Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Vad tänker du på?

Vad sysslar din hjärna med och vilka delar är aktiva, när du ser ett objekt? Detta och många andra frågor kan man försöka få ett svar på med hjälp av PET. Anders berättar mer om Pet Positron Emissions Tomografi.

Transkription42 repliker · 3:29

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Att se tänkandet.
Vi kan inte se normalt vad andra människor tänker.
Vi kanske kan gissa oss till det utifrån kroppsspråk och minspel, men vi kan inte vara säkra.
Och det är väldigt svårt att avgöra vilka delar av hjärnan som gör vad när man tänker.
Därför har man utvecklat olika metoder att försöka upptäcka detta.
En metod som har visat sig ha stor framgång på senare tid är PET, positronemissions tomografi.
Idén är att man vill se hjärnas aktivitet.
Nervceller som är aktiva förbrukar mycket energi och syre.
Och man kan upptäcka det här.
Vad man gör är att man ingesserar ett radioaktivt ämne i blodet.
Till exempel socker eller syre där man har gjort en av atomerna radioaktiv.
Det här är ett ämne som har ganska kort halveringstid så det försvinner snabbt ut ur blodet och gör inte så mycket skada.
Men det används i hjärnan, vilket gör att de delar av hjärnan som är aktiva när en försöksperson tänker på någonting
kommer att ta upp mer av det.
Och när atomerna sönderfaller så avger de en positron.
Det är P1 i PET.
Positronen färdas en liten bit innan det krockar med en elektron.
Och då förintar partiklarna varandra och sänder ut två stycken fotoner.
Alltså små gamma-pulser.
De här fotonerna rör sig alltid åt exakt varsitt håll.
Det är 180 graders vinkel från varandra och kan uppfångas av en detektor som man placerar runt försökspersonen.
Finesen med det hela är att om detektorn märker av två små blickstar ifrån de två fotoner så kan den räkna ut var någonstans det här startade, längs med vilken linje.
Så vad man gör är att försökspersonen får sitta och tänka inuti scannen och man samlar in data.
Efteråt gör man komplexa matematiska analyser av det här och kan ställa ihop en tredimensionell bild av var aktiviteten skedde i hjärnan.
Den har en lite begränsad upplösningsförmåga, både tid och rum.
Positronen rör sig i medeltal ungefär 5 mm genom hjärnan innan den sönderfaller.
Vilket har och gör att man inte riktigt kan få en skarp upplösning av exakt var det användes i hjärnan.
Dessutom så naturligtvis tar det tid för hjärnan att anpassa sig.
Men PET-scannen har en upplösning på ett par sekunder.
Så att man skulle teoretiskt sett kunna undersöka hjärnaktiviteten över tiden genom att ta data vid olika tidpunkter.
Men i praktiken är det svårt att få tillräckligt mycket information för att ge en bra bild.
Tekniken har utvecklats mycket på senare tid.
Man har kommit på bättre metoder att lägga in andra kemikalier för att se var de binder i hjärnan.
Man har kommit på att man kan ta många försökspersoner som tänker på ungefär samma sak.
Och sedan kan man medelvärdesbilda mellan deras hjärnor.
Det är inte så enkelt som det låter eftersom alla hjärnor är lika individuella som fingeravtryck.
Men genom att applicera en del datografiska tekniker så kan man normalisera bilderna.
Man morfar om dem till en sorts standardhjärna och ser var aktiviteten hamnar där.
Sedan kan man subtrahera bort medelaktiviteten, den som kommer när man inte tänker på någonting eller tänker på någonting annat.
Och se vilka områden aktiveras till exempel när man tänker på mat, när man planerar en rörelse eller gör någonting annat.
Det här är ett enkelt sätt att se vad som sker under tänkandet.
Det finns andra metoder idag, men PET är ofta en vida användmetod och mycket användbar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

"Bakteriesamhällen"

Förbryllade forskare har upptäckt att bakterier i vissa situationer kan fungera nästan som myrkolonier.

