för?

Sniglar använder som bekant slem för att flytta sig framåt. Det vi brukar kalla slem är i själva verket mycket viktigt för vår överlevnad.

Transkription36 repliker · 3:32

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Nu ska vi tala om slem. Man kan tro att slem bara är något sådant äckligt som kommer ur näsan när man är förkyld.
Men i själva verket är slem en mycket avancerad produkt.
Till att börja med så är det en gelé.
Och en gelé är i stort sett en i vätska upplöst samling molekyler som är så pass långa att varje försök att röra på själva vätskan drar med sig tillräckligt många molekyler för att få att resten av vätskan också rör sig.
Det vill säga ett slem i konsistens som drar med sig i stort sett den större delen av droppen.
Vad har du då egentligen för funktion?
Skydd bland annat och smörjning till exempel i form av att den skyddar magsäcken.
Vi har ett slemskikt som skyddar magsäcken mot den egna saltsyran.
Vi har även ostron som använder slem för att isolera partiklar som tar sig in i skalet varvid pärlor bildas.
Vilket ger en ny facett åt det här experimentet som Kleoprata körde med att lösa upp pärlor i ättika och drinka.
Och sedan har vi sniglar som du kanske känner till. De använder det för att glida fram under.
Men vad är i näsan? Där har vi ju snor. Vad har det egentligen för funktion?
I luftrören och luftvägen och lungorna så fångar slemmet upp partiklar, damm, småknot, allting annat som vi andas in som egentligen inte ska vara där.
Och detta befordras sedan i ett snorpaket upp till näsan.
Där man sedan upplever den där normala känslan av att det finns någonting man måste snyta ut.
Så du menar att det har en renande funktion?
Ja, även en skyddsfunktion, en annan variation av skydd.
Vad finns då i slemmet i människokroppen?
Till att börja med har vi då vatten givetvis.
Och sedan har vi de här komplexa långa ämnena.
Det är alltså sockerarter som hänger ihop i kedjor som gör att det blir en gelé av det hela.
Vad har vi mer?
Jo, vi har även falska ytstrukturer för att lura bakterierna.
De ser ut som ytan på cellerna i slemhinnan.
Men det ligger alltså ute i gelén och lurar bakterier och fastnar där.
Vi har också en massa andra antibakteriella medel.
Ja, till att börja med finns det en typ av antikroppar som svävar omkring fritt i slemmet.
Och som då sätter sig på alla bakterier som de möter och identifierar dessa för immunsystemet.
Så som fiender.
Dessutom finns det motsvarigheter till...
Ja, inte motsvarigheter utan det finns antibakteriella medel som till exempel lysosym som löser upp ytan på bakterier som inte kommer undan snabbt nog.
Det finns också speciella små proteiner som fastnar på dem.
Och sen finns det givetvis tama bakterier.
Vår egen normalflora bor ju att förrodas i slemmet i vår näsa och tarm.
Vilket gör att de konkurrerar ut farliga bakterier.
Sammanfattningsvis kan man säga att slem gör sniglar glada och människor friska.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Mikroorganismer

Mikroorganismer finns i väldigt många olika skepnader. Vi lämnar de vanliga, trista sorterna för att gå in på de lite mer specialiserade. Vad sägs om mikroorganismer som älskar ett skönt bastubad i 105-gradigt vatten?

↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.