Transkription76 repliker · 6:32

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Forskare har nästan alltid ansett att bakterier verkar enskilt.
Men för ett antal år sedan så började forskarna fundera på om så verkligen var fallet.
Känner du till något mer om det här Per?
Ja, man antog ju att alla bakterier är enskilda varelser.
De delar sig och bildar följaktligen kolonier.
Och sedan anpassar de sig vidare till de skiftande omständigheterna runt om.
Men nu har man börjat misstänka att i en stor koloni kan bakterier i olika skikt av kolonin
anta helt olika konformationer eller yrken så att säga.
Hur då?
Man har hittat till exempel i stora kolonier vissa bakterier som inte fortsätter att dela på sig.
Utan helt enkelt stannar kvar som en slags stödvävnad.
Ytterligare i utkanten av kolonierna har man bakterier som är specialiserade på att
att uppta och processa näring som de sedan faktiskt ger vidare inåt kolonin.
Och i inre delar av kolonin har man å andra sidan bakterier som processar avfall.
Som en liten blob i princip eller?
Ja, även om det går väldigt sakta.
Hur upptäckte man det här?
Hur började man reagera på det?
Det var en forskare vid namn Shapiro som gav ut ett antal papper inom mikrobiologi.
Där han beskrev hur han hade sysslat med och studerat olika former av koliformabakterier.
Koliforma?
Kolibakterier, i det här fallet Escherichia coli eller tarmbakterier.
Ah, okej. De som vi normalt sett har i tarmen.
Ja. Och han undersökte dessa och upptäckte att i olika zoner av bakteriekolonins tillväxt
så upptäckte han olika beteenden hos bakterier.
När han undersökte den närmare så började han studera men kunde inte riktigt avgöra
om bakterierna faktiskt också kommunicerades insemellan.
Men man har börjat spekulera nu att så kan vara fallet.
Vad försöker man komma fram till med det här?
Eller vad kommer man eventuellt att ha för nytta av det så småningom?
Den nyttan man egentligen kan få, det är möjligen större praktisk erfarenhet
i just att lära sig mer om bakterier.
Anledningen att man sedan använder väl studerade bakterier för det här är att man redan vet hur de ser ut i normalt skick.
En och en.
Jo, kunskapen om bakterier behövs ju inte bara användas i att bekämpa dem utan det används på många andra sätt också.
Inte sant?
Ja, eftersom det är alltid bra att kunna veta exakt vad en bakterie eller en koloni kan ta sig för.
Eftersom man mer och mer börjar använda bakterier inom produktion av industriella medel till exempel eller läkemedel.
Men hur går forskningen till i det här fallet?
Man väljer helt enkelt ut bakterier i olika stadier av aktivitet, alltså från olika ställen i den kolonin man studerar.
Där de sysslar med olika saker.
Och från dessa bakterier extraherar man det genetiska materialet och väljer de...
Kan du förklara det lite närmare?
Ja, DNAt helt enkelt.
Man tar DNAt från dessa bakterier, kopierar det i tillräcklig mängd för att man ska kunna arbeta med det och försöker sedan se om det finns någon skillnad.
Alltså vad de har uttryckt för expressioner.
Jaha, alltså om det är någon genetisk skillnad mellan de bakterierna?
Inte riktigt.
När man talar om det genetiska materialet, i det första och främst så har man här expressionen.
Det man kallar för RNA.
Och det innebär att man tar valda delar av DNAt och så ser man om det här faktiskt bildar olika former av RNA.
RNA, det innebär...
RNA, det är råtemplajtet.
Det är ungefär om man tänker sig att DNAt är som en stor databank.
Så är RNAt de enskilda maskin, eller de enskilda templat, eller det material, den information man skickar vidare till maskinerna som tillverkar.
proteiner och peptider.
Mm, okej.
Mer direkt praktiskt. Hur gör man då?
Först måste man rensa ut det ovidkommande.
Det vill säga att i det här fallet så tar man helt enkelt ett antal bakterier från centrum av den zon man vill undersöka.
Sedan så använder man en speciell process för att rena ut RNAt, det som har bildats.
Mm.
Här måste man vara väldigt försiktig.
RNA i naturen bryts ner enormt snabbt.
Det ska ju inte existera längre än absolut nödvändigt eftersom mRNA, som vi talar om här, eller messenger RNA,
det är i stort sett en levande instruktion till en säljsmaskineri att tillverka en viss produkt.
Alltså ska det bara existera tillräckligt längre för att faktiskt få igång produktionen av den produkten i tillräcklig mån.
Om det sedan svävar omkring ytterligare skulle det bli ett överflöd av den produkten.
Alltså måste man utvinna det hela mycket snabbt och med mycket fin känslighet.
Och efter det så ska man försöka konvertera RNA.
Man ska försöka göra en kopia av RNA till mer stabil form, vad man kallar för komplementärt DNA.
Och det är det här man ska undersöka sedan för att se om de producerar olika?
Ja, för att se om produkterna de egentligen kommer att tillverka eller ger instruktioner om skiljer sig åt.
Så att genotypen eller den genetiska uppsättningen är exakt likadan för alla bakterierna.
Men det är fenotypen eller själva förändringen fysiskt som man är ute efter.
Tack!

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Medicinalväxter

Att använda medicinalväxter är en mycket gammal, men ibland osäker tradition. Med den moderna läkarvetenskapen kan vi öka precisionen på medicinen, genom att söka de aktiva beståndsdelarna i växterna.

Transkription122 repliker · 8:43

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Alla ni som har trädgård där hemma, har ni egentligen tänkt på att många av de växter ni har i trädgården faktiskt är medicinalväxter?
Fingerborgsört till exempel.
Ja, eller fingerborgsblomman som den också kallas för.
Det är bra mot hjärtproblem.
Sen har vi valmon, vilket de flesta känner till.
Det finns en variant av den som kallas för opivalmo.
Och även lillikonvalgen som de flesta känner till är ganska giftiga.
Den har väldigt liknande ämne som fingerborgsblomman.
Men även många av träden i trädgården har ju används medicinskt pilträde.
Ja, det är acetilsalicylsyr som den innehåller va?
Den verksamma beståndsdelen är magnesyl och aspirin.
Sen har vi Johannesört som är rätt välkänd. Den är lugnande.
Och även delvis bra för magen, såvitt jag har förstått.
En annat ämne som är bra för magen är ju dill.
Ja, det stämmer. Den är dessutom en rätt uppskattad krydda.
Överhuvudtaget så är ju gränsen mellan medicinalväxter och krydda ganska flytande.
Under medeltiden när man importerade många växter till vårt land så var det ju just ingen större skillnad.
Munkarna plockade in de växter de tyckte var bra.
Och sen spred de sig i trädgårdarna för nytt och nöje.
En växt som är fascinerande det är humle.
För den används ju i öl.
Men den används inte bara för smaken skulle utan den är konserverande.
Och den är även retrogivande. Den kan användas som sömmedel till och med.
Jaha, det förklarar en del av ölens verkningar kanske.
Ja, det beror nog på lite andra saker också.
Men egentligen, hur kommer det sig då att växterna skapar sådana här ämnen?
Hur kommer det sig att det bildas?
Ja, man kan ju undra varför fingerborgsblomman till exempel producerar hjärtmedicin.
Den har ju inget hjärta att oroa sig för.
Men det är försvar.
Ja, exakt. Därför att fingerborgsblomman, den är ju giftig på sätt och vis.
Eller det ämnet som är bra för hjärtat är också giftigt.
Över huvud taget så är det ju det att det finns ju inga ofarliga ämnen.
Det finns bara mer eller mindre stora doser.
Och fingerborgsblomman har ju skyddat sig då genom att djur som äter den får hjärtklappning eller rent av dör.
Och då äter de förhoppningsvis inte upp den eller släktingar igen.
Och det här gäller ju även då många andra växter som producerar.
Till exempel eftersom en växt inte kan springa sin väg när den blir angripen.
Så måste den producera ett gift för att bli av med till exempel bakterieangrepp eller insekter.
Och det som slår bort bakterier för växter kan ju också vara nyttigt på människor.
Jo, för många av de här växterna som vi använder som medicinalväxter som faktiskt fortfarande används inom medicinen idag.
De är ju antingen inflammatoriska och dylikt.
Och sen finns det ju då de här gifterna som är till för att ta koll på djur.
Och i en mindre dos kan det vara användbart i vissa sjukdomstillstånd.
Fingerborgsörten till exempel försöker slå ut hjärtat.
Men om man har hjärtproblem av vissa typer så kan det vara nyttigt att ta en viss mängd fingerborgsört.
Naturligtvis har man fel typ av problem så är den direkt dödlig.
Mm, som sagt.
Naturligt behöver det inte alltid vara bra.
Oja.
Kan vara farligt.
Oja, stormhatten till exempel är ju oerhört giftig och det är ju ett bra skydd för den.
Vilket också gjorde att man flitigt odlade den under renaissancen för att ta hjälp och tronarvingar och liknande.
Sen har man ju en hel del nya växter som faktiskt används inom medicin idag.
För när man väl blev uppmärksam på det här och började isolera ämnen från växterna.
Så jag visste det, det kom vi in på också.
Att isolera ämnena.
Mm.
Det är ju så att de flesta av ämnena, eller nästan alla ämnena som finns i växterna, går ju faktiskt att framställa på syntetisk väg.
Så varför använder man då fortfarande växter till det?
Oftast är det ju ren lönsamhet.
Därför att en växt producerar naturligt och det går i allmänhet ganska lätt att odla växter.
Men om man ska göra syntetiskt krävs det ju många syntessteg.
Och de här syntesstegen då i labbet, ja, man startar med en viss mängd råmaterial, gör reaktionen och en hel del går ju förlorat i varje steg.
Så för att få fram en lagom dos utav den verksamma substansen så krävs det oftast väldigt mycket råmaterial och massa tid ifrån skickliga kemister.
Och det här blir väldigt dyrt när man lika gärna kan plantera ett fält med blommor.
Ja, eftersom växterna då i fråga har enzymer som finns speciellt just för att framta det ämnet.
Mm.
Överhuvudtaget, här ser man ju också lite skillnad mellan traditionell läkekonst och det moderna.
Tidigare var det ju så att man nöjde sig med att veta att den här decokten den fungerar väldigt bra.
Så den kloka gumman förde det vidare till sin dotter och det gick i arv att det här fungerar bra mot huvudvärk eller något liknande.
Medan många av örten och det som var i brygden i fråga faktiskt inte var verksamma utan det var bara några få som var det.
Men den vetenskapliga medicinen då försöker man hitta de verksamma örterna.
Man experimenterar sig fram systematiskt och när man väl kommer på vilka örter som gör nytta eller vilka kombinationer så kan man sedan försöka komma på vad i dessa örter gör nytta.
Jo, då hade jag tänkt nämna att de tar reda på exakt vad det är för ämnen som är verksamma i örten i fråga.
Och det här är ju viktigt av ett annat skäl också.
Nämligen det att dosera rätt.
Ja just det, för det var ju väldigt svårt.
Vad ska man säga, jag ska ta tre blad av den här örten för att få den effekten.
Det fungerar inte riktigt och som sagt de kan vara giftiga.
I många fall är det ju det att styrkan varierar väldigt mycket med hur mycket det har regnat, hur mycket soligt från växt till växt.
När det gällde digitalis till exempel, fingerborgsörten, så mätte man det i grodenheter.
Man provade helt enkelt hur mycket av de torkade bladen behövdes det förta kol på ett visst antal grodor.
Och på det sättet kunde man få en ungefärlig uppskattning av styrkan.
Men sen kom man ju på att om man tar och mal ihop många blad så får man en sorts medelvärde som har ungefär samma styrka.
Och genom att man nu kan avgöra vad det är för ämne som är verksam så kan man mäta halten och få ännu lite säkrare dosering.
Så nu är det som sagt som jag höll på att nämna förut att de har ju forskat mer och de har kommit på en hel del nya växter, ämnen i växter.
Bland annat kinesiskt tempelträd. Det är mycket som kom från Asien som vi inte kände till tidigare här.
Som innehåller någonting som kallas för ginkgo bilbo. Känner du till någonting om det?
Ja det är namnet på arten och det finns då diverse ämnen i det här som verkar ha positiva effekter på kroppen.
Bland annat är de lite kärlvidgande och verkar öka blodgenomströmning i hjärnan vilket har haft bra effekter på korttidsminne till exempel.
Och det här säljs ju mycket i hälsokostaffärer där man gör stor affär av hur otroligt bra det är.
I allmänhet ska man ju inte tro så mycket på sån reklam men nog är det ingen tvekan om att det finns en del nyttiga effekter.
Sen har vi Maria Tistel till exempel. Den är faktiskt bra mot leverskador.
Ja det har man renframställt en del även nu igen.
Idgran, det har de använt i cancerforskningen mot tumörer.
Den är ju väldigt giftig då men normalt är ju giftet dessutom ironiskt nog inriktat mot hjärtat.
Men en del av andra gifterna är då bra mot cancercellerna.
Jo egentligen så kanske det är lämpliga med tanke på att cellgiftsbehandling är ju inte särskilt trevlig den heller.
Sen har vi faktiskt ett forskning som sommarmålert börjar man använda mot malaria nu.
Tidigare så använde man ett träd som heter kinaträd.
Namnet det kommer ju egentligen inte från Kina.
Jag vet inte om du känner till någonting om det?
Jo det kallas för kin-kinaträdet.
Det var ju ett indiannamn för det är ursprungligen från Sydamerika.
Alltså en rent sammanträffande.
Och ämnet då som finns i det kallas för kinin och det känner de flesta till att det används mot malaria.
Men många av stammarna av parasiten har börjat bli resistenta mot det så att nu har de kommit på ett nytt ämne istället.
Det är då ifrån sommarmålörten.
Samtidigt håller man ju också på att forska på vacciner.
Det finns ju ofta flera sätt att behandla samma sjukdom.
Men det är faktiskt fascinerande för att fortfarande är det så att 40% av alla de mediciner som vi har på apoteket består fortfarande av medicinalväxter.
Eller innehåller ämnen från dem.
Det är inte så många av dem som är direkt tillverkade av medicinalväxterna.
Men ämnena är ju onekligen de samma.
Om man tittar ut i resten av världen så är det fortfarande att man använder traditionell medicin på många ställen.
Jo det gör de och den funkar ibland.
Ibland ja.
Det är ju där det är viktigt att försöka testa ut och göra det effektivt.
Och det var det som den egentligen stora upptäckten med vetenskaplig medicin var.
Att man började systematisera och att det inte bara blev att man hade tur eller otur med vad det var för örtor och hur skicklig läkaren var.
Men om vi fortsätter så här så lär man nog märka att modernatur har en hel del överraskningar kvar åt oss.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Underjordens invånare

Hur långt ner i marken kan man hitta organismer egentligen?

Transkription49 repliker · 3:55

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

underjordens invånare.
Hur djupt ner i marken lever egentligen organismer?
Man känner naturligtvis till en massa jordbakterier och mullvadar och sånt.
Men de kommer ju egentligen inte många meter ner.
Och sen har vi naturligtvis invånare i olika grottor.
Olika grottfiskar, grottspindlar och de bakterier som förmodligen lever där.
Men hur mycket djupare kan man komma?
Det här är en fråga som man har funderat lite grann över.
De flesta har antagit att livet är förmodligen en liten grön hinna mest ovanpå markytan.
Men nu verkar det faktiskt som det inte stämmer.
På 20-talet hade man noterat att vatten från oljefält innehöll svavelväte och bikarbonat.
Och en tänkbar förklaring till det här var att det kunde finnas bakterier som tar och reducerar sulfater under marken.
De har inte tillgång till något syre men kan få sin energi genom att bryta ner sulfat i berggrunden.
Det här var spekulativt ganska länge men efterhand hittade man sådana här svavelbakterier.
Men de här verkar bara komma ner ett par hundra meter i marken.
Finns något djupare?
1987 så började man borra i Savannah River området i en Sydkarolina i Amerika.
Det var amerikanska energidepartementet som studerade hur mycket radioaktivitet som hade kommit ner i grundvattnet från kärnvapenanläggningarna där uppe.
Och som en sidoeffekt av det här så lyckas man också plocka upp sterila borrprover.
Det är nämligen så att när man borrar i marken så kan det bli ganska svårt att få upp någonting utan att bakterier från markytan kommer med.
Men här bemödade man sig att verkligen se till att så fort någonting kom upp så la man det i en atmosfär av kväve så att det inte skulle komma in något annat och för det till ett sterit labb.
Till sin förvåning fann man bakterier som fanns åtskilliga hundra meter ner i marken.
Långt bortom de nivåer där man tidigare trodde att det kunde finnas.
Och gradvis har man borrat sig djupare ner och upptäckt att det finns liv som klarar sig upp till 75 grader i marken.
Alltså ner åtminstone 2,5 kilometer.
Enkla bakterier och eventuellt en del svampar.
Man vet inte säkert var maxgränsen går.
Men man vet att en del bakterier som lever vid varma källor på havsbotten klarar sig upp till 110 grader.
Så det är inte orimligt att anta att det kan finnas bakterier upp till 7 kilometer under bergrundens yta.
Det är en väldigt ojämn fördelning.
I vissa stenar så finns det bara hundra bakterier per gram.
I andra finns det upp till 10 miljoner.
Man kan ju förstå att en del bakterier klarar sig till exempel i sedimentära bergarten.
Slam och leror från markytan har pressats ihop och det finns små mängder organiskt material de kan bryta ner.
Men det märkligare är att det också kan existera i granit och basalt.
Man har nämligen upptäckt att de kan leva på själva stenen.
Det här kallas för slime.
Subsurface, lead autotrophic, microbial ecosystem.
Vad som händer är helt enkelt att järn reagerar med vatten och reduceras vilket producerar vätgas.
Den här vätgasen kan användas av bakterier.
De behöver alltså inte solsken, de behöver bara det järnet i malmen som finns där nere.
Detta producerar de organisk material av.
Den här metangasen de producerar tas upp av andra bakterier och så sker ett litet ekosystem där nere.
Bakterierna migrerar långsamt upp och ner längs med sprickor och med hjälp av grundvattnet.
Det här verkar kanske inte vara ganska litet system.
Men mängden berggrunder är rent enorm.
Förmodligen är de här bakterierna, det här slemmet, det som utgör den största delen av hela biosfären.
Så kort sagt, det verkar som att det kanske inte är så att det är lite när livet är en grön hinna ovanpå jorden.
Utan en mycket större del av skalet och så är det lite grönt kraft ovanpå.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kakao

Kakao är det som gör chockladen. Idag är kakao en självklarhet, men förr i tiden var den "gudarnas föda".

Transkription39 repliker · 2:58

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kakao. Carl von Linné kallade plantan för Kakao teobroma. Kakao, gudarnas föda.
Och det säger kanske lite om hur högt uppskattad kakaobönan har varit genom tiderna.
Den hittades någon gång 600 efter Kristus av maya-indianerna.
Eller åtminstone är det de äldsta kända historiska lämningarna. Vissa tror att indianer kan ha känt till den sedan tidigare.
Och den skattades mycket högt. Man drack en dryck som kallades chokolatl och ansågs ge vishet och vara bra för ett långt liv.
Det fanns restriktioner som sa att bara gamla och högt uppsatta fick dricka denna ädla dryck.
Man utvann kakaobönan ifrån kakaoträdets frukter.
I frukterna så finns det hårda kärnor vilka man kan ta och skörda.
Och sedan låter man dem jäsa och sedan torkar man in dem och sedan mal man dem då efter att ha rensat bort skalen.
Och när västerlänningarna kom till den nya världen så blev det här också en stor succé.
Under 1600-talet så spred sig kakaohus på samma sätt som när det börjat dyka upp kaféer.
Där man kunde avnjuta denna dryck.
Men den var så exklusiv och så kostsam så att bara de allra rikaste kunde ha att göra med den.
Man sa att man drack pengar.
Vilket var ganska bokstavligt.
Kakobönan användes faktiskt som betalningsmedel i en stor del utan syd- och mellanamerika under en lång period.
Efterhand kom man på hur man kunde göra choklad av den här bönan.
Idén är att man mal ner det fint, tillsätter kokosfett och kanske även då socker.
Och skapar kakor av olika slag.
Genom att bearbeta den här på mer eller mindre hemlighetsfulla sätt kan man få fram denna ljuva delikatess.
Men choklad finns i många olika former.
Och det finns många recept.
Det existerar till exempel vit choklad.
Vilket egentligen är bara kakaosmör, socker och andra tillsatser.
Vanligtvis ganska mycket vanilj.
Och en del menar att man inte kan kalla det för äkta choklad.
Man har också anklagd chokladen för att vara kraftigt fettbildande.
Men det beror på hur mycket fetter man tillsätter.
En riktigt bitter, fin choklad innehåller så pass mycket av själva råkakao.
Så att den inte är speciellt fettbildande.
Däremot så innehåller kakao många intressanta kemikalier.
Till exempel koffein som är allmänt stimulerande.
En ordinär chokladkaka innehåller ungefär 30 mg koffein.
Vilket kan jämföras med 100-150 mg hos en kopp kaffe.
Teobromin som är stimulerande och bland annat stimulerar hjärtat.
Och även fenylethylamin som verkar vara humörförhöjande.
Om detta kan förklara varför man i alla tider varit så förtjust i choklad är svårt att säga.
Men det är ingen tvekan om att det är ett näringsrikt och energirikt ämne.
Som man har använt till exempel i nödproviant under rymdvärder.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hjärnvågor

Vad är hjärnvågor?

Transkription31 repliker · 2:54

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hjärnvågor. Hjärnan är en elektrisk aktiv pryl. Trots allt den består av 100 miljarder nervceller som skickar elektrokemiska impulser till varandra.
Och var och en för sig är naturligtvis varje nervcells avfin oerhört svag, men tillsammans kan det bli ett högst mätbart elektriskt fält.
Det är dock ganska svagt. En normal hjärnaktivitet producerar signaler som är ett par millivolt stora när man mäter dem på skalpen.
Det är alltså en miljondels volt. Det här kan man jämföra med de signaler som uppstår till exempel när muskler rör sig, som är tusendels volt stora.
Fortfarande inget stort i jämförelse med ett ficklampsbatteri, men ändå så pass kraftigt att när man mäter hjärnans signaler måste se till att personen man mäter på sitter still
eller att man avstör störningarna ifrån till exempel ögonen. En blinkning dränker helt enkelt hjärnans aktivitet.
1929 så lyckades Hans Berger för första gången bygga en apparat som mätte vad för aktivitet som fanns i hjärnan.
Man fann att hjärnans aktivitet går i vågor.
Hur starka och hur snabba de är verkar bero på ens mentala tillstånd.
När man är vaken och aktiv så råder vanligtvis betavågor.
De kommer 13-30 hertz, det vill säga det är mellan 13 och 30 vågtoppar i sekunden.
Det här verkar hänga ihop med mentalt arbete, koncentration.
När man slappnar av mer eller sluter ögonen så ser man alfarytmen på 8-12 hertz.
Och när man börjar sova så ser man theta- och delta-rytmen.
Teta-rytmen ligger mellan 4-7 hertz.
Och delta-rytmen är en ännu långsammare rytm man ser till exempel under djupsömnen från bara en halv hertz till 3 hertz.
I huvud taget, när man somnar in ser man att vågorna blir långsammare och kraftigare.
Mer och mer av hjärnan blir synkroniserad.
Man vet faktiskt inte säkert om själva vågorna är viktiga för den mentala aktiviteten.
Eller bara resultatet utav den.
Lite grann så att man kan lyssna på en dators hårddisk för att få en uppfattning om hur den arbetar.
Man har dock experimenterat med biofeedback.
Det innebär att signalen från hjärnan, man får upp en display där man kanske till exempel ser en röd stapel.
Och den blir högre ju mer alfavågor man har.
Och genom att träna sig så kan man faktiskt styra sin egen hjärnaktivitet så att man kan få stapeln att bli så hög man önskar.
Det har man provat för att behandla olika sjukdomar, koncentrationsstörningar eller bara som avslappningsmetod.
Med ganska goda resultat.
Det är dock oklart om det här beror på självsuggestion och att man koncentrerar sig.
Eller om det verkligen har bra effekter.
Hur som helst, hjärnvågorna finns på riktigt.
Men de är så svaga att man måste mäta mycket noggrant för att hitta dem.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Framtidens vapen

Vapensystemen utvecklas hela tiden. I framtiden kommer icke dödande vapen få en större betydelse.

Transkription64 repliker · 4:17

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Nu tror jag vi kommer in på något intressant. Det som alla maktsmänniskor älskar. Vapen.
Ja, 1900-talet har ju sett en ganska radikal utveckling av vapenteknologin.
Men frågan är ju om trenden håller i sig.
Ja, egentligen. Egentligen, vad kommer vi att kriga mot i framtiden?
Ja, det är ju där man ser problemet. Om man frågade militären under kalla kriget så var det väldigt enkelt.
Det var ryssarna eller amerikanerna. Men numera.
Ja, man har en komplicerad världssituation. Men stora krig verkar ju inte vara det vanliga längre.
Istället är det att man griper in i Kosovo.
Och då är det plötsligt inte längre. Man har ingen nytta av stora bomber.
Man måste ha något som kan hantera en uppreta folkmassa.
Det är visserligen trevligt för CNN om amerikanerna tar och bombar på Sada.
Man kan visa lite fina satellitbilder. Och man försöker skjuta från så långt avstånd som möjligt så att ingen amerikaner ens ska stuka foten.
Men det verkliga framtidens krig är väl förmodligen någonting i stil med Balkan.
Och då har man inte längre nytta av de stora vapnen kalla kriget leder till.
Och är det inte så också att en stor del av krigen idag utspelas inte alls fysiskt?
Nej, de blir allt mer elektroniska.
Och det har man ju sett på sista tiden.
Både med attacker mot websites och även utspridning av desinformation.
Väldigt stor del av kriget utkämpas mer eller mindre på CNN.
Oh ja, den som kan få världsopinjonen med sig har ju en enorm fördel.
Så kameran är egentligen ett mycket kraftigt vapenslag.
Ja, det kan det ju faktiskt tänkas.
Sen har vi ju dessutom andra former av vapen som kan utvecklas vidare.
Till exempel har vi ju då de icke-letala vapnen som man säger.
Vilket är en snäll omskrivning för att de ska inte ta koll på folk åtminstone.
Idén är att döda människor, ja det ser dåligt ut på CNN, det är farligt.
Och vid demonstrationer och upplopp är det inte heller bra om man skjuter på medborgarna.
Så det är det att man fångar in dem istället.
Och det låter ju snällt.
Ja, fast egentligen.
Mycket av de icke-dödliga vapnen, de kan användas som tortyrinstrument exempelvis.
De är väldigt smärtfulla.
Oh ja, och dessutom, man har ju heller inte riktigt samma hämning av att använda dem.
Så det här är ju en risk.
Om polisen utrustas med en pistol som bara fångar in någon i, låt oss säga, klister.
Vilket man har forskat fram en del.
Ja, vad är det som hindrar polisen från att skjuta lite mer frikostigt?
Eller sånt som man hört talas om i framtidsfilm eller någonting.
Stunners.
Mm, i det ändå någonting som får folk att ta upp av.
Det är svårt att göra.
Dagens tasrar som skickar elchocker är ganska farliga.
Framförallt för folk med hjärtproblem.
Och inte minst smärtsamma.
Mm, men det är ju också en av poängerna med dem.
Mm.
Men vad jag tror man kommer att se är att det klassiska skjutvapnet, ja, man kan inte bli mer död än död.
Så att där håller folk på istället med koppling mer elektronik.
Så att soldaten har en vandrande datacentral med sig.
som hjälper honom att hitta mål, träffa mål, ta reda på vad han ska göra härnäst och bli mer träffsäker generellt.
Oh ja. Så framtidens soldat är kanske inte så mycket med vältränade Rambo, utan någon som är väldigt bra på att spela Quake och dataspel.
En del har ju framkastat in i mer att det är dumt att skicka ut soldater i fält rent av.
De kan ju bli skadade.
Och det är ju farligt och det är dyrt eftersom man måste ha mycket utbild.
Så man använder fjärrstyrning.
Mm.
Det finns redan nu ganska mycket forskning då att sända ut som robotar som då styrs med någon Quake-spelande figur i högkvarteret vid sin dator.
Och blir den helt sjukt. Ja, det kostar ett par miljoner av skattebetalans pengar, men ingen blir skadad.
Så framtidens krig kommer kanske att kunna utspelas utan att någon faktiskt blir skadad av det?
Ja, där har man ju en del problem. Men förmodligen så kommer man att se att soldaterna kommer att bli mycket annorlunda.
Den klassiska armén är ju förmodligen på väg bort från.
Och så ska man ju tänka på dessutom att stormakterna, de leder visserligen utvecklingen.
Men det kommer ju även andra grupper att skaffa sådana här teknik.
Tack.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Självreplikering

Vad är det för organismer som är kapabla att föröka sig?

Transkription49 repliker · 3:42

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Självreplikering.
Något av det mest utmärkande för levande varelser är att de förökar sig.
Men kan andra saker än levande varelser göra det?
Kristaller som man lägger ner i en mättad saltlösning kan ju till exempel växa till sig och bli större.
Kan man säga att de förökar sig?
Och eldslågor kan ju antända andra material där de producerar mer eld.
Är det en form av reproduktion?
Ja, den är ju inte speciellt aktiv egentligen.
Det är ju ingen information som överförs.
Eller i varje fall väldigt lite.
Kristallen så att säga fungerar bara som ett passivt medium som atomer fastnar på ytan och gör att den är större.
Och elden hettar upp sin omgivning så att den fattar eld.
Det är så att säga ingen speciella egenskaper som överförs från en eldslåga till en ny.
Däremot hos levande varelser finns det ju ett arv.
Däremot finns det faktiskt molekyler som kan sägas förökas i en enkel mening.
Det finns vissa som kan fungera så att säga för en mall där andra molekyler kan fastna och bilda en kopia utav den första.
En av de mer obehagliga varianterna av detta är prionproteinerna.
Som är en sorts proteiner som finns i hjärnorna hos till exempel kor som drabbas av galna kosjukan.
Som vänder på andra proteiner så att de får samma form.
Det här gör ju då att det sprids och i övrigt nyttiga proteiner får en form som inte gör någon nytta utan till och med skadar.
Men det är samtidigt fortfarande en väldigt enkel form av förökning.
Då är frågan, skulle man kunna bygga en maskin som kan bygga kopior utav sig själv?
Vid första anblicken låter det här väldigt svårt.
Därför att det skulle innebära att den måste innehålla sina egna ritningar.
Och i dessa ritningar borde det kanske finnas med ritningarna.
Och det blir ju en oändlig loop vilket inte låter som det går att genomföra.
Men det går faktiskt att kringgå.
Von Neumann uppfann en teori som beskriver hur en sån här maskin skulle kunna fungera.
Han antog att den kunde bygga saker.
Däribland de delar som behövs för sig själv och sätta ihop dem.
Detta gör den efter ett program, en ritning den innehåller.
Men när den har byggt en kopia av sig själv så gör den en kopia av programmet också.
Programmet behöver inte lagra kopior inuti sig själv utan det är bara att kopiera enkelt.
Det här är väldigt likt hur det fungerar i en levande cell.
Cellen producerar i proteiner.
Det är maskineri som behövs för att den ska kunna kopiera sig.
Och när den delar sig så delar sig också DNA som innehåller den genetiska koden.
Så att man får två celler med en ny uppsättning i gener.
Virus fuskar.
De är bara en uppsättning i instruktioner som lånar en cells genetiska maskineri för att producera mer virus.
Protovirus fungerar på något liknande sätt inom datorer och är onekligen något som är kapabla att föröka sig.
Man har också föreslagit att man ska bygga robotar som är kapabla att föröka sig.
Anledningen är att man skulle vilja bygga solceller i öknen.
Tanken är att man har robotar som samlar in sand och smälter i en masugn och utvinner olika ämnen.
Den här masugnen sköts då utav byggarobotar som bygger nya robotar.
Bland annat då masugnar, byggarobotar och sandinsamlingsrobotar och solceller för att driva det hela.
Eftersom de här förökar så blir det snabbt fler och fler och man skulle snabbt ha en öken täckt av solceller.
När öknen är väldigt färdig så kopplar man ifrån robotarna och utvinner energi ifrån det.
Så kanske kommer vi i framtiden att odla solceller ut i öknarna.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Uppmärksamhet

Vi får in enorma mängder information från våra sinnen. Samtidigt klarar vi bara av att ta hand om en liten del av denna information. Människan har en otrolig förmåga att sålla ut information och söka det som hon uppfattar som viktigt.

Transkription32 repliker · 3:20

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vad är egentligen uppmärksamhet? Jo man kan säga att det är att man fördelar sina begränsade mentala resurser. Vårt medvetande är faktiskt inte speciellt kraftfullt. Vår hjärna behandlar enorma informationsmängder varje sekund men relativt lite av det här kan behandlas medvetet.
Därför är det viktigt att bestämma vad man hanterar. Om man står till exempel på ett brusigt cocktailparty och vill tala med någon så måste man ignorera en massa information som kommer från omgivningen som inte spelar någon roll för att höra den man talar med.
Dessutom vill man ignorera till exempel information om kläderna. Sitter de bra så spelar det ingen större roll och andra upplevelser för att koncentrera sig på det som är viktigt.
Men hör man sitt namn nämnas i någon angränsad diskussion hajar man naturligtvis till och börjar lyssna på den också.
Det här är uppmärksamhet att kunna rikta om den information som når medvetandet.
Vi har ett ganska avancerat system med hjärna för att hantera det här.
Man har gjort olika experiment där man låter folk lyssna på olika ljud med höger och vänster öra och så ber man dem rapportera vad som sägs till exempel i höger öra.
Det visar sig då att olika faktorer stör detta.
En sak som spelar roll är vad det är för sorts störande ljud.
Är det bara brus är det ganska lätt att koncentrera sig på en röst man hör.
Är det däremot andra röster blir det mycket svårare.
Man kan säga att vi använder samma delar av hjärnan för att behandla röstinformationen och det är mycket svårare att separera det från brus.
Det är mycket enklare att koncentrera sig på det man hör när man får störande synintryck för dem kan man så att säga ignorera.
Man har faktiskt upptäckt att i hjärnan minskar aktiviteten på de sinnena som man aktivt ignorerar.
Anomärksamheten så att säga ökar aktiviteten på de områden som är viktiga och minskar på de som är irrelevanta.
Det här kallas koncentration.
Man har en begränsad mängd resurser som samlar man på ett område.
Ibland kan man ju dessutom koncentrera sig på olika delar av ett sinne.
Ett typiskt exempel är synfältet.
Om man vet att något ska komma fram bakom ett hörn kan man koncentrera sig på det och därigenom ökar reaktionssnabbheten och effektiviteten.
Samtidigt blir det problem om det är något annat inträffar som stör den här koncentrationen.
Det är en svår färdighet att utveckla sin uppmärksamhet så att man kan hantera störningar.
Det finns också problem att göra många saker på en gång.
Men här har man fördel med automatiska färdigheter.
Det är nämligen så att det är inte så svårt att tänka på annat när man kör bil eller cyklar om man är bra på det.
De flesta människor är kapabla att tugga tuggrummi och gå ändå.
Det beror på att gå, köra bil eller cykla vanligtvis är väldigt väl inlärda färdigheter så att man kan göra dem effektivt utan att behöva lägga en massa uppmärksamhet på det.
Och därigenom kan man ägna sig åt annat.
Men är man ovan till exempel på att köra bil så bör man definitivt inte tala i mobiltelefonen eller lyssna för mycket på radio.
För då blir man distraherad och kör lätt i diket.
Så ett sätt att förbättra sin uppmärksamhet är att lära sig olika uppgifter man gör bra.
Att man automatiserar dem så får man mer mental kapacitet över för annat.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hjärnans olika delar

Sitter känslor enbart i höger hjärnhalva? Är det sant att personer som är vänsterhänta därför är mer konstnärliga? Det finns många rykten, myter och osäkerheter när det gäller hjärnans funktioner. Vi reder ut begreppen.

Transkription109 repliker · 7:00

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Våra hjärna är delad i två delar. Vi har två hjärnhalvor. Vilken funktion har de egentligen?
Ja, man kan väl säga att vänster hjärnhalva styr höger del av kroppen och höger hjärnhalva styr vänster del av kroppen.
Lite överförenklat. Det är lite bakvänt så att säga.
Men finns det någon andra funktion i hjärnan? Jag har ju hört att människor som har epilepsi och har genomgått en operation där man kapar nervtrådarna mellan hjärnhalvorna.
Det blir lite lustiga reaktioner när man undersöker sen. De verkar funka normalt tills man testar att låta dem se en bild med ena ögat överträckt.
Det stämmer. För då ser ju den motsatta hjärnhalvan bilden. Medan den andra hjärnhalvan inte får någon information.
Men sen är det också det att om de har delat så att ena ögat ser till exempel cirkel och det andra ögat ser en fyrkant.
Och sen ber de att först säga vad de har sett och sedan rita vad de har sett. Så gör de två helt olika saker.
Just det. Man vet ju att språket faktiskt normalt finns i vänster hjärnhalva.
Vilket gör att det du ser med höger öga kan du säga vad det är.
Men däremot att rita av det. Det går alldeles utmärkt att göra med höger hjärnhalva.
Det vill säga rita med vänster hand.
Så det här visar då att det finns en vad man kallar lateralisering. Det ligger på olika sidor.
Och det här kan ju bli väldigt förvirrat om det är olika saker.
Dessutom om jag inte har fel så det här med cirkel och en fyrkant.
Så att i något fall de säger att de ser en fyrkant när de frågar vad de ser.
När de ska rita vad de ser så ritar de en cirkel oavsett vilken hand de använder och säger.
Och när de frågar vad de har ritat så säger de att de har ritat en fyrkant.
Det kan bli väldigt märkliga sådana här konflikter.
För här ser man plötsligt att självet blir uppdelat.
Normalt så är det ju det att vi har olika delar av vår hjärna.
Men de samarbetar så bra.
Så att man inte märker att de är separata.
Men här blir det verkligen en uppdelning.
Men det mest märkliga är ju hur lite det syns.
Personer som har fått den här nervbunten avkapad uppför sig i övrigt tämligen normalt.
Det syns inte på dem att det är något konstigt.
De märker ofta själva inte att det händer något speciellt konstigt heller.
Nej det är bara när man gör sådana här experiment som det märks.
Eller i vissa fall i vardagslivet.
En kvinna berättade till exempel att hon hade lite svårt att välja klänning.
Hon ville välja en men hennes ena hand gick och hämtade den andra.
Ja det kan orsaka lite problem.
Man kan säga att den ena handen inte vet vad den andra gör.
Sen är det intressant också det här att man talar ju om att den vänster hjärnhalven är logisk och analytisk.
Medan den högra då är mer konstnärlig och helhetsinriktad.
Och det är lite sådär halvsamt. Det har ju nästan blivit en populär myt.
Ja då säger jag att konstnärer använder högre än en halvan och så vidare.
Det är väl oklart om det är sant men däremot ska man nog inte överdriva skillnaderna.
Men det finns skillnader. Det märks.
Det är bara ett tecken att vänsterhänta är ofta mer konstnärligt lagda.
De ritar bättre för det mesta.
Ja jag skulle nog inte säga för det mesta.
Det där är också ganska kontroversiellt och oklart.
Det är också en myt kanske.
Det finns nog en ganska stor chans att det är en myt.
Men man vet ju att vänsterhänta i många fall faktiskt har språkcentrum i höger hjärnhalva istället för den vänstra.
Och man talar ibland om lateraliseringssyndromet.
Att när det är på det här sättet ombytt så märker man att det ofta finns en koppling till kreativitet men även depression och sånt.
Så att det spelar en roll på vilken sida det är.
Men man vet ännu inte riktigt hur det fungerar.
Dessutom så är det ju det här med rumsuppfattning.
Den verkar vara mer lokaliserad på höger sida.
Så att om man använder höger hjärnhalva mycket så är det rimligt att man får en god uppfattning om rummet.
Och vilket kan naturligtvis vara bra konstnärligt.
Men sådana här saker kan det innebära till exempel jag har väldigt dåligt lokalsinne själv.
Kan det ha någonting med att göra?
Alltså jag har ingen känsla för riktning för det mesta.
Ja det är ju tänkbart även om det kan bero på andra saker också.
Till exempel träning och vissa strukturer.
Ja naturligtvis.
Men att inte ha någon känsla för vilket håll som är vad.
Det är mer det.
Höger vänster eller vad?
Nej det tog väldigt lång tid när jag lärde mig det till exempel.
Ja men höger vänster är egentligen något väldigt subjektivt.
Det är olika för alla människor eftersom det är ju i vårt eget koordinatsystem.
Det finns inget höger och vänster ute i världen.
Så att det är därför det kan bli väldigt förvirrande ibland.
Sen är det ju så att man vet att vissa strukturer i höger hjärnhalva också används för att navigera.
Så det är ju tänkbart att en sida är mer dominant än den andra.
Ja det kan mycket av vara.
Är jag ute i skogen till exempel så går jag runt lite grann och svänger åt lite olika håll.
Då har jag ingen aning om vilken riktning jag kommer ifrån längre.
Och där kan man också observera till exempel om någon blundar och går i snön att man har en tendens att gå åt ett håll.
Vrida sig åt höger eller vänster.
Ja.
På samma sätt så har man ju då andra faktorer i vänster hjärnhalva.
Till exempel språket.
Men det är intressant att motsvarande system på höger sida också har en språklig betydelse.
Men det är inte att forma eller förstå ord utan förstå den känslomässiga betydelse än själva språkmelodin.
Jaha.
Så det här tror jag också stärker den här myten att det är konstnärligt med höger hjärnhalva.
Kan det vara så då att lära sig orden, att lära sig grammatiken, att man då använder vänster hjärnhalva.
Medan när man ska lära sig att uttala ordet rätt så använder man sig av höger.
Delvis tror jag det ligger något i det.
Kanske inte så mycket uttalet av själva ordet men väl att sätta in det då i språkmelodin.
Få intonationen att stämma.
Sen finns det ju också känslomässiga laddning.
En intressant sak man upptäckte är att människor som får afasi.
Det vill säga att språkcentrum drabbas av hjärnblödning och blir skadad.
De blir normalt stumma.
Men i många fall när det är på vänster sida så kan de säga vissa ord.
Och det är nämligen fula ord och svordomar.
De är kapabla att fortfarande säga det för de har lagrats på andra sidan.
Därför att de är känslomässiga.
Just det.
Men jag tror att man ska undvika att överförenkla det här och säga att logiken finns på vänster sida och känslan på höger sida.
Det finns precis lika mycket på båda sidorna.
Men de är olika specialiserade.
Så överhuvudtaget hjärnas uppdelning är helt fascinerande.
För det är också olika delar som är olika uppdelade.
Vissa är väldigt symmetriska.
Medan vissa verkar användas till helt olika saker.
Och sen är det väl så att två hjärnor är inte likadana heller.
De sitter lite olika i de olika områdena.
De är olika till och med hos tvillingar.
Även enägdstvillingar har faktiskt hjärnor som är märkbart olika.
De är så pass unika.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